Våld mot kvinnor i allmänhet och sexuellt våld i synnerhet har ofta bortförklarats och osynliggjorts – ända sedan barnsben har vi lärt oss att det bara är att ignorera – pojkar är sådana, de kan inte hjälpa det. I tonåren eller senare får vi bekräftat att det bara var på skoj eller att den som utsatts får skylla sig själv. En del av förminskandet avspeglas också i rättsväsendet. Många vittnar om att de inte vill göra en polisanmälan eftersom de är rädda för att inte bli tagna på allvar eller få utstå nya kränkningar i den rättsliga processen och statistiken visar också på att anmälningar som rör sexuellt våld sällan leder till åtal. ( http://www.fria.nu/artikel/130644)

Lördagen den 25 november är det internationella dagen för bekämpning av mäns våld mot kvinnor. Dagen har uppmärksammat våld mot kvinnor i snart tjugo år och instiftades för att påminna om FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Våldet kan bestå i såväl fysiska, sexuella som psykiska kränkningar. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem som avgränsar kvinnors livsrum och inskränker kvinnors mänskliga rättigheter.

Våld mot kvinnor, allt från dödligt våld till sexuella trakasserier, har sin grund i bristande respekt för kvinnor eller rent av ett kvinnohat. #Metoo-kampanjen som pågår nu visar att problemet genomsyrar hela vårt samhälle och synliggör likheterna med de så kallade hatbrotten. Hatbrott är brott som begås på grund av fördomar eller fientlighet på grund av offrets ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”. Brott med ett sådant motiv anses särskilt allvarliga och kan därmed bestraffas hårdare. Hittills finns det inga exempel på att kvinnor bedömts ingå bland de skyddsvärda grupperna.

En annan viktig aspekt av våldet mot kvinnor, gemensam med hatbrotten, är att det riktar sig mot kvinnors kroppar och kön och därmed kvinnors identitet. Forskning visar att den typen av kränkningar och våld som riktar sig mot någons identitet vållar större skada hos offret. Vetskapen om att kvinnor utsatts för sexuella trakasserier, sexuella övergrepp eller andra former av våld skapar dessutom en rädsla bland alla kvinnor. Våldet mot kvinnor har också tagit sig nya former och hittat nya arenor – på internet drabbas kvinnor av hat och hot i former som våra lagar inte känner igen och faller därmed utanför det straffrättsliga skyddet. Effekten blir att kvinnors röster tystnar och att kvinnors rörelsefrihet begränsas, inte bara i det fysiska rummet utan också i det digitala rummet. På så sätt utgör våld mot kvinnor liksom hatbrotten ett hot mot demokratin.

Det pågår lagstiftningsarbeten som rör både sexualbrotten och vad som ska tillåtas och inte på internet. Det är bra och viktigt. Sverige har en skyldighet att vidta åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, utrota fördomar, sedvänjor, traditioner och all annan praxis som utgår från kvinnors underordning och stereotypa roller för kvinnor och män.

Det är på tiden att ta kvinnors rätt till sina kroppar på allvar. Det vittnar inte minst #metoo om. Rörelsen har redan liknats vid en milstolpe i historien - men för att det ska bli en milstolpe krävs att våra politiker tar detta vrål på allvar, tar chansen att ändra attityder i grunden. Det måste göras på många nivåer, genom en mängd olika samhällsinsatser. En av dem är att utnyttja straffrättens symbolvärde och normskapande verkan och därmed påverka våra värderingar på sikt. Det kan göras genom att införa kön som en grund i hatbrottslagstiftningen.