Plötsligt har debatten om svenskt Natomedlemskap kommit i fokus genom offentliggörandet (den 9/9) av utredningen Säkerhet i ny tid. Regeringen hade gett ambassadör Krister Bringéus i uppdrag att utreda ”Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten” men inte svenskt Natomedlemskap. Trots det har utredaren slagit fast att medlemskap i Nato ger fler fördelar än nackdelar. Ryssland pekas ut som det stora hotet främst mot Baltikum men även mot Sverige. Natoförespråkarna har fått stöd för sin argumentation.

Regeringens företrädare har däremot försvarat den nuvarande politiken. De menar att Sveriges militära alliansfrihet bidrar till stabiliteten i vårt närområde. Kvinnor för fred delar den åsikten. Man kan inte arbeta för fred genom att förbereda sig för krig, anser Kvinnor för fred i likhet med Ellen Key för över 100 år sedan. Militära allianser, upprustning och hot är en förlegad och patriarkal maktpolitik. Det visar inte minst invasionerna i Irak och Libyen som har lett till kaos och människor på flykt. Dessa ingripanden av Natostater har påverkat säkerheten i Mellanöstern såväl som Europa på ett mycket negativt sätt.

Istället bör vi skapa en gemensam säkerhetspolitik som utgår från att vi är ömsesidigt beroende av varandra. Det kräver ett så brett och multilateralt samarbete som möjligt som även inkluderar Ryssland. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) skulle kunna spela en mycket mer vital roll i detta sammanhang. I dag finns ingen majoritet i riksdagen eller i befolkningen för ett svenskt medlemskap i Nato. Det ger oss i fredsrörelsen trots allt hopp om säkerhet i en ny tid.