Sedan 1990-talet har de tidsbegränsade anställningarna ökat stadigt. Främst är det behovs- och timanställningarna som har ökat på bekostnad av den mer förutsägbara vikariatanställningen, slår LO fast i rapporten ”Anställningsformer och arbetstider 2017”. År 1990 var 42 000 personer behovs- och timanställda. År 2016 hade 262 000 personer en sådan typ av anställning.

­– Att över en kvarts miljon människor har så otrygga anställningar så att de inte vet om de kommer få tillräckligt med jobb för att ha råd att betala mat och hyra är inget annat än en skandal, kommenterar LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

De tidsbegränsade anställningarna är vanligast bland kvinnor inom arbetaryrken. 25 procent av kvinnorna inom arbetaryrken är tidsbegränsat anställda jämfört med 17 procent av männen. Vanligast är det inom hotell- och restaurangsektorn där över 40 procent är tidsbegränsat anställda. Där är också vanligt med de så kallade sms-anställningarna, alltså en timanställning eller ett vikariat som erbjuds via sms.

Inom hotellbranschen finns en särskild anställningsform, ”antällning för enskilda dagar”, som infördes i avtalet mellan fack och arbetsköpare för några år sedan för att komma till bukt med missbruket av visstidsanställningar i branschen. Tanken är att anställningsformen bara får tillämpas när arbetet verkligen är tillfälligt. Finns ett konstant behov ska arbetsköparen erbjuda tillsvidareanställning. Men Emil Bäckström, som är ombud på Hotell- och restaurangfacket, upplever att det inte haft den effekt som man tänkt sig.

­– Det här får stora konsekvenser för våra medlemmar oh många har ingen aning om de kommer få jobba i morgon eller inte. När jag var lokalombud stötte jag många gånger på sms-scheman där det uttryckligen stod: ”i morgon vill jag att du ska komma in till jobbet, tack”. Tackade personen nej riskerade den att inte bli kontaktad igen, berättar han.

I höstas avslutade han ett ärende som ombud där en person hade varit timanställd på en restaurang sedan 2009. Ibland hade hon haft schema men många gånger visste hon då på sin höjd hur hon skulle jobba nästkommande vecka. När de räknade ihop all arbetstid visade det sig att hon hade jobbat i snitt 83 procent.

­– Hon hade alltså i princip haft en anställning. I kollektivavtalet står det att ”anställning för enstaka dagar” bara får tillämpas när arbetet är så oregelbundet att det inte går att schemalägga, men många arbetsgivare gör så att de då har en låg grundbemanning, som de vet inte kommer att fungera. När jag jobade som servitör och bartender var det inga problem att få pass, jag hade kunnat haft en tillsvidareanställning på 75 procent.

Arbetsköparsidan Svensk Handel å sin sida påpekar att den varierande efterfrågan i branchen gör att behovet av visstidsanställd personal är stort, och att det därför inte går att erbjuda tillsvidareanställningar i samma utsträckning som i andra branscher. På grund av att de sitter i förhandlingar i avtalsrörelsen meddelar de att de inte har tid att svara på Fria Tidningens frågor. Men Svensk Handel skrev om detta i förra årets rapport ”Visstidsanställningar i detaljhandeln och hotell- och restaurang”:

”Det behövs fler medarbetare i butikerna när kunderna vill handla och fler medarbetare i restaurangerna när kunderna vill äta. Detta kan till del hanteras av schemaläggning och deltids-

anställningar. Men det kräver också goda möjligheter att visstidsanställa medarbetare”.

De menar också att många visstidsanställda medarbetare, främst bland de yngre, inte vill bli tillsvidareanställda. Nära hälften av alla visstidsanställda i åldern 15–24 år föredrar att vara visstidsanställda, menar dem:

”Att vara visstidsanställd passar bättre för vissa individer eftersom de då i högre utsträckning själva kan påverka hur mycket och när de vill jobba”.

Men Emil Bäckström är skeptisk till det argumentet:

­– Jag köper inte riktigt det, för anställningstryggheten är så oerhört viktig. Det är klart att det kanske fungerar bra om man vet att man ändå kommer att ha ett jobb varje dag, men om du ska teckna ett telefonabonnemang eller ta lån så blir det problem.

Även inom äldreomsorgen är det vanligt med tidsbegränsade anställningar. Ungefär en fjärdedel inom branschen har en tidsbegränsad anställning. En rapport förra året från Kommunal, ”Status: Prekär”, visade att yrkesgrupperna med högst andel tidsbegränsade anställningar är vårdbiträden, restaurangarbetare, personliga assistenter och barnskötare:

­– Strukturella förändringar på arbetsmarknaden har lett till en ökad otrygghet som kan beskrivas som ett växande prekariat. Det består av människor med skilda bakgrunder som har det gemensamt att de har en oförutsägbar tillvaro vad gäller inkomst, yrke och materiella förutsättningar, sa Kommunals utredare Elinor Odeberg i samband med rapportsläppet.

Jeanette Hedberg, som är förhandlingschef på Sveriges kommuner och landsting, SKL, säger att det är svårt att svara på varför de tidsbegränsade anställningarna har ökat inom branschen på senare tid. De håller på att göra en analys av det.

­– Men vår inställning till tidsbegränsade anställningar är att de inte ska användas slentrianmässigt. Det kommer finnas ett fortsatt stort rekryteringsbehov inom vården framöver och då krävs attraktiva tillvidareanställningar. Det är ju också en jämställdhetsfråga eftersom kvinnor i högre utsträckning har tidsbegränsade vikariat än män. Vi driver också ett heltidsprojekt med Kommunal, där arbetsgivarna ska ta fram handlingsplaner på hur hur heltidsarbetet ska öka.