Eva Olsson

Fördjupning


Eva Olsson
Fria Tidningen

”Sverige har blivit empatilöst”

Massutvisning av irakier, stopp för anhöriginvandringen från Somalia och få rättigheter för papperslösa. Sverige har de senaste åren fått kritik från både FN och människorättsorganisationer för en alltmer restriktiv flyktinghantering. I första delen av vår artikelserie "Den humana flyktingpolitiken" fokuserar vi på kontrasten mellan konventionen om mänskliga rättigheter och en alltmer restriktiv asylbedömning.

– Jag satt i går med som ombud i ett ärende med Migrationsverket i tre timmar. Det är en iransk kvinna i 50-årsåldern som har torterats och suttit i fängelse som nu söker skydd i Sverige. Migrationsverket plottrade totalt sönder hennes hemska berättelse och påpekade att hon sa annorlunda nu. Man skäms så att man kräks. Där satt en flicksnärta och såg viktig ut och beslutsfattaren som stirrade ner i skärmen och inte ens tittade på kvinnan. Sverige har blivit helt empatilöst, säger Anita Dorazio, som 1995 startade den första vårdmottagningen för papperslösa flyktingar i Sverige, som även bland annat var med och startade Asylkommittén och som i dag sitter med i Läkare i världens styrelse.

Det var när Anita Dorazio för 25 år sedan arbetade som lärare åt nyanlända invandrare som hon fick upp ögonen för den allt mer restriktiva flyktingpolitiken och aktivt började arbeta med flyktingbistånd. Att politiken skulle hårdna ännu mer hade hon ingen aning om då.

– Det största problemet är att flyktingpolitiken har blivit just politik. Den politik som drivs i dag har ingenting att göra med de konventioner för mänskliga rättigheter som finns. Jag sitter varje vecka med ensamkommande flyktingbarn och Dublinärenden, där de ska tvingas tillbaka till Italien, där de tvingas tigga eller till och med sälja sig själva för att klara sig. Jag är inte med på samhället längre, säger hon.

Att Sverigedemokraterna, som i princip vill stoppa invandringen helt, nu har kommit in i riksdagen är hon upprörd över, men menar samtidigt att dagens flyktingpolitik inte är så annorlunda.

– Det är ingen skillnad på deras politik. De tar inte upp frågorna ur människosynpunkt utan det handlar hela tiden om det här misstänkliggörandet. Det är oturligt att det svenska folket är nöjda om de får några hundralappar mer i plånboken, säger hon.

Sverige har de senaste åren fått kritik från både FN och hjälp- och människorättsorganisationer för sin flyktingpolitik. Senast i somras då FN:s flyktingorgan UNHCR kritiserade att Sverige, Norge, Nederländerna och Storbritannien utvisat en stor grupp irakier som förvägrats asyl. De menar att läget fortfarande är instabilt i Irak med fortsatta våldsamheter och människorättsbrott.

Hanne Mathisen, taleskvinna för de nordiska länderna på UNHCR, berättar att de generellt har en positiv syn på Sveriges flyktingpolitik.

– Sverige är en stor bidragsgivare till UNHCR, både ekonomiskt och politiskt. Ni är pådrivande vad gäller andra länder i utvecklandet av deras asylpolitik. Sverige är också det land i Europa som har den högsta flyktingkvoten, 1 900 platser per år. Sverige har också tagit emot många spontaninkommande flyktingbarn. Under Irakkriget tog ni emot 18 559 flyktingar, vilket är 42 procent av alla irakier som kom till Europa, säger hon.

Men det finns saker som är mindre bra, som att bedömningen i asylärenden har hårdnat i vissa fall. Den svenska regeringen tecknade redan år 2008 ett återtagandeavtal med Irak, vilket i princip innebar att man ansåg att irakier saknade skyddsbehov. Efter det har också antalet irakier som får positiva asylbeslut blivit färre.

– Det är aldrig svart eller vitt. Sverige var det första landet som undertecknade ett åtagandeavtal med Irak. Det är bra att man öppnar upp för att personer ska kunna återvända men det här handlade om retur med tvång av personer som vi anser ska ha skydd. Efter att Sverige gjort det följde Danmark och Norge efter. Förutom att man inte ska skicka tillbaka personer som har skyddsbehov handlar det om de signaler som det skickar till Iraks grannländer att Sverige bara kan ta emot några få flyktingar. Jag tänker till exempel på Syrien, där skolsystemet helt håller på att kollapsa för att man har tagit emot så många irakiska flyktingar, säger hon.

En av Sverigedemokraternas valfrågor var att begränsa asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent. Samtidigt säger de sig ha en mer rättvis och effektiv flyktingpolitik genom att de vill utöka flyktinghjälpen i krisområdets närhet med en kraftig höjning av det svenska bidraget till UNHCR.

Men enligt Hanne Mathisen skulle det inte vara till någon nytta.

– Människor har rätt att söka asyl enligt de mänskliga rättigheterna – ingen ska kunna köpa sig fri från det ansvaret. Och man kan inte sätta upp gränser för hur många som får komma till landet. Det handlar inte om det ena eller det andra utan det behövs både att länderna tar emot de människor som behöver skydd och att man hjälper människorna i deras närhet.

Den senaste veckan har Sverige kritiserats av Röda korset för att anhöriginvandringen från Somalia i princip helt har stoppats. Sverige har undertecknat en konvention om att familjer som splittras i krig ska få återförenas. Men efter två domar i Migrationsöverdomstolen från november 2009 och januari 2010, som följdes av ett rättsligt ställningstagande från Migrationsverket, har praxis ändrats.

Domarna slår fast att alla som söker uppehållstillstånd utanför Sverige måste kunna styrka sin identitet och ha pass för inresa i Sverige. Just somalier är hårt drabbade på grund av att deras identitetshandlingar inte godtas av svenska myndigheter.

– Det här drabbar väldigt många. Vi som arbetar med de här människorna ser många som nu befinner sig i chock och inte vet vad de ska göra när de kanske har barn som sitter i flyktingläger under otrygga förhållanden. De befinner sig i en situation där det är omöjligt att leva ett normalt liv, säger Anki Carlsson, rådgivare inom migration på Röda korset.

– Vi står inför en integreringskris i Sverige om det här inte löser sig. Det handlar om en stor grupp människor där integrationsprocessen inte kommer att fungera om de inte får återförenas med sina familjer.

Bodil Ceballos, flyktingpolitisk talesperson för Miljöpartiet, är också kritisk till att bedömningen har hårdnat. Miljöpartiets grundtanke är att ha en fri invandring i Sverige, en fråga som har fått lite uppmärksamhets senaste tiden.

– Vi har inte fått något gehör för det förslaget och gick då i det rödgröna samarbetet med på att vi kan reglera hur invandringen ska gå till, men utan att sätta ett tak för hur många som får komma hit. Frågan om fri invandring har inte fått utrymme i valrörelsen och vi har inte varit ute med frågan så mycket eftersom den ses som provocerande, säger hon.

Men hon säger att hon kommer försöka lyfta frågan nu efter valet och lägga motioner för att hålla frågan vid liv. Och det handlar bland annat om amnesti för papperslösa.

– Det måste finnas fler lagliga vägar för migration. Vi tycker att de som bor i Sverige, som arbetar här men är papperslösa måste få uppehållstillstånd. Att de stannar här under de hemska förhållanden som det innebär att vara papperslös visar att de är i verkligt skyddsbehov. Vi behöver en mer human flyktingpolitik, säger hon.

Ulf Nilsson (FP), flyktingpolitisk talesperson, medger att det finns en del problem inom svensk flyktingpolitik och att lagstiftningen därför ska ses över.

– Det har funnits beslut, angående framför allt barn, där man inte har tagit hänsyn till personliga skäl. Vi har därför kommit överens om att utreda bland annat ”synnerligen ömmande omständigheter”. Där måste vi titta på hur praxisen ser ut. Jag tror det är våren 2011 som det ska vara klart. Om det visar sig att praxis har hårdnat så har vi sagt att vi kommer att göra ändringar i lagen.

Han vill också titta på begreppet väpnad konflikt och vidga de begränsningar som finns i dag.

– Det är ganska snäva definitioner i dag, som att terrorism inte räknas till väpnad konflikt. Sedan följer jag med intresse de förslag som kommer på EU-nivå. Jag tycker till exempel att vi måste diskutera ett eventuellt undantag i Dublinförordningen, att man ska kunna stoppa att personer skickas tillbaka till länder där man till exempel sätter barn i fängelse, säger han.

Fakta: 

Dublinförordningen
Den fria rörligheten inom EU möjliggör för en asylsökande att resa från det ursprungliga inreselandet till ett annat EU-land och lämna in sin asylansökan där. De EU-regler som gäller för att avgöra vilket land som ska pröva asylansökan i denna situation anges i den så kallade Dublinförordningen, som gäller som svensk lag. Grundprinciper i denna är:

Det EU-land som har medverkat till den asylsökandes inresa i EU genom att till exempel utfärda visum eller uppehållstillstånd ska pröva ansökan.

Om den asylsökande har familjemedlemmar som redan har beviljats asyl i ett annat medlemsland ska ansökan behandlas av det landet.

Om ett medlemsland vill behandla en asylansökan trots att landet inte är ansvarigt enligt reglerna kan det överta ansökan och ansvara för behandlingen av den.

 

Kvotflyktingar
Sverige har tagit emot kvotflyktingar sedan 1950. Processen kring uttagningarna och den organiserade överföringen av flyktingarna kallas vidarebosättning (på engelska resettlement). Varje år tilldelar regeringen medel för att Migrationsverket ska kunna överföra cirka 1 700–1 900 kvotflyktingar till Sverige. I dag tar 19 länder emot kvotflyktingar på årlig basis.

Källor: EU-upplysningen, Migrationsverket

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Asylsökande Ruon lever i gränslandet

Extremt långa väntetider till utredning hos Migrationsverket leder till månader av tid i gränslandet. En tid då många tvingas leva på 2 130 kronor i månaden.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu