Stora delar av höstbudgeten som regeringen lade fram i veckan hade offentliggjorts i förväg och bjöd därför inte på några större överraskningar. Känt sedan tidigare var bland annat det ökade anslaget på 10 miljarder till kommuner och landsting och miljardsatsningarna på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning.

Motsättningarna mellan de rödgröna och alliansen blev allra tydligast när skattesänkningarna kom på tal.

– Det är fel att prioritera skattesänkningar i en ekonomisk kris när vi behöver rädda jobb inom vård och omsorg och skola. Skattesänkningen kostar oss 10 miljarder, det är pengar som vi i stället hade kunnat användas till att rädda 20 000 jobb i kommuner och landsting, säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska taleskvinna.

Regeringen har under de tre senaste åren etappvis genomfört det så kallade jobbskatteavdraget. I veckan presenterade regeringen det fjärde steget som enligt beräkningar ska kosta statskassan 10 miljarder kronor. Alliansen har bland annat motiverat skattesänkningarna med att det på sikt skapar fler jobb. Ulla Andersson menar tvärtom att skatteavdragen sopar undan tusentals välfärdsjobb samtidigt som det spär på orättvisorna.

– Regeringens skatteavdrag finansieras med försämrad a-kassa och sjukpenning och under de få år regeringen suttit vid makten har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med 1 000 kronor.

– Dessutom har jobbskatteavdraget inte visat sig hjälpa mot arbetslöshet. Arbetslösheten i Sverige har ökat mer än i andra europeiska länder de senaste åren, säger hon.

Även Kommunals ordförande Ylva Thörn menar att de sänkta skatterna riskerar att urholka välfärdens finansiering.

– Regeringen räknar med att 60 000 välfärdsjobb försvinner och att resurserna till välfärden minskar kraftigt. Trots det sänker man skatten med lånade pengar, säger hon i ett uttalande på förbundets hemsida.

Lars Elinderson (M), riksdagsledamot i finansutskottet, menar att man ska se skattesänkningarna som ett led i att bekämpa krisen. Jobbskatteavdraget ska dämpa fallet i sysselsättningen och göra det mer lönsamt att arbeta.

– Vi vill öka incitamenten för arbete eftersom vi generellt kan se att inkomstskillnaderna mellan arbetande och bidragstagare är små. En tredjedel av dem som förlorat jobben i krisen riskerar att bli permanent arbetslösa. När konjunkturen vänder ska incitamenten vara så starka att man är benägen att återvända till arbetslivet, säger han.

Lars Elinderson (M) anser att regeringen har fått oförtjänt mycket kritik för att ha snålat med stimulanspaketen. Han poängterar att regeringen hittills förstärkt ekonomin för landets kommuner och landsting med 38 miljarder kronor sedan regeringsskiftet 2006.

– Vi har satsat mer pengar än någonsin för att möta lågkonjunkturen i den kommunala sektorn. Men hur mycket vi än ger i bidrag så föreslår oppositionen ännu mer. Men det är oppositionens privilegium att ställa alla deras förslag i relation till våra. Hade vi satsat 58 miljarder hade det också varit för lite, säger han.

Ulla Andersson anser att regeringen kunde ha dämpat fallet i arbetslösheten om de lagt fram stimulanspaketen vid ett tidigare stadium. Hon menar att det är oansvarigt att lägga energi och pengar på skatteavdrag i en lågkonjunktur som denna.

– Det är jobb och inte sänkta skatter vi behöver just nu. Vi i oppositionen är överens om att skapa jobb i välfärden genom att investera i infrastruktur och miljö. Keynesianismen handlar inte om att låna pengar till skattesänkningar. Det handlar om att låna pengar för att rädda jobb.