Keillers Park bygger på en klassisk kärlekshistoria som börjar med stormförälskelse - och slutar med mord. Filmens huvudperson Peter lämnar både flickvännen och drömmarna om barn och karriär bakom sig för ett liv med den unge Nassim, vars blick han fastnat för på spårvagnen.

Varför just Keillers Park?
- Den blev fullt finansierad. Valet ligger egentligen inte hos mig, men jag gillade manuset och det känns verkligen fantastiskt bra att äntligen ha fått göra långfilmsdebut! Jag har alltid längtat efter att få arbeta med spelfilm, att få ta ut de känslomässiga svängarna och verkligen krama musten ur min publik.

Filmen är tillägnad homosexuelle Josef Ben Meddour som mördades i Keillers Park på Hisingen i Göteborg 1997. Hur mycket av filmens historia bygger på den verkliga händelsen?
- Vi gjorde mycket research i början, sedan slängde vi allt det materialet i papperskorgen och började om igen från scratch. Nu skulle jag vilja påstå att filmen är en helt fiktiv berättelse.

Keillers Park är en annorlunda homofilm. Då de flesta filmer om homosexuella män stannar vid förbjuden kärlek och sex, visar Keillers Park istället vad som händer när den första förälskelsen lagt sig och kärleken är ett faktum. Du låter homosexualiteten bli en del av vardagen. Kärleken får ta plats i offentligheten på ett sätt som stundtals känns nästan naivt.
- Det är på allvar. Min ingång är att jag ska kunna identifiera mig med Peter och Nassim, med deras kärlek och med deras öde i vardagen. Min film beskriver ett utanförskap, ett utanförskap som kanske främst blir till på grund av att omgivningen inte accepterar. Tidigare skämtade jag ibland om fjollor och sådär, sa någonting i förbifarten, men nu har jag fått en annan förståelse. Små ord sätter sig i hjärtat, de blir som droppen som urholkar stenen.

Jag kan tycka att Peter och Nassim på många sätt lever efter normerna om vad som förväntas av ett par och Peter är väldigt straight-acting - vad tänker du kring den problematiken?
- Det fanns diskussioner i produktionsprocessen kring karaktären Nassim. Jag har jobbat med frihet i könsrollerna då det gäller honom, men en fjolla blir hårdare bemött. Flera av dem som läste manuset blev provocerade av Nassims fjollighet. Detta är också något som jag arbetar med i filmen. Peters bakgrund hinner ikapp honom när han sitter med paradiset i knät. Han vill förändra Nassim, trots att det delvis är det annorlunda och provocerande hos Nassim som han tyckt så mycket om från början.

Hur kommer det sig att Nassim är naken så ofta i filmen?
- Det har nog också med samma problematik att göra. Nassim lever i ett eget universum. Jag tror att det kan provocera.

Du har beskrivit arbetet med Keillers Park som en mycket omtumlande upplevelse. Hur har arbetet med en homo-kärlekshistoria inspirerat dig? Vad är det som skiljer den från en hetero-historia?
- Det borde inte vara någon större skillnad och det är heller ingen skillnad i hur jag närmar mig arbetet med de olika sorters filmerna. Ändå kändes Keillers Park som en befrielse! Det ligger en befrielse i att skildra en kärleksrelation utan direkta uppenbara könsroller. Någonstans blir det ändå mer på lika villkor. Nyfikenheten blir större och man blir mer öppen. Man har inga förväntningar. Samtidigt som det var en befrielse att jobba utan alla dessa förväntningar, så upptäckte jag också just hur stora förväntningarna verkligen är. Jag fick syn på normativitens kraft på ett annat sätt än vad jag gjort tidigare.

Det måste vara skönt att slippa ifrån heteronormerna. Har du kännt att homo-normativiteten har begränsat dig i arbetet med Keillers Park?
- Eftersom att jag lever som heterosexuell så är jag inte så uppdaterad när det gäller homo-normerna. Filmerna utgår egentligen mest från mig själv. Det finns en del av Peter i mig och det finns en del av Nassim.

Du har två andra filmer på gång, kan du avslöja någonting om dem?
- Ja, Keillers Park är ju första delen av en triologi. Nästa film kommer att utspela sig i flatvärlden. Den kommer inte att fokusera på utanförskap och problem på samma sätt utan ta lesbiskheten för given. Istället hoppas jag att den ska kunna se på heterovärlden ur ett flatperspektiv - se heterovärlden som det annorlunda.

Varför är det så sällsynt med nyskapande heterofilm som tar upp de här frågorna?
- Det är svårt att få finansiärer. Man vågar bara satsa på det igenkännbara. Det är kul med Lukas Moodyson som har lyckats skapa sig en position där man får utforska, där man kan nå ut och där man har möjligheten att genomföra saker. Jag ska se till att han inte blir ensam!

När kommer nästa film?
- Just nu jobbar jag med en tv-serie men jag hoppas kunna börja spela in nästa del av triologin under år 2007.