KOMMENTAR
pressetik i Assange-fallet

Jag vet inte om åklagaren följde praxis när Wikileaks grundare Julian Assange anhölls misstänkt för våldtäkt i fredags. Jag är inte insatt i hur arbetet fungerar på en åklagarkammare. Men våldtäkt är ett allvarligt brott och det verkar rimligt att man genast anhåller en misstänkt som är på väg ut ur landet, även om man inte har hunnit bilda sig en uppfattning om anklagelsernas trovärdighet.

Det har rests krav på att åklagarens agerande granskas för att se om hon följde rutinerna eller om det var något annat som låg bakom. Det är säkert bra.

Men många av de debattörer som nu kräver en utredning jobbar på medier som själva lättvindigt publicerade anklagelserna. De kan inte med trovärdighet hävda att åklagaren gjorde fel medan det egna mediet inte har något ansvar. De som har papegojat vidare anklagelsen måste förstås själva stå till svars för sin egen publicering. Och i motsats till en åklagare som måste se till att utredningen inte tar skada eller att en misstänkt flyr landet fanns det ingenting som tvingade Expressen att rusa iväg utan att tänka efter. Utom lösnummerförsäljningen då.

När Expressen självnöjt konstaterar att deras nyhet ”exploderat” över hela världen kan man tro att detta ska vara något positivt, men vad jag vet får journaliststudenter fortfarande lära sig att man ska undvika att utsätta någon för publicitetsskada. Särskilt om anklagelserna är grundlösa, naturligtvis.

När jag läste om anklagelserna var min första tanke naturligtvis: ”Kan detta vara sant?”. Det finns det fortfarande inget svar på.

Men om Expressen hade följt Wikileaks exempel och granskat sitt material innan det gick i tryck – eller om de bara hade ägnat några timmar åt att fundera på vilken enorm skada Assange och Wikileaks skulle lida av en publicering – eller på vilka starka krafter som vill diskreditera Assange – eller bara på hur man skulle kunna göra bättre journalistik än att gapa ut en icke underbyggd anklagelse – så hade man hunnit konstatera att åklagarväsendet drog tillbaka anhållningsbeslutet kort efter att det fattats.

Något som tyvärr inte är möjligt med en tidningsartikel.