Man blir chockad när man inser hur otroligt lite tid politiker har till övers. Äta? Om du har tur. Sova? Det kan du drömma om. Lägga tre minuter på att skumma igenom resultaten av en googlesökning? Knappast. Det kanske låter överdrivet, men hur ska man annars förklara att tre moderata politiker den 16 oktober gick ut och föreslog att svenska som andraspråk och modersmålsundervisning ska avskaffas i den svenska skolan. Att de inte har någon koll på ett uns av de senaste 30 årens forskning måste ju handla om tidsbrist, för några problem med läskunnighet kan de väl ändå inte ha?

Ni får ursäkta min raljanta ton, men det är inte ofta forskarvärlden är överens om frågor som rör språkutveckling, än mindre pedagogik. Därför är det särskilt beklämmande när politiker väljer att ignorera de forskningsresultat om vilka det faktiskt råder konsensus. Att modersmålsundervisning och svenska som andraspråk generellt har en positiv effekt på elevers språkutveckling i majoritetsspråket, liksom deras studieresultat i allmänhet, är precis ett sådant.

I relation till USA och engelskan har Wayne Thomas och Virginia Collier, utifrån en omfattande studie genomförd mellan åren 1982 och 1996, dragit slutsatsen att elever som inte får undervisning i sitt modersmål parallellt med övrig undervisning riskerar att hamna efter sina skolkamrater. Denna slutsats har sedan bekräftats i ett flertal andra studier, både i Sverige och internationellt. I Skolverkets rapport från 2008 står att läsa att elever som deltar i modersmålsundervisning har bättre resultat i slutet av grundskolan och därmed bättre förutsättningar på gymnasiet än elever som inte deltar i undervisningen.

Dessutom handlar det inte bara om damage control – det vill säga att flerspråkiga elever ska kunna utveckla sin svenska till samma nivå som de som har svenska som modersmål. Tvärt om har flerspråkiga elevers språkliga färdigheter potential att överskrida den hos deras enspråkiga klasskamrater. Många forskare har nämligen visat att flerspråkiga elever utvecklar både kognitiv flexibilitet och metaspråklig förmåga just i kraft av sin flerspråkighet. De får med andra ord ett rörligt intellekt och en fördjupad förståelse för språkets struktur och funktion.

Jag ska inte trötta ut er med forskning som redan är allmänt känd för de flesta som ägnar sig åt skolfrågor. Låt oss istället ägna oss åt det som borde vara ett fokusområde för politiken inför valet, nämligen hur vi ska se till att elever faktiskt får den modersmålsundervisning de behöver. På en punkt har Carina Wutzler (M) Camilla Brunsberg (M) och Malin Wengholm (M) nämligen rätt: undervisningen fungerar inte optimalt i dagsläget.

Läsåret 15/16 rapporterades drygt 250 000 grundskoleelever vara berättigade till modersmålsundervisning, vilket motsvarar cirka en fjärdedel av samtliga elever. Samtidigt kan vi se att andelen elever som deltar i modersmålsundervisning har minskat. År 1990 deltog cirka 65 procent av alla berättigade elever i grundskolans modersmålsundervisning. Under de senaste fem åren har siffran varierat mellan 54 och 56 procent. Om vi istället talar om enskilda kommuner ser det ännu mer illavarslande ut. Enligt Skolverket har en fjärdedel av kommunerna bara ett trettioprocentigt deltagande, medan 17 kommuner helt saknar deltagande elever trots att behovet finns.

Vad vi borde bekymra oss om är därför hur vi ska se till att elever ges möjlighet att utveckla sitt modersmål. Hur garanterar vi att undervisning finns tillgänglig? Hur ser vi till att eleverna själva förstår värdet av den? Det förstnämnda är en fråga om resurser och utbildning av lärare, vilket Moderaterna och andra partier med fördel kan ta större hänsyn till i sin budgetering. Det sistnämnda handlar om attityder, vilket är den direkta anledningen till den här textens uppkomst.

Eleverna måste få höra att modersmålsundervisningen stärker dem, att den utvecklar deras språkliga förmåga i alla deras språk, att deras skolresultat förmodligen blir bättre i samtliga teoretiska ämnen. För att inte tala om andra, minst lika viktiga värden, som identitetsformering och förhöjd självkänsla. Ett första steg på vägen skulle till exempel kunna vara att vi hjälps åt att undvika oinformerade politiska utspel som befäster en rakt motsatt bild.