Vinsten viktigare än kvaliteten | Fria Tidningen

Vinsten viktigare än kvaliteten

Mats-Eric Nilsson har tidigare skrivit om det utbredda matfusket. Om tillsatser, skräpingredienser och om hur vi luras att tro att industrimaten är något annat än den är, hemlagad, sund. Nu har turen kommit till alkoholbranschen, vinproducenterna främst och det visar sig förekomma minst lika mycket fusk där som i livsmedelsbranschen. Jerker Jansson har läst Château Vadå.

Det första som slår mig när jag öppnar boken är att vin består av alkohol till runt 10 procent. Är det verkligen så upprörande med lite andra kemiska ämnen? Om det ingår några få milligram av något annat än sprit kanske det är alkoholen som är det stora problemet? Men Mats-Eric Nilsson tar som vanligt fasta på ljugandet och fuskandet mer än hälsoeffekten. Hans tidigare böcker var ögonöppnare och i synnerhet den första fick enorm uppmärksamhet. Jag hade redan då invändningen att det är lite av en lyx att kunna unna sig bra mat och att det stora problemet är att alla inte har lika förutsättningar, så länge som folk inte får vettigt betalt kan de inte köpa bra grejer. Vi lever i en värld där de rika länderna eldar upp jordbruksöverskott, mat, för att hålla uppe världsmarknadspriserna. Den som vill bli rik får inte ha en alldeles för utvecklad moral. Likadant är det med vin. I Europa destilleras överblivet vin till etanol till bilar och subventioneras för att kosta som annan etanol. För den som har begränsade tillgångar är en femma till för en pava rödtjut omöjligt.


Kvalitet kostar pengar och Nilsson visar med tydlighet att spritindustrin prioriterar låga priser framför kvalitet. Och för det krävs det kemikalier. Det är tydligen en grundregel. Ju lägre pris, desto mer automatisering och utnyttjande och desto mer tillsatser. Självklart behövs tillsatser för att vi ska få mat. Det är lätt att drömma om ett naturligt tillstånd där alla kan plocka äpplen från en oändlig skog av träd, men vi är en massa människor och en hel del av oss bor i städer eller kan inte odla vår egen mat. Maten måste lagras och distribueras. Utan tillsatser skulle mycket av käket ruttna bort, men en aning konserveringsmedel är något annat än rena kemilaborationer.

Stark vinlobby

Det som gör det mest makabert med allt fiffel är att vin redan är konserverat. Det är, förutom dess effekt på människor, den viktigaste egenskapen hos vin för oss. Eller öl och sprit. Alkohol betyder att du inte riskerar att bli smittad av olika sjukdomar. Tillsatserna finns oftast där för att förbättra smak och färg hos vinet, till och med munkänslan. Med rätt tillsats känns vinet trevligare i munnen.


De ekonomiska intressena i spriten är enorma. Vi svenskar krökar inte så mycket med internationella mått, men det dricks en hel del här, och även om mycket av priset är skatt är sprit en säker handelsvara. Vinlobbyn är, enligt Mats-Eric Nilsson, enormt stark. Jag har tidigare funderat över det faktum att det inte finns varningstexter på spriten. Alkohol är ju den farligaste legala drogen vi har, inte bara för den fysiska folkhälsan. Det jag inte har funderat på så mycket är att etiketterna inte heller har någon innehållsförteckning.


Vinlobbyn har tydligen så stor makt att den kan stoppa försök att rensa upp i den. Och det verkar som om det skulle behövas. Det vin som de flesta köper, till ett överkomligt pris, är snabbframställt och behandlat med olika metoder för att snabbare bli drickbart, och ibland gott. Att tillsätta jäst är inte så upprörande, kanske, men vin ska inte behöva jäst, druvan har sitt eget lager i skalet och metoden för framställningen har betydelse för slutresultatet. Det går att påverka smaken på vinet väldigt mycket redan i valet av jäst.


Intressant för muslimer och veganer


Efter jäsningen tas stora kemilådan fram, gelatin för att snabbklarna vinet – vilket skulle vara intressant för inte minst muslimer och veganer att veta, man använder ekessens istället för att lagra vinet på fat, värmer och kyler vinet för att utveckla olika egenskaper och till slut regleras smaken med socker och andra ämnen.


Den gamla farbrorn och tanten som sitter med ett kantstött glas vin i handen med några oliver och en bit bröd på ett fat dricker inte längre rustikt vin, producerat på en vingård i närheten, de dricker en blandning som är lika naturlig som ett glas läsk. Sockerinnehållet i vissa viner gör dem lika söta i alla fall.


1900-talet började för vårt land med svält och emigrationsvågor. 2000-talet med den befogade rädslan för total utplåning av vår art orsakad av massiv överkonsumtion. En av förklaringarna till det är industriellt framställd mat. Till både befolkningstillväxten och klimatkrisen. Många har fått ett betydligt bättre liv tack vare matvaror som vi i dag skyr. Margarin, någon? Med ökande levnadsstandard har vi också fått mer makt över vad vi konsumerar, men sedan sextiotalet har vi halverat den andel av vår inkomst vi använder till mat. Det är möjligt för de flesta att prioritera bra mat, i alla fall så mycket som plånboken klarar. I förlängningen är också detta orsakat av den konsumtionskultur vi lever i.

Lögn leder till lidande

Jag tror inte egentligen på konsumentmakt. Eller ser den snarare som en makt med ganska liten räckvidd. Vi kan bara välja mellan färdiga alternativ och den förändring som egentligen skulle krävas går långsamt, mycket långsamt. Fusket med vinet upprör inte mig särskilt mycket. Jag dricker onekligen läsk ibland, har redan inlett julmustsäsongen, utan att reflektera över innehållet. Malt? Socker? Kryddor? Men det är inget lyxproblem, inget småborgerligt gnäll.


Självklart ska det inte fuskas med nånting på marknaden. I synnerhet inte när det handlar om något som framställs som om det vore producerat på ett litet pittoreskt slott med sekelgamla metoder när det i själva verket är en i högsta grad konstlad produkt. Under mina år som ölbryggare på hobbynivå skulle jag gladeligen häva i både jäst som ger banansmak och fylla på med socker för att få ett sötare och starkare vin, men jag skulle inte ljuga för någon om innehållet. Varenda lögn från den industri som producerar det vi äter, vårt dagliga bröd, som i bokstavlig betydelse också produceras i gigantiska fabriker, är en byggsten i marknadens destruktiva för ett system som ofrånkomligen leder till miljöförstöring och lidande.

Sann information

En del människor är också intresserade av vin som någonting annat än tröst och självförtroende på flaska. Att inse att flaskorna i samlingen är ljug är inte kul efter att ha lagt ner pengar på lite dyrare pavor än du egentligen har råd med eller letat upp dem på någon fjärran plats. Jag tycker att det är bättre ju mindre alkohol man dricker, men den som dricker alkohol ska självklart ha tillgång till sann information. Precis som med andra varor skulle det tvinga fram alternativ och kanske få folk att fundera på sin alkoholkonsumtion. Och självklart borde det finnas varningsskyltar på flaskorna. Ju större desto dyrare kröka. Bara för att jävlas.

Rekommenderade artiklar

Hipstrarnas profet

En profet dyker plötsligt upp i Stockholm. Han säger sig vara Guds utsände, men hans teologi är inte direkt traditionell eller kristen. Han låter som en fritidsledare på en progressiv ungdomsgård. Jerker Jansson har läst I ett litet hörn av världen av Marcus Palm.

Rinkebysvängen, Yakumbé och en halling

Det bullrar ordentligt på Skeppsholmens folkhögskola i Stockholm. Slagverksgruppen Yakumbé repar inför släppfesten för nya cd:n Rinkebysvängen. Jerker Jansson som har fått lyssna på skivan i förväg gör ett besök mitt i förberedelserna.

Får de va’ gött att leva?

SVT sände nyligen scenversionen av Macken, en av de mest populära svenska humorserierna någonsin. Serien som sändes 1986 bestod bara av sex avsnitt innehöll sketcher och inte minst sånger som blivit klassiska. Jerker Jansson tror att det inte bara beror på Claes Erikssons geniala texter och sånger utan också på seriens rötter i bondkomiken.

Teater som självförsvar

Sverige befinner sig i en ideologiskt framkallad identitetskris. Vi ligger fortfarande på tio i topp på olika listor över välbeställda länder samtidigt som ett konstlat krismedvetande dominerar debatten. Osäkerheten och oron inför framtiden börjar nu synas i teatern, menar Jerker Jansson.

© 2019 Fria Tidningen