Efter Svenska Motståndsrörelsens attack på antirasister i Kärrtorp förra veckan skrev Aftonbladets Oisín Cantwell att polisen måste uppdatera sina prioriteringar, ty den förstår inte hotet från högerextrema grupper (AB 16/12).

De senaste dagarnas omfattande kritik mot polisen är berättigad. Men någonting stör mig i Cantwells iver att hävda att poliser egentligen är som "oss". Han skriver: "Det är min fasta övertygelse att poliser i allmänhet avskyr [nazisternas] våldsamma ideologi i samma utsträckning som de flesta av oss."

Handlar denna övertygelse om en önskan att se stat och samhälle som ett harmoniskt konsensuspräglat helt? Det sägs ibland att vi i Sverige har svårt att göra skillnad på stat och samhälle. Och försvinner den skillnaden, ja, då är väl poliser också precis som alla andra.

Men polismakten förvaltar statens våldsmonopol. Uppgiften placerar dess medlemmar mitt i spänningen mellan stat och samhälle. När statens legitimitet är på spel, är det polisen som står där med våld eller hot om våld. Detta blir tydligt varje gång "ordningen" skall bevaras eller återställas.

I samband med politiska oroligheter får vi ofta höra att polisen skyddar demokratin. Förenklingen gränsar till farlig dumhet. Polisen skyddar staten. Eftersom vi lever i en stat vars legitimitet vilar på parlamentarisk demokrati, inkluderar detta demokratiska institutioner. Men snarare än att skydda demokratin, är polisens roll att bevaka dess gränser. Inte sällan genom repression mot den som försöker tänja dessa gränser i riktning mot mer demokrati.

Demokrati är folklig delaktighet, och skyddet av den kan aldrig vara en polisiär fråga. Demokratin kan bara skyddas genom att människor utövar den, såsom demonstranterna i Kärrtorp gjorde.

Cantwell talar om polisens behov av uppdatering, men man kan undra varför inte Malexandermorden 1999 – där nazister kallsinnigt avrättade två poliser – åstadkom detta en gång för alla. Till skillnad från Cantwell är jag övertygad om att polisens speciella funktion gynnar en politisk bias i auktoritär riktning. Det är inte samma sak som att säga att poliser är fascister. Men polisen arbetar under extremt speciella och svåra villkor. I ett spänt politiskt läge – vi ser det i Grekland – kan också polisen utvecklas mot ren fascism.

Så visst, varje gång vi utövar vår demokrati under hot ska vi begära av polisen att den skyddar oss. Men vi måste också vara beredda på att – som Kärrtorpsdemonstranterna gjorde – skydda och försvara oss själva.