Postumt genombrott | Fria Tidningen
Fria.Nu

Postumt genombrott

Konstnären Carl Köhler hade svårt att kombinera sitt skapande med en långsiktig karriärstrategi och genombrottet kom av sig. Nu arbetar barnen Henry och Frida Köhler för att fadern postumt ska få ett rättmätigt erkännande. Och äntligen börjar kulturvärlden vakna.

– Carl Köhler var en av våra bästa målare. Fler borde känna till honom i dag. Man kan tycka att hans gärning med allt fokus på det kulturella borde vara tillräckligt intressant för att skapa uppmärksamhet i sig. Men inom konstvärden verkar det vara viktigare att känna ”rätt” människor för att nå ut, säger en smått skeptisk Henry Köhler.

Det är åtminstone intrycket han själv har fått när han i sträv motvind försökt få till stånd utställningar med och skriverier om sin framlidne far.

Henry Köhlers engagemang för att bevara faderns minne tog fart när Carl Köhler gick ur tiden 2006 efter ett långt och produktivt konstnärskap.

– Att pappas död inte uppmärksammades någonstans gjorde mig uppriktigt förbannad. Inga skriverier eller dödsrunor, ingen minnesutställning till hans ära. Han verkade helt bortglömd, säger Henry Köhler.

Efter två år av idogt arbete har engagemanget äntligen börjat ge resultat. Fram till den 6 januari nästa år visar Strindbergsmuseet i Stockholm en separatutställning där ett urval av den modernistiske konstnärens fascinerande författarporträtt kan beskådas.

Och det är verkligen ett urval vi pratar om. Henry Köhler uppskattar att det finns runt 100 författarbilder signerade konstnären spridda över landet, bland såväl museer som privata samlare.

På Strindbergsmuseet hänger Gunnar Ekelöf och Anaïs Nin, sida vid sida med Franz Kafka, Joyce Carol Oates, Henry Miller och Edith Södergran. Alla i olika stilar och uttryck, som för att fånga en stämning växlar verken från skira färger i naturalistiska uttryck till svärta, intensitet och kärva snitt.

– Pappa blev väldigt inspirerad när han läste, fångades av en bild och ville få fram författarnas inre. Han hade en stark känsla för anletens karaktär och tyckte att en viss teknik passade bäst för att återge en viss personlighet som han upplevde den, berättar Henry Köhler.

Att författarporträtt blev något av en specialitet för Carl Köhler var aldrig planerat. Den skolade konstnären var intensivt litteraturintresserad. Hans bibliotek var enormt och han läste ständigt. Trots detta vägrade han i sin blygsamhet att kalla sig för intellektuell. Med egna ord ville han ”behålla ett slags okunnighet så att den visuella fantasin skulle förbli fri”.

– Pappa var sparsam med att höja upp sig själv. Han var definitivt beläst, men såg sig enbart som målare. Det intellektuella hade en annan dimension i hans värld och han kunde inte se sig så, säger Henry Köhler.

Kanske en vacklande självkänsla bidrog till att det stundande genombrottet kom av sig. Efter åren på Konsthögskolan och studierna i Paris var Carl Köhler på väg att bli ett namn. Han ställdes ut och sålde bra, såväl Moderna museet som Nationalmuseum köpte hans verk.

Men någonting hände, som om han tappade gnistan när det började gälla att skaffa kontakter och träffa rätt personer för att lyckas som konstnär, berättar Henry Köhler.

– Pappa tänkte inte i första hand på att sälja när han skapade, han målade för sig själv. Han levde för dagen, jobbade impulsivt utan framförhållning. När han haft utställningar gick vi på Operabaren och firade. Det hade väl varit klokare att lägga pengarna på kommande projekt, men så var inte Carl Köhler, säger Henry Köhler fundersamt.

Utställningen på Strindbergsmuseet har dock öppnat en dörr, det har definitivt blivit lättare att boka nya utställningar. Henry Köhler menar att intresset för Carl Köhler verkar ha ökat inom konstvärlden sedan utställningen uppmärksammats i medier. I februari nästa år går den på export till USA, där författarporträtten ställs ut på Brooklyn public centre library. Därefter bär det vidare till Åbo Stadsbibliotek.

– Det är oerhört spännande! Förutom några utställningar i Paris under studieåren blir det här första gången Carl Köhler visas upp för en publik utanför Norden. Och ett internationellt genombrott vore definitivt på sin plats, säger Henry Köhler.

– Verken är så häftiga att jag önskar att fler ska få tillfälle att se dem!

Fakta: 

Konstnären Carl Köhler (1919-2006) utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm 1941–1945 samt Academie de la Grande Chaumiére i Paris 1952-1953. Hans variationsrika portfölj innehåller förutom runt 100 författarporträtt också en mängd danskroppar, som bland annat kan beskådas på Dansmuseet i Stockholm. Carl Köhler är även representerad på i urval Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum och Kulturcentrum i Oslo.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Kvinnor i fokus på växande CinemAfrica

Ett ovanligt starkt startfält med en blandning av bredd och kvalitet utlovas när CinemAfrica på onsdag gör sin 13:e filmfestival. På programmet finns bland annat festivalens första science fiction-rulle.

Dokumentär poesi om ”bygdens man”

Måns Månssons uppmärksammade långfilmsdebut H:r Landshövding, en poetisk betraktelse över Anders Björck, är den första dokumentär som någonsin tävlar om Bronshästen på Stockholms filmfestival.

– Bilden att dokumentär film måste vara en journalistisk produkt är en missuppfattning, den kan lika gärna vara poetisk och konstnärlig, säger han.

Fria.Nu

Intelligent ljusglimt i höstmörkret

Det är svårt att inte ha högt ställda förväntningar på regissören Ruben Östlunds andra långfilm De ofrivilliga. Flerfaldigt prisbelönt och hyllad på oräkneliga filmfestivaler, bland annat i Cannes där den i våras tilldelades hedervärda Un certain regard, har de lyriska skriverierna varit igång långt innan filmen haft Sverigepremiär. Höga förväntningar bäddar som bekant ofrånkomligen för att göra dig besviken. Det blir du inte på Ruben Östlunds mästerverk.

Fria.Nu

Konsten att bevara en hemlighet

Känner du för att lätta ditt hjärta anonymt, gotta dig i andras avslöjanden och samtidigt beskåda gåtfulla husbilder? Hemligheter är en utställning som ställer yta mot innehåll och utlovar en helhetsupplevelse i det fördoldas tecken.

Fria.Nu

© 2021 Fria Tidningen