Elna Jolom skördar de brandgula pumporna som växer på en jordhög i odlingslandet. Rader med majs, fotbollsstora kålhuvuden och knähöga broccoliplantor prunkar i trädgården. Under sommaren har 30 kilo vaxbönor skördats, syrats och frysts in. Ett trettiotal får, höns och bikupor ryms också på de två hektar mark som hör till gården.

Familjens filosofi är ekologisk hållbarhet och självhushållning.

– Jag bodde på Södermalm i Stockholm och gick på gallerier och shoppade saker för att passa in. Men på sommaren hyrde jag ett torp och kände att jag mådde så mycket bättre där än inne i stan. Nu kan jag åka in till Malmö och tycka att det är helt fantastiskt utan att konsumera, säger Elna Jolom.

För tillfället är hon mammaledig med 3 månader gamla Irma, men i vanliga fall arbetar hon som glasblåsare och glaskonstnär i den egna hyttan på gården.

– Både min man Herman och jag har heltidsjobb men det är mindre arbete i landet än vad man kan tro. Vi har rensat fyra gånger under sommaren och det har klarat sig bra. Det mesta gårdsarbetet hinner man med på kvällarna.

Elna Joloms morföräldrar bodde på landet och hon har erfarenhet av att odla från barndomen. Men det mesta i odlingsväg har familjen fått lära sig genom att prova sig fram.

– Det gäller att anpassa matlagningen efter vad som kommer upp. Det blir aldrig som man tänkt sig. Det är till exempel inte alla potatisar som klarar sig, men Amaldin har klarat sig bra utan angrepp, vi har fått upp 300 kilo.

På gården finns också ett växthus med tomater och gurkor och i ett hörn av trädgården står några bikupor. Matkontot har blivit mindre sedan flytten till landet. Det enda familjen köper är mjöl- och mjölkprodukter. Överskottet säljer de till lokala ekologiska handlare.

– Det här är inget vi blir rika på. Men när fyraåringen är med och planterar märker man att det är lika bra som leksaker.

Elna Jolom minns när de grävde upp potatis och grönkål under snötäcket på julaftonsmorgon förra året.

– Folk åt som galningar. Det var fantastiskt gott, säger hon.

Hon tycker att matproduktionen i världen är skev och att vinstmaximeringen i jordbruksproduktionen leder till absurda lösningar.

– Som att indiska kor föds upp i Amazonas och sedan skeppas till Europa. Vi har valt vår livsstil för att konsumera så lite som möjligt. Vi väljer att odla för att vi tror på den här grejen. Man kan överkonsumera det goda som finns i trädgården istället. Det är dessutom gott och ger en bra känsla.

Samtidigt ser hon en paradox i sitt val av livsstil.

– Välfärdssamhället och ekonomin bygger på att vi ska konsumera och jag drar i handbromsen. Jag tycker inte att tillväxten kan vara för evigt. Samhället borde byggas upp utifrån andra värderingar, säger hon.

Det bästa med livet på landet menar hon är tiden till reflektion.

– Jag sover gott och vaknar utvilad. När jag arbetade som glasblåsare i Paris kunde jag vara trött efter en natts sömn. Det händer inte längre.