Trots att det inte är någon ny debatt så var intresset stort när jämställdheten på musikscenerna debatterades under ett seminarium på Stabelbäddsparken förra veckan. Siffrorna som Jämställd Festival hade tagit fram visar att 79 procent av akterna på förra sommarens festivaler identifierade sig som män. Scenerna återspeglar branschen tror Emma Karinsdotter. Och som bokare och arrangör åt Arvikafestivalen, Riksteatern och numera Blixten & Co har hon en lång och inte enbart positiv erfarenhet.

– Folk med makt i branschen måste släppa in andra och våga öppna nya dörrar, säger hon.

Själv hamnade hon på Arvikafestivalen efter att som tonåring ha mailat listor med band till festivalen och ifrågasatt varför de inte hade blivit bokade. Till sist hamnade hon i festivalens referensgrupp och blev slutligen erbjuden en av festivalens mest åtråvärda poster, som ansvarig för de svenska bokningarna. Men det visade sig finnas ett motstånd.

– Det var jättepositivt i början. Men en dag ringde en vän från ett möte med alla bokningsansvariga och frågade varför jag inte var där som ansvarig. Det mötet hade jag inte fått veta någonting om.

Den öppna inställningen som hade släppt in henne i branschen från början föll när det väl gällde.

– När det kom till kritan började knogarna vitna på de som inte ville släppa ansvaret för bokningarna. Det var deras bebis och det räckte med några som bromsade.

Den manliga dominansen inom branschen tror hon är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på landets scener.

– Det är ofta äldre män i de här positionerna och de enda unga kvinnor de känner är deras egna döttrar. Man måste ifrågasätta vad de männen ser som konstnärlig kvalitet.

En av de festivaler som kritiserades förra året för sin manliga dominans var Way out west i Göteborg. Niklas Jonsson är bokare på konsertarrangören Luger som står bakom festivalen där 97 manliga och 18 kvinnliga akter uppträdde.

– Jag tror att det går att få 50/50 i vårt fall, men det är svårt att ha den bredden som vi vill ha på festivalen och samtidigt boka fler kvinnliga akter. De stora kvinnliga artisterna är väldigt åtråvärda av flera festivaler, men det är viktigt att vi fortsätter försöka.

Det är långtifrån alla inom branschen som uppfattar snedfördelningen på scenerna som ett problem tror han han.

– Det handlar om strukturer som inte är lätta att se om man inte kan något om dem. Vissa kan nog känna att de får skäll istället för att känna att de vill åstadkomma en förändring. Det finns en risk att man alienerar folk som man vill peppa.

Att bara räkna kvinnor och män på scenerna kan också vara ett riskabelt verktyg för att mäta jämställdhet menar han.

– Det kan vara viktigt att ha en kvinnlig headline istället för att ha fyra mindre kvinnliga akter. Det får inte bli så att man plockar poäng med hjälp av rookiescenen.

Trots det sneda resultatet på förra årets Way out west tycker Niklas Jonsson att de kommersiella aktörerna har ett ansvar för att arrangera jämställda festivaler.

– Man kan kräva av alla att göra det bästa av situationen, både företag och individer. Det är viktigt med en förändring, men det måste få sätta sig i folk och ta lite tid.

Men Emma Karinsdotter tycker att det tar för lång tid. Samtidigt som hon är fullt medveten om hur branschen fungerar.

– Det är lättare att boka och få större mångfald på en mindre scen. Alla kan inte spela på alla festivaler. Det finns exklusiva avtal och det gäller att vara den festivalen som kan buda högst.

Kommersiella aktörer måste få argument om vad de kan tjäna på att utjämna könsfördelningen både inom branschen och på scenerna tror hon.

– Man måste tänka på risken att missa något. Tänk att missa nästa Icona Pop till exempel, eller den svingrymma projektledaren för att man inte har de kontakterna i sin organisation.

Trots att utvecklingen ser dyster ut så tror hon på att scenerna kommer att förändras.

– När vi som är yngre nu tar över med våra nätverk så kommer det att se annorlunda ut. Jag tänker inte vara tacksam för att folk tar myrsteg, men jag ändrar sällan uppfattning när folk är arga på mig. Jag försöker tänka på att jag har makt och kan öppna dörrar för andra och få fler i branschen att tänka så.