1968 befinner sig Rolling Stones gitarrist Brian Jones vid Rif-bergen i norra delarna av Marocko. Han har blivit inbjuden av Brion Gysin att delta i en årlig rituell festivitet. Efter att i en vecka dansat sig yr till sufisk transmusik bestämde sig Jones för att ge ut musiken på Rolling Stones egna bolag. Drygt två år senare släpptes Brian Jones presents the Pipes of Pan at Joujouka, en mytomspunnen skiva som skapade möjligheter för Master Musicians of Joujouka att nå utanför landets gränser.

Brian Jones fick äran att ”upptäcka” Master Musicians of Joujouka. En sanning med modifikation. William S. Burroughs konstaterade redan på 50-talet att han upptäckt ”a 4000-year-old rock and roll band” och reskamraten Brion Gysin var minst lika exalterad: ”Det här är musik jag vill höra i resten av mitt liv”.

Att Gysin hittade till byn Joujouka berodde på att han blev förälskad i en man han träffade, nämligen Mohamed Hamri, som senare blev manager åt Master Musicians of Joujouka och som gjorde omslaget till Brian Jones skiva. Det var Hamri som tog med sig det nyfikna författarsällskapet, som även bestod av Paul Bowles, och introducera dem för den musikaliska tradition som genom generationer förts vidare från far till son.

Brion Gysin ville att fler skulle få ta del av Master Musicians of Joujouka och lät gruppen uppträda på den restaurang som han och Hamri öppnade i Tanger. Han skrev även en text till Brian Jones presents the Pipes of Pan at Joujouka, men hans insats för att tillgängliggöra den här musiken har hamnat lite i skugga av Brian Jones stjärnglans.

Faktum var att Gysin var orolig för att kontakten med västvärlden skulle få effekter på musikerna, att det genuina uttrycket skulle luckras upp. Och visst fanns sådana tendenser. De första extatiska framträdandena skapade en kult kring gruppen och snart ackompanjerades de hypnotiska inslagen med att hippiepubliken stämde in med: ’Ah Brahim Jones, Jajouka really stoned!’.

En annan konsekvens var att en schism uppstod vilken medförde att det plötsligt fanns två grupper med snarlika namn: Master Musicians of Joujouka och Master Musicians of Jajouka. Den ena fraktionen hade ledaren Bachir Attar, som till viss del hade ambitionen att modernisera musiken, medan den andra fraktionen, ledd av Ahmed Attar, kusin till Bachir, valde det mer traditionella uttrycket.

Myten kring Brian Jones tilltog efter att han förolyckades kort innan Brian Jones presents the Pipes of Pan at Joujouka släpptes, ett album som i dag räknas som en av milstolparna inom ”world music”-genren.

Brion Gysin känner desto färre till.

Främst rörde sig mångsysslaren Gysin i avantgardekretsar, och ständigt i skuggan av andra, mer mytologiserade konstnärer, som William S. Burroughs, som fått äran av cut-up-tekniken, trots att det var Gysin som utvecklade uttrycket. Sanningen är väl att Gysin valde att splittra upp sitt konstnärskap genom att verka som författare, kalligraf, målare, musiker, performanceartist, fotograf… listan kan göras lång, vilket ledde till att Gysin förvisso nådde ut i många sammanhang, samtidigt kanske det är förklaringen till att få kan relatera till just ett område som han gjort betydande insatser i.

Tankar att skapa en Dream Machine fick Gysin när han var i Frankrike och satt på en buss. När han tittade ut genom fönstret samtidigt som bussen passerade en lång rad av träd skapades en stroboskopliknande effekt som genererade färger och mönster.

Efter att ha diskuterat upplevelsen med matematikern Ian Sommerville skapades Dream Machine av en cylinder med hålmönster som sattes över en skivtallrik med en glödlampa i centrum. Sittandes framför den roterande ljusskulpturen återskapades intrycken från bussresan. Att den faktiskt verkar fungera berättar regissören Nik Sheean i filmen Flicker, där Marianne Faithfull, Genesis P-Orridge, John Giorno, Iggy Pop, Kenneth Anger och DJ Spooky hör till dem som berättar om sina upplevelser av det optiska fenomenet.

Gysin själv var entusiastisk, i ett uttalande från 1962 spår han att Dream Machine inom kort kommer att finnas i varje hem då den skulle konkurrera ut tv:n.

Den flimrande effekten sägs vara hypnotisk. Även om Gysin rekommenderade att använda stängda ögon för att uppnå resultat handlar hans gärning om det motsatta: att få oss att se saker ur ett annat perspektiv. Hans strävan att få fler att uppleva Master Musicians of Jajouka handlade om samma sak, att utmana sina sinnen.

Ta Gysin på orden. Missa inte Master Musicians of Jajouka, ledda av Bachir Attar, när de nu kommer till Sverige för tre spelningar. Det lär bli en speciell upplevelse. Ska lyssna med stängda ögon, vilket kanske ger samma hallucinatoriska upplevelse som Gysins Dream Machine.