Veckan efter midsommar ska dignitärer som Stockholms finansborgarråd Sten Nordin och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd samlas någonstans utanför Stockholm, skåla i champagne och ta ett symboliskt första spadtag för motorvägstunneln Förbifart Stockholm, enligt Dagens ETC. I mitten av maj avvisade regeringen alla överklaganden mot arbetsplanen och skrev ett pressmeddelande om ”ett historiskt beslut som innebär att Förbifart Stockholm kan börja byggas redan i sommar”.

Det är bara det att motorvägen inte kan börja byggas nu. Ett antal överklagade detaljplaner och miljödomar återstår nämligen innan bygget kan påbörjas. Enligt Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt kommer det att ta minst till årsskiftet, men antagligen över ett år innan allt är klart. Så varför denna brådska att sätta spaden i marken?

Att Sverige går till allmänna val den 14 september spelar nog in. Den borgerliga alliansen har inte lyckats få igång bygget trots åtta år i regeringsställning i både Stockholm och riksdagen. Nu tyder det mesta på att de kommer att förlora makten, och med en röd-grön regering ter sig vägens framtid mer osäker. Men inte ens en rödgrön regering lär avbryta ett bygge som redan har startat. Motorvägskramarna försöker därför låtsas starta bygget, så att vi ska luras att tro att det inte går att stoppa.

Bortsett från att det är arrogant mot rättsväsendet och föraktfullt mot demokratin är det korkat att tro att motorvägsmotståndet låter sig luras så enkelt. Mer än något annat förtjänar spadtaget i juni att förlöjligas, så att det blir tydligt att det är en bluff som saknar legitimitet. I bästa fall blir det därmed tydligt för väljarna att Förbifarten i allra högsta grad är en valfråga: det spelar roll hur vi röstar.

Visserligen lär motorvägskramarna – förutom Allianspartierna även Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – ha majoritet i både riksdag och Stockholms stad även efter 14 september. Men Socialdemokraterna vill ju samarbeta med Miljöpartiet och kanske även med Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ, och alla dessa tre är mot Förbifarten. I en sådan regeringskonstellation kan S mycket väl bli minoritet och därmed få svårt att driva igenom sin vilja. Det kan rentav bli en fråga som hotar ett rödgrönt samarbete i staden.

Här finns också ett spel mellan riksdagen och stockholmskommunerna. Förbifarten är i högsta grad en statlig angelägenhet, bland annat ska den till 80 procent betalas av trängselskatten som riksdagen beslutar över. Just trängselskatten tvingades på stockholmssossarna efter en uppgörelse mellan S och Mp i riksdagen 2006. Men nyligen gick Åsa Romson ut och sa att Förbifarten är en fråga som ska avgöras lokalt. Mp-ledningen vill uppenbarligen inte att Förbifarten ska riskera att grusa en regeringsuppgörelse med S.

Förbifart Stockholm är tänkt att bli världens längsta motorvägstunnel – längre än S:t Gotthardstunneln i Schweiz, och gånger två om eftersom den består av två tunnlar med sammanlagt sex filer motorväg. Trafiken beräknas öka utsläppen av växthusgaser i Stockholm i en tid när vi har bråttom att minska dem. Tunnelluften är så dålig att 20-30 personer väntas dö av den årligen.

Vägen sprider ut staden i stället för att hålla ihop den, och rycker undan investeringar till kollektivtrafik och cykelvägar. Kollektivtrafiken i tunneln blir försumbar. Därmed gynnar den män och höginkomsttagare framför kvinnor och fattiga. Den är ett typexempel på miljöorättvisa: startar ovan jord i Skärholmen innan den dyker ner under villorna på Lovö och Bromma, för att ta sig upp i ytläge igen vid Järvafältet.

Kostnaden är gigantisk; den beräknas till 31 miljarder kronor, men utöver det tillkommer räntor på omkring 15 miljarder.

Det är ett idiotiskt projekt av så många skäl, och stockholmarna har i undersökning efter undersökning visat att de hellre vill bygga kollektivtrafik än motorvägar. Hur vi röstar spelar roll, men en tydlig folklig opinion är minst lika viktig.

Miljörörelsen, stadsmiljöintresserade, cyklister, vänsteraktivister, antirasister, feminister – alla som är intresserade av en levande stad och en levande planet: det börjar dra ihop sig till slutstrid.