Fria.Nu

'Djuren får skulden för allt'

Författaren och skribenten Lisa Gålmark har skrivit om relationen mellan människa och djur i ett flertal boktitlar och artiklar sedan 1989. Hon var kulturredaktör för Stockholms Fria Tidning fram till oktober 2001. På internationella kvinnodagen i år släpptes ungdomsboken Vadå feminist. Nu är Lisa åter aktuell med en ny bok. I april ges Skönheter och odjur ut. En feministisk kritik av djur-människa-relationen ut på Makadam förlag. Anna Wester har träffat Lisa Gålmark för att prata om den kommande boken.

Alla förstår vad som menas med att inte vilja bli behandlad som ett djur, men den som ifråga-sätter att djur behandlas illa möts ofta av stor oförståelse, eller av ett totalt ointresse.

Det här är en av utgångspunkterna i Lisa Gålmarks nya bok Skönheter och Odjur. Att som Lisa Gålmark sätta fokus på det normsystem som gör djur-människa-relationen mindre viktig, tillhör ovanligheterna i svensk kulturdebatt.

- Varför betraktas djur-människa-relationen så oviktig att den till och med är onämnbar? När jag arbetat med boken har jag haft den frågeställningen med mig, säger Lisa.

Lisa beskriver boken som akademiskt grundad med en omfattande fotnotsapparat, men säger samtidigt att den inte ska ses som traditionell vetenskap. Det tillhör en feministisk tradition att skriva med en kulturkritisk utgångspunkt och bokens undertitel ger en föreställning om det perspektiv som genomsyrar boken, 'en feministisk kritik av djur-människa-relationen'. I Sverige är boken att betrakta som genre-överskridande, medan denna sorts litteratur inte är ovanlig i till exempel Frankrike och USA.

Bakom boken ligger ett omfattande faktasökande i både sekundärlitteratur och nya källor. Det är många som skrivit om människans komplicerade förhållande till djur, men få har sammanställt och analyserat dem på det här viset. Lisa Gålmark har alltså letat fram tidigare forskning på området, men också läst mängder av texter och analyserat dem utifrån ett maktkritiskt perspektiv.

- Tidigare såg jag inte hur mycket dessa texter berättade om relationen mellan djur och människor - och därigenom också om relationen mellan människor. De samhällen där människor jagat mindre, har också varit mindre hierarkiska. Det finns både en materiell och en psykologisk koppling. Flera forskare har kunnat visa hur modellen för människoslaveriet härrör från djurslaveriet. Det finns flera exempel på hur man har använt den redan accepterade underkuvningen av djur för att förbereda människor för krig. Ett sent exempel är från andra världskriget. Hitlers SS-soldater fick varsin hundvalp som de först skulle ta hand om och visa omsorg för under ett antal veckor för att sedan ha ihjäl den.

Historien är full av exempel och Lisa presenterar flera av dem i sin bok. Under kolonialismen jämfördes de människor som skulle dödas eller kuvas ofta med djur.

- De man ska ha ihjäl eller döda definieras som avvikande från den fullvärdiga människan, den vita mannen. De avvikande anses stå närmare naturen, och allt som anses stå nära kroppen och naturen måste kontrolleras, till exempel barn, kvinnor, främmande folk och rörelsehindrade.

I boken ges fler exempel på hur förtrycket av djur får stå som modell för underordnandet av andra grupper. Ett av de tydligaste exemplen är kopplat till hur kolonialisterna såg på afrikaner och amerikanska indianer. Afrikanerna jämfördes med boskap och indianerna med vilda djur, oftast vargar. Därför skulle afrikanerna domesticeras; tämjas och förslavas, medan de vilda indianerna skulle utrotas som man utrotade vilda djur. Först lemlästades, dödades eller förslavades djur och sedan gjorde man likadant med människor.

Boken söker svaret på frågan hur normer upprätthålls. Hur upprätthålls människomansnormen? Och hur upprätthålls normen om köttproteinet - dödade djurs kroppar - som det enda riktiga proteinet? Vilka tekniker finns för att upprätthålla djuren som onämnbara och oviktiga?

Lisa tar upp dagsaktuella exempel på hur journalistiken upprätthåller normen. Hon tycker också att man ser tydligt hur djurens försvarare i debatter och diskussioner likställs med djuren och att man på så sätt lättare kan tysta dem och förminska deras budskap.

Blev du förvånad över något när du gick igenom alla texter?

- Jag blev förvånad över att djuren får skulden för allt. De får inte bara skulden för sin egen underordning, utan även för andra 'svaga' gruppers underordning. Jag kallar det hyperexploatering. Människor kuvar djur och använder det som modell för att kuva andra.

- I stället för att se djur som de första offren har de blivit de skyldiga. Man överför ansvaret för sitt eget beteende - kuvandet av djur - till de kuvade själva. Djuren sägs själva bete sig så. Djuren påläggs skulden för det människor gör mot dem.

I bokens riktas även kritik mot den feministiska rörelsen. Lisa menar att feministiska strategier har kommit att införliva avståndstagandet till djur och att det är en farlig strategi som slår tillbaka mot oss själva.

- Det blir aldrig bra när man försöker förändra villkoren för sin grupp på bekostnad av en annan underordnad grupp. Det finns ett utbrett djurförakt i samhället, vi växer upp med det. Vi har en relation till djur som vi förnekar. Vi är människor och djur, precis som till exempel hundar är hundar och djur. Olika och lika.

Lisa diskuterar exempel där feminister använder underordningen av djur för att beskriva kvinnors situation, att kvinnor behandlas som djur eller till och med ännu värre.

- I våldtäktsdebatten kan det förekomma skrivningar om att till och med vargarna skyddas bättre än kvinnor i lagen. Man syftar antagligen på att vargar är skyddade som art mot att dödas i jakt; de är fridlysta. Men sex med djur - det vill säga i praktiken att våldta djur - är tillåtet i svensk lag. (Sverige är ett av få länder i Europa som tillåter sex/våldtäkt på djur). Och det var våldtäkt debatten handlade om. Hur uppstår en sådan slarvig läsning av lagen? Mitt svar är att djur-människo-relationen länge varit så tabuiserad att människor förlorar sin tankeskärpa när begreppet djur dyker upp.

Det måste ha varit jättejobbigt att läsa om hur illa djur och en del människor behandlats genom historien. Känns det hopplöst?

- Det har varit plågsamt men det har också varit som en befrielse. Jag är uppvuxen med djurföraktet och har velat hålla djur-människa-relationen ifrån mig. Det har tagit många år att samla insikter och mod till att ta i detta problemkomplex. Så visar det sig att föraktet för djur hänger samman med föraktet för människor och att detta samband ger en viktig nyckel till att lösa problemet med varför människan skadar andra människor, djur och natur. Jag hoppas boken ger detta hopp, att det blir tydligt att det finns chans till förändring.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu