Glesbygdskommuner tar emot omkring tre gånger så många asylsökande personer som större städer gör, räknat per invånare i kommunen, visar statistik från Statistiska centralbyrån SCB. Men många väljer senare att lämna landsbygden. Endast var tredje person som bosatte sig i en glesbygdskommun 2005 bodde kvar i kommunen 2010. Någon ny statistik finns inte, men Asha Ismail i landsbygdsnätverkets integrationsgrupp tror inte att mönstret ändrats.

– Det är samma mönster som gäller för de många unga som flyttar från glesbygden för att studera och få ett arbete. Men vi vill inspirera fler nyanlända att stanna, säger hon.

Landsbygdsnätverkets integrationsgrupp har nyligen presenterat fyra områden att arbeta med:

Kartlägga potentialen hos de nyanlända personerna på landet och hjälpa till att matcha deras intresse och kompetenser med efterfrågan hos svenska konsumenter.

Ta fram goda exempel från föreningslivet på landsbygden där integrationsarbetet fungerat bra. Exempel som kan spridas vidare till fler.

Jobba för att fler ska få praktik som senare kan leda till jobb och matcha de som har intresse av de gröna näringarna med potentiella arbetsgivare.

Hitta lediga bostäder och inspirera och informera fastighetsägare om att det finns ett behov av att hyra ut till människor med utländsk bakgrund.

Gruppen består av 15 representanter från en rad myndigheter och föreningar som länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Fotbollförbundet, Hushållningssällskapet och Företagarna, och har en budget för året på omkring en halv miljon kronor. Under 2015–2016 är integration ett av de områden som styrgruppen för Landsbygdsnätverket särskilt har prioriterat.

Asha Ismail tror att med rätt förutsättningar kommer fler nyanlända att vilja stanna på landet.

– Det handlar om att det ska finnas jobb, boende, bra kommunikationer och bra skolor. Det gäller att fler får upp ögonen för möjligheten som finns inom exempelvis den gröna näringen på landet. Många som kommer nya till Sverige har kunskaper inom exempelvis lantbruk och hantverk, det kan utnyttjas mer, säger hon.

Asha Ismail representerar ISOS, Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, i arbetsgruppen – men bor själv i Stockholm.

– Men jag vill gärna ha en stuga på landet! säger hon.

Hon menar att det är viktigt att bryta den negativa spiral som uppstår när kommuner avfolkas och service försvinner.

– Det är en lång process, men någonstans måste vi börja, säger hon.