Parterna laddar för viktig strid | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Parterna laddar för viktig strid

ANALYS Lönekraven är låga och intresset svalt när årets avtalsrörelse drar i gång. Men i skuggan av procentsatserna drar det ihop sig till strid om viktiga principer. LO vill ha en låglönesatsning av ett slag de aldrig fått igenom förr. Och arbetsgivarna vill öppna dörrarna för lönesänkningar i företag med problem.

Det kan verka lite som Kalle Anka på julafton när förhandlingarna om nya löner för 2,8 miljoner svenskar nu startar – man har sett det förut och kan replikerna. Facken i industrin: LO-förbunden IF Metall, GS och Livs samt TCO-förbundet Unionen och Saco-förbundet Sveriges ingenjörer, kräver 2,8 procent. Nej, säger arbetsgivarna, men sedan brukar det bli omkring 70 procent av ursprungskravet. I år alltså knappt två procent. Och när industrin slutit avtal får andra lika mycket, vilket ger en liten ökning av köpkraften eftersom inflationen väntas stanna under en procent. Men årets avtalsrörelse kommer att innehålla mer dramatik än vad procentsatserna ger intryck av. Både fack och arbetsgivare laddar för strid om viktiga principer. Och utgången kan påverka svensk arbetsmarknad under många år framöver.

LO stod splittrat i förra avtalsrörelsen. Tre viktiga industriförbund lämnade samordningen i protest mot den jämställdhetspott som övriga förbund enats om. Resultatet blev att hela LO förlorade både anseende och förhandlingsstyrka.

Nu är läxan lärd och enigheten återställd. Borta är också den tekniskt krångliga jämstäldhetspotten, men istället är enigheten total om en kraftig låglönesatsning. Alla LO-förbund sluter upp bakom industrifackens krav på 2,8 procent, men lägger till kravet att lägsta löneökning ska vara 700 kronor, även för avtalens minimilöner. Något som skulle ge mer än 2,8 procent för alla som tjänar under 25 000 kronor i månaden och gynna kvinnodominerade branscher.

Och den samordning LO enats om är ett ”handslag” som ytterst innebär att arbetare i verkstadsindustri och på pappersbruk är beredda att sympatistrejka för att städare, butiksanställda och undersköterskor ska få samma lönelyft. Det är ett tufft och stridslystet upplägg. Att i industriavtalen få in två riktmärken för övriga avtalsområden, ett i procent och ett i krontal för de lågavlönade, har LO-facken aldrig tidigare lyckats med. Det är också en riskfylld strategi, misslyckas den förlorar organisationen i anseende och inflytande. Och arbetsgivarnas svar på kraven kom direkt – inget avtalsområde får högre procentpåslag än industrin, inga låglönesatsningar och minimilönerna ska sänkas, inte höjas.

Arbetsgivarna å sin sida hoppas att varselvåg och lågkonjunktur försvagar fackens position och smider planer på att lossa på en av grundbultarna på svensk arbetsmarknad, företagens skyldighet att följa nationella kollektivavtal. De kräver ”fullständig lokal dispositivitet i löneavtalen”. Skalas fikonspråket av innebär det att när ägarna anser att ett företag inte går tillräckligt bra ska det bli möjligt att sluta lokala avtal om lägre löner och längre arbetstid än vad fack och arbetsgivare centralt kommit överens om.

Det skulle sätta lokala fack i företag med problem i en svår utpressningssituation, att skriva på för sämre villkor eller se arbetskamrater avskedas. Och, fruktar LO, i nästa steg blir andra löntagare satta under press att också acceptera lönesänkningar för att företagen ska ”klara konkurrensen” från dem som först sänkte lönerna.

Men effekterna blir större än så. LO:s och socialdemokraternas näringspolitik bygger ända sedan 30-talet på att företag som inte klarar konkurrensen ska läggas ner, de ska inte räddas genom att anställda ”subventionerar” verksamheten med lägre löner och sämre arbetsvillkor. Istället ska arbetskraft och kapital som frigörs vid nedläggningen slussas till mer konkurrenskraftiga verksamheter. Allt för att skapa tillväxt och ekonomiskt utrymme för nya reformer.

Om årets avtalsrörelse slutar med att arbetsgivarna får igenom sitt krav på ”fullständig lokal dispositivitet i löneavtalen” blir det början till slutet för denna näringspolitiska modell.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Fria Tidningen