Naturskyddsföreningen har nyligen granskat regeringens insatser under mandatperioden inom naturvård och biologisk mångfald. Slutomdömet är klart underkänt.

Naturskyddet har försvagats och skogsvården har omvandlats till en intensivproduktion. Strandskyddet har försvagats genom att kommunerna har getts möjlighet att exploatera i strandnära miljöer. Detta försämrar villkoren för våtmarker som ger liv åt naturens artrikedom, samtidigt som allemansrätten begränsas. Skyddet för de så kallade rödlistade växterna och djuren krackelerar, trots att en nyligen gjord genomgång av de nationella miljömålen visar att skyddet av viktiga skogar för att bevara skogslevande växter och djur är otillräckligt. Anslaget till produktion av ekologiska livsmedel har besparats, vilket leder till ökad användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Sänkta anslag och ambitioner begränsar dessutom Sveriges möjligheter att leva upp till internationella överenskommelser om den biologiska mångfalden.

Nödvändiga resurser som fundamentalt är knutna till våra livsbetingelser som skyddet av vår natur och artrikedom utsätts horribelt nog för besparing. Förutsättningar för liv och den naturliga balansen på vår jord utgår från balansen och mångfalden av arter i naturen, den egentliga grunden för mänskligt liv på jorden.

Märkligt nog, trots kritiken, hävdar Andreas Carlgren att Naturskyddsföreningen drar fel slutsatser. Han menar att naturskyddet istället har stärkts. En kullerbytta som ter sig helt obegriplig. Krassa siffror och en organisation som granskat olika regeringar under decennier talar ett tydligt språk. Naturskyddsföreningen säger i ett uttalande, ”Regeringen sätter det privata ägandet före alla medborgares önskan om att värna naturen för kommande generationer”, vilket ger ytterligare ett perspektiv på följderna av regeringens agerande.

En rödgrön regering kommer åter att satsa på naturvården, om detta råder inte någon tvekan. Det är bara att konstatera att den borgerliga alliansen också utgör ett hot mot naturen.

Vackra ord om klimatarbete och naturvård ekar ihåligt när ny asfalt rullas ut i infrastruktursatsningar och den biologiska mångfalden äventyras. Det är viktigt vad man säger, men det är vad man gör som räknas.