Att ha opinionen med sig – allt viktigare för facklig framgång | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Att ha opinionen med sig – allt viktigare för facklig framgång

En liten höjning av reallönerna. Men knappast den revansch för vad som avstods under krisåren som facken ursprungligen krävde. Det nya avtal som slutits för en halv miljon industrianställda blev inte någon stor facklig framgång, men kommer ändå att ge ramarna för övriga löntagares avtal.

Kommentar: Avtalsrörelsen

Avtalet, som skrevs under av alla de fem förbund som förhandlat, ger tre procents löneökning under 14 månader. Omräknat till årsbasis motsvarar det 2.6 procent. Det är 0,2 procent mer än det bud från medlarna som samtliga fack under ganska mycket buller sade nej till en dryg vecka tidigare. Eller 48,60 mer per månad för en genomsnittlig metallarbetare. Före skatt.

Lönelyften hamnar därmed en bra bit under de 3,7 procent som var det ursprungliga kravet, även om de lokala förhandlingar som nu följer kan ge lite extra i vinstrika företag. Inte heller fick facken igenom något av de övriga krav som ställdes. Det blir ingen begränsning av företagens möjligheter att använda visstidsanställda, ingen extra månad med föräldralön, ingen arbetstidsförkortning och ingen begränsning av övertiden.

De löneökningar som parterna enats om innebär dock en liten ökning av köpkraften eftersom inflationen beräknas hamna mellan 1,5 och 2 procent under nästa år. Och på en viktig punkt fick arbetsköparna ge sig, avtalens lägsta lönenivåer höjs med lika mycket eller mer än de genomsnittliga löneökningarna. Arbetsköparnas utgångspunkt var att lägstalönerna skulle frysas på dagens nivå.

För facken är detta en solidaritetsfråga, men också viktigt för att förhindra social dumpning. Flera domar från EU-domstolen har slagit fast att facken endast har rätt att kräva att utländska entreprenadföretag ska betala kollektivavtalens lägstalöner, inte dess genomsnittslöner. Så ju lägre lägstalönerna är, desto större blir risken för lönedumpning.

Något uppror i medlemsleden behöver fackledningarna knappast riskera efter avtalet, men nog kommer det att muttras en del ute på fackexpeditioner och i fikarum. Samtidigt går det att förstå hur de fackliga ledningarna tänkte. Alternativet hade varit att lägga konfliktvarsel och förbereda strejker. Det fortsatt goda vinstläget i industrin hade talat för det, men samtidigt blir det i dagens mediesamhälle allt viktigare att ha allmänna opinionen med sig för att vinna facklig framgång.

Både fack och arbetsköpare lägger idag enorma summor på opinionsbildning. Och i ett läge där allmänheten dagligen bombarderas med svarta rubriker om kriser, nedskärningar och finansoro hade arbetsköparna haft alla chanser att utmåla strejker som skadliga och samhällsfarliga.

De sex facken inom industrin hävdar bestämt att deras uppgörelse ska utgöra ram också för de omkring 2,5 miljoner löntagare som ännu inte har några avtal. Och så blir det med största sannolikhet. Några hade hoppats att Pappers, som inte omfattas av de sex industriförbundens uppgörelse, skulle nå en bit längre.

Men så blev det inte. I helgen träffade Pappers och Skogsindustrins arbetsgivare ett avtal som i allt väsentligt följer industriavtalet. Därmed blir det ytterst svårt för andra fack att nå bättre resultat än industrins avtal. Möjligen kan facken inom handeln få igenom samma krontalspåslag på lönerna som industriavtalet och därigenom nå lite högre procentpåslag eftersom deras genomsnittslöner är lägre än de industrianställdas. Samtidigt är det ytterst osannolikt att några arbetsköpare kommer undan med lägre löneökningar än de som industriavtalet innebär.

Ett frågetecken återstår dock: hur ska det gå med de jämställdhetspotter motsvarande 0,2 procent av lönesumman som LO krävt? De tre LO-förbund som skrivit under industriavtalet stod inte bakom jämställdhetspotterna så det kravet fanns inte med i förhandlingarna inom industrisektorn.

Alla övriga förbund har dock kravet med. Det betyder att det är först när de anställda inom handeln, hotell och restaurang och stat och kommun fått sina avtal som vi vet om årets avtalsrörelse inneburit ett litet steg mot mer jämställda löner eller om det blev på stället marsch.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Fria Tidningen