I dag är vi alla danskar

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Kampen om Ungdomshuset är över. Men nu har aktivisterna flyttat ut på gatan istället. Kanske är det här initiativen till framtidens frizoner föds, skriver Kristian Borg.

Kultur

Danska konsulaten i Venedig, Milano och Rom har ockuperats. Den lille havsfruen har målats rosa. Bullerdemonstrationer, gatufester och oräkneliga demonstrationer, stora som små, har i veckorna skakat Europa. Om inte skakat, så åtminstone startat nödvändiga debatter och gett jobb åt tidningarnas rubrikmakare.

För även om solidaritetsaktionerna som följt stormningen och rivningen av Ungdomshuset på Jagtvej 69 i Köpenhamn kanske mest har symbolisk betydelse, visar de att Köpenhamnspolitikerna har underskattat den autonoma rörelsens styrka. En rörelse med relativt få aktiva, men som samtidigt är många gånger större än sig själv.

På ytan kan det tyckas som att de autonoma saknar en bred folklig förankring. Men en historia som berättas på nyhetsportalen Motkrafts hemsida visar på motsatsen. Det handlar om Blitz, Norges motsvarighet till Ungdomshuset. Både Blitz och "Ungeren", som det populärt kallas, ockuperades i början av 1980-talet. I Danmark hade BZ-rörelsen nyligen bildats, och det fanns en tradition av ockuperade frizoner sedan fristaden Christiania bildades 1971.

I slutet av 90-talet började politikerna i Köpenhamn och Oslo prata om hur de skulle få bort ungdomshusen. Oslo kommun sålde Blitz-huset och hela Oslos kultur- och vänsterscen protesterade. Kända kulturpersonligheter förklarade att de aldrig hade haft en chans att komma fram utan Blitz. Det självständiga och ickekommersiella kulturhuset fungerade som en plantskola där små band fick möjlighet att växa. Och organisationer som arbetade med sociala frågor vittnade om vikten av det arbete som Blitz lade ner - gratis.

Politikerna lyssnade och Blitz blev kvar. Huset hamnade åter i kommunens ägo. I Danmark gick det annorlunda. Här lyssnade kommunen aldrig på ungdomarna och tillspetsat kan man säga att politikerna valde våldet. De borde veta att det blir protester om man slår undan benen på fria människor.

Polisstaterna i det påstått fredliga EU har förklarat krig mot den autonoma rörelsen. Aktivitetshus i såväl Sverige, Danmark som Italien har genomsökts, deras besökare har trakasserats och övervakats.

Repressionen är knappast ny. 1990 infördes nya lagar och i och med det europeiska polissamarbetet Trevi (i dag integrerat i EU) genomfördes massiva och koordinerade polisattacker för att försöka rensa bland Europas husockupationer.

Efter 11 september 2001 har vi sett hur kampen mot terrorismen fått högsta prioritet. Lagar har utformats för att vara töjbara, och en ändamålsglidning sker dagligen. I den nya världen blir både miljöaktivister, antirasister och bostadslösa klassade som terrorister. Det frivilligorganisationer har varnat för sedan terrorattackerna i USA sker i detta nu.

Ungdomshuset har spelat en central roll för den danska rock-, punk- och hardcorescenen och det har varit en viktig mötesplats för många. 25 år senare finns ingenting kvar. De sörjande får trösta sig med de faktiska spillrorna från huset, som polisen delar ut i små påsar.

I ett historiskt perspektiv kommer vi kanske att säga att en epok gick i graven den där dagen när Ungdomshuset revs. Men samtidigt se att det förhoppningsvis också föddes något nytt: en rörelse med självförtroende, en rörelse som kräver - och tar - ännu fler fristäder. Nu har Ungdomshuset flyttat ut på gatan. Härifrån skapas nya allianser och det blir lättare att definiera vilken värld som är värd att kämpa för.

1982-2007. Vila i frid.

Fria.Nu