Masoud Zaher lägger ett sista penseldrag på det vita tygstycket och granskar resultatet. ”Asylstafetten – för en värld utan gränser” står det skrivet med röda bokstäver.

– Den är snygg på håll i alla fall! säger vännen Louise Nassiri.

Masoud Zaher skrattar högt.

Han står lutad över ett bord i kulturhuset Kontrapunkts kreativa verkstäder i Malmö, och förbereder den tredje upplagan av Asylstafetten - som händer på lördag. Syftet är att uppmärksamma asylsökandes rättigheter och bidra till en mer human asylpolitik.

Och Masoud Zaher hoppas att för första gången kunna fullfölja vandringen. På stafetten 2013, som gick från Malmö till Stockholm, fick han ett telefonsamtal. Det var dag 33 av 34 och gruppen hade nått Södertälje. På andra sidan luren var Migrationsverket, som berättade att Masoud Zaher skulle deporteras till Afghanistan.

– Många som var där ringde till Migrationsverket och frågade om jag inte kunde få vara med en dag till. Men de sa nej. Jag fick åka till Köpenhamn och sätta mig på ett flyg tillbaka till Afghanistan. Det var riktigt tufft.

Masoud Zaher skiljdes från vänner och flickvännen i Sverige. När stafetten gick till Almedalen förra året var han i Afghanistan och väntade på besked om uppehållstillstånd. Först i början av 2015 fick han återvända till Sverige.

– Det känns underbart att få gå i stafetten igen.

Trots det dramatiska avslutet har Masoud Zaher många fina minnen från den första Asylstafetten.

– Många kom fram och snackade, hade med sig vatten och mat. De lät oss sova i sina hem. De visste inte vilka vi var men ville hjälpa på något sätt. Så tror jag det är, att de flesta vill göra någonting. Men fel människor sitter på makten. De kan göra något, men vill inte.

Den tredje upplagan av Asylstafetten går från Värnhemstorget i Malmö till förvaret i Åstorp. Vid förvaret kommer en 24 timmar lång manifestation att hållas.

– Vi kräver att Sverige och hela EU stänger alla förvar. Situationen för människorna i förvaren är helt omänsklig.

Masoud Zaher har själv suttit i förvar i Göteborg.

– Det var något av det jobbigaste jag varit med om. Det var som att sitta i ett fängelse. Vi hade inte gjort något, men vi blev behandlade som kriminella.

Årets stafett är en kortare vandring än tidigare är, men det betyder inte att kampen för asylsökandes rättigheter har stannat upp.

Kanske har den bara förändrats på vissa sätt, menar Masoud Zaher.

– I Malmö har mycket blivit bättre. Papperslösa har rätt att gå i skolan. Vi är många aktivister som kämpar tillsammans. Men vi måste nå ut överallt. Det är många som inte vet sina rättigheter. Och det är inte jämlikt.

Redan nu planeras nästa års stafett, som förhoppningsvis ska bli betydligt längre.

– Vi slutar inte förrän alla som bor i landet har samma rättigheter. Inte bara de som har en fin legitimation eller ett fint pass.