För drygt ett år sedan skrev GFT två artiklar om researrangören och hotellkedjan Langleys dåliga arbetsvillkor ungdomar på bland annat Korsika. Företagets VD, Pontus Langley, lovade då att arbetsmiljön skulle bli bättre. Men nu visar det sig att inte mycket har förbättrats.

Martin, som egentligen heter någonting annat, började jobba på Langleys hotell Napoléon Bonaparte på Korsika den 16 april i år. Det var tänkt att han skulle vara kvar fram till den 15 september, men redan den 16 juni valde han att säga upp sig och åka hem.

– Vi fick bo i små rum där det var mögel från golv till tak och där det regnade in, säger Martin.

Bland det 30-tal ungdomar som började samtidigt som honom uppskattar han att ungefär hälften har följt hans exempel. Många är missnöjda både med arbetsmiljön och med villkoren.

– När jag stod i receptionen fick jag ofta jobba 12-timmarspass och fick inget extra betalt för övertiden, säger Martin.

Han berättar också att han tjänade ungefär 15 000 kronor i månaden men att Langley drog av 10 000 kronor för mat och boende. Det innebär att han inte fick ut mer än 4800 svenska kronor i månaden före skatt.

Patricia Widergren, pressekreterare på Hotell- och restaurangfacket, säger att det är den franska lagstiftningen som gäller på Korsika och hänvisar till det europeiska samarbetsorganet IUF.

– Men det som du beskriver är inte okej och jag kan inte tänka mig att det är okej enligt fransk lagstiftning heller. Det som står i avtalet ska givetvis hållas, säger hon.

Företagets VD Pontus Langley säger att han tycker att det låter märkligt att det är mögel på väggarna i rummen.

– Jag får undersöka det här, men det skulle förvåna mig mycket om det är så, säger han.

Ni har haft drygt ett år på er att åtgärda det här, hur kommer det sig att det ser likadant ut?

– Vi har gjort en massa åtgärder. Vi gör löpande underhåll hela tiden. Och inför varje ny säsong går vi igenom personalrummen och åtgärdar de brister som finns. Det innefattar målning med mera.

När det gäller lönenivån tycker Pontus Langley inte att det är orimligt att personalen i receptionen bara får ut 4800 kronor efter avdrag för mat och boende. Han blir inte heller förvånad över att flera ungdomar har valt att säga upp sig i förtid och åka hem.

– Så är det varje år. Det är väldigt många förstagångsarbetare som inte är beredda på vad som väntar. Men femton stycken tycker jag låter ovanligt mycket.

GFT:s förra artikel om Langley fick drygt fyrtio kommentarer på hemsidan. De flesta kom från ungdomar som själva haft negativa upplevelser av Langley. Pontus Langley tycker att det är beklagligt men anser inte att det är några fel på deras arbetsvillkor.

– Vi kan inte tillgodose alla och det är ett fritt val om man vill arbeta. Vi tvingar inte någon att vara kvar om de inte är nöjda.

Martin fick höra talas om Langley via en granne som hade jobbat för dem på Guadeloupe. Han sökte först jobb där men fick istället anställning på Korsika. Han säger att han inte vet hur det ser ut på Langleys övriga hotell, men till hotellet på Korsika kommer han knappast att återvända.

– Jag fick inte några positiva kommentarer alls under den tiden jag var där. Vi behandlades som slavar, mer eller mindre. Jag är verkligen besviken, säger han.

Fotnot: GFT har även försökt nå hotellchefen för Langleys hotell på Korsika men utan resultat.