– Först vill jag bara säga: sluta att gratulera mig. Gratulationerna, de är till er. Jag är personligen inte det minsta sugen på att åka upp till kylan i Bryssel. När vi har uppnått våra mål och kan leva ett värdigt liv i Spanien igen – då kan ni gratulera mig.

Så inleder Pablo Echenique, en av det nybildade spanska vänsterpartiet Podemos fem EU-parlamentariker, medborgarmötet i Aragoniens huvudstad Zaragoza. Det följs av applåder och ett gemensamt: ”Si se puede!” ”Ja, man kan!” från den tappra skara som samlats i duggregnet denna eftermiddag.

Tanken med mötet är att medborgarna ska få komma med förslag och tankar om hur partiet ska arbeta i Europaparlamentet. Platsen är symboliskt vald till torget Plaza del Pilar, där 15-M rörelsen slog läger för tre år sedan. Då samlades miljontals över hela landet i protest mot nedskärningspolitiken, och med krav på mer demokrati och medborgardeltagande.

– Vi vill höra folks åsikter och förslag och samtidigt ta avsked av Pablo som kommer ge sig av till Europaparlamentet nu på en gång, förklarar Manuel Velasco, regionen Aragóns representant, under mötet.

Manuel har varit engagerad i Podemos sedan det startades en cirkel i Zaragoza för tre månader sedan. Han arbetar som tekniker av säkerhetssystem – ”ett vanligt arbete” – och personifierar väl den typiske representanten för partiet. Podemos vill skilja ut sig från andra partier genom att vara så nära folket som möjligt. Det är nämligen häri problemet ligger med den nuvarande spanska politiken menar de: för lite demokrati och för lite vanliga medborgare.

De fem invalda parlamentarikerna kommer inte att ta ut den lön på 8 000 euro i månaden som andra EU-parlamentariker, utan bara en ”normal lön” på 1 950 euro i månaden. Alla konton och rapporter om olika kosntader för kampanjen offentliggörs också för att visa på partiets transparens. Allt ska vara öppet.

Under medborgarmötet på Plaza del Pilar står folkmassan först avvaktande. Så tar en äldre herre initiativet och kliver fram till mikrofonen. Han berättar hur han kämpade för demokratiska rättigheter under och efter Francos diktatur och hur allt det som uppnåddes då har tagits ifrån dem: en värdig minimilön, fackföreningar och allmän och lika utbildning.

– Jag hade helt tappat hoppet, säger han. Jag ville inte ens gå och rösta. Men med Podemos har jag fått tillbaka hoppet om framtiden. Vi kan ta tillbaka allt det här så att våra barn och barnbarn får åtnjuta den demokrati vi kämpade för!

Efter den äldre herrens tal kliver andra fram till mikrofonen: en lågstadie-lärare berättar om nedskärningar i sko-lan och en yngre student att hon nu avslutar sin utbildning men flyttar direkt till Dublin för att söka jobb eftersom det inte ”finns någon framtid i Spanien”.

Främst har dock många kommit till torget den här eftermiddagen för att lyssna till stadens nyblivne EU-parlamentariker Pablo Echenique. Argentinsk-födde Echenique är forskare vid Spanska nationella forskningsinstitutet (CSIC), 35 år gammal och har blivit känd som något så ovanligt som en funktionshindrad politiker. Han delar inte bara namn och ålder med partiets ledare, Pablo Iglesias, utan bemästrar också samma skickliga retorik och slagkraftiga uttalanden.

När en mötesdeltagare efterfrågar solidaritet med andra länder från partiets sida håller Echenique med.

– Det är därför vi har inkluderat de mänskliga rättigheterna i vårt partiprogram, säger han. Jag föddes inte här, men första gången som jag kände mig stolt över att vara en del av det här landet var när fri sjukvård för alla, inklusive papperslösa, genomfördes. Men nu har de tagit det ifrån oss och i dag skäms jag. Men tillsammans ska vi kämpa för att ta tillbaka det, så att vi återigen kan känna oss stolta. Podemos, Vi kan! avslutar han ropandes.

Podemos enorma framgång i Europavalet visar att den spanska befolknigen är trött på de politiker som fram tills nu styrt landet, menar José Juan Verón, journalist och lärare i politisk journalistik.

– Det är också en protest mot de åtgärder som har vidtagits med den ekonomiska krisen som förevändning. Sådant som inte har någonting med krisen att göra, som till exempel upphävandet av politiska rättigheter och inskränkningen av aborträtten, säger han.

Podemos har från första börjat anklagats för att vara populistiska. Men partiets representanter har inte slagit ifrån sig benämningen utan valt att vända det till något positivt:

– Om du slår upp ordet ”populistisk” i ett lexikon så kommer det från populär, från ordet ”pueblo” (folk) och det är precis vad vi är: populära hos folket, säger en talare på torgmötet.

Partiets intensiva valkampanj hade ett stort personfokus på partiets ledare: den 35-årige statsvetaren Pablo Iglesias, vars ansikte med den fokuserade blicken till och med prydde röstsedlarna. Fokuset på den vänsterradikale professorn i hästsvans som handlar sina kläder på stormarknaden ”Alcampo” har bidragit till partiets framgång, men kan också leda till dess fall, menar José Juan Verón.

– Om de inte kan hantera den här frågan väl och generera nya ledare inom sin egen organisation, kommer deras framtid att bli svår, tror han.

Podemos har gått till val på förslag som sänkt pensionsålder till 60, garanterad basinkomst och förstatligande av banker och andra institutioner. Förslag, som av många utmålats som utopiska.

– Men det är just detta som är politik, säger han, att välja ut några få prioriterade frågor och sedan arbeta mot dessa som mål, säger Verón.

I själva verket är förslagen inte helt orealistiska, menar han.

– När det gäller exempelvis förstatligandet av vissa institutioner, så handlar det i många fall om institutioner som varit just statliga fram tills för 20–30 år sedan.

Spaniens två största partier, högerkonservativa regeringspartiet Partido Popular och socialdemokratiska Partido Socialista Obrero Español förlorade i valet den 25 maj tillsammans fem miljoner röster i jämförelse med förra EU-valet. För första gången sedan 1977, då demokratin infördes i Spanien, utgör de inte tillsammans en majoritet.

Av sina kritiker har Podemos beskrivits som andra sidan av samma mynt som missnöjespartier på högerkanten. Vissa, som till exempel socialliberala UPyDs talesperson Rosa Díez, har till och med gått så långt som att jämföra partiet med Le Pens Front National. Podemos själva menar att retoriken handlar om att högerpartierna är rädda för partiets framgång, och att de själva snarare är motsatsen till högerpopulismen.

– I Frankrike har de lyckats övertyga folk om att problemen inte är Europeiska centralbankens eller politikernas fel utan de personer som kommer från andra länder för att söka sig ett arbete och ett bättre liv, säger Pablo Echenique under medborgarmötet i Zaragoza.

I EU-parlamentet kommer Podemos att ansluta sig till partigruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och vill arbeta för att göra EU mer demokratiskt.

– Vi är inte emot EU, utan mot systemet. EU är inte en demokratisk organisation. Länder som exempelvis Tyskland vill stå över oss andra. Det kan inte vara så att det finns förstahands- och andrahands-européer. Vi måste alla vara lika, säger Manuel Velasco.

Huruvida partiet kommer få någon reell makt i parlamentet är irrelevant, menar José Juan Verón.

– Vad valresultatet har gett dem är ett stort utrymme att uttrycka sig, att blir mer kända bland allmänheten och att utvecklas i sin professionella struktur.

Om drygt ett år är det nationella val i Spanien och Podemos själva förutspår en ökning i antalet röster.

– Med den situation som vi har nu: de två stora partiernas misslyckande, fortsatt korruption, nedskärningar och privatiseringar av de institutioner som borde tillhöra medborgarna, så finns det inga tvivel: vi kommer att fortsätta växa, säger Manuel Velasco.

José Juan Verón är mer skeptisk.

– Först den dag de uppnår någon form av inflytande kommer vi att se om de är kapabla att realisera sitt program. Om de inte lyckas med det, får vi se om de klarar att skapa en förståelse för detta bland sina väljare eller om de förlorar dem.