Bländande vackra låtar

Efterklang
Tripper
The leaf label/Dotshop
Betyg: 4

Med hjälp av orkesterarrangemang och elektroniskt knaster tar danska Efterklang med oss på en underbar musikalisk utflykt där gammalt möter nytt, klassiskt möter electronica. Isländska Múm har beskrivit sin musik, och fått den beskriven, som "organica" på grund av mötet mellan mänsklig instrumenthantering och laptops. Samma beskrivning kan ges Efterklang och de musikaliska likheterna med Múm är trots allt relativt stora även om islänningarna känns något kyligare. Efterklang räds inte att slänga in värmande trumpeter, mjuka stråkar (violinister har lånats in från bland annat Sigur Rós) och en hel grönländsk kör för att skjuta in värme och luft i musiken. "Desto fler kockar ju sämre soppa" sägs det men Efterklang drar in hela 40 personer för sin skivinspelning och resultatet är bländande vackra låtar som "Swarming" och "Prey and predator". (AR)

Drömsk och psykedelisk folkpop

Shugo Tokumaru
Night piece
Music related/Dotshop
Betyg: 4

På sätt och vis är omslaget till "Night piece" den bästa beskrivningen av hur musiken låter. Det är lummigt, stundtals lite snårigt men framför allt varmt och väldigt drömskt. Shugo Tokumaru är en ung Tokyobo som till största delen använder konventionella instrument för att skapa sitt eget musikaliska universum. Han plockar ömsom mjukt på gitarren och ömsom bänder strängarna för att få fram rätt ljud, rätt nyans och han använder elektroniken sparsamt. Till en början kan det verka lite svårsmält men efter ett tag inser man att Shogu Tokumaru bara gör drömsk och förförisk, stundtals smått psykedelisk, folkpop men i en väldigt annorlunda förpackning. Min enda invändning är att 25 minuter känns något för kort för att verkligen kunna drömma sig bort. (AR)

En av landets bästa låtskrivare kommer från Malmö

David Fridlund
Amaterasu
Adrian recordings/Border
Betyg: 3

David Fridlund har gjort sig till ett välbekant namn inom den svenska indiescenen genom att sjunga och skriva låtar i malmöbandet David & the Citizens. Efter fem år tillsammans med medborgarna väljer han nu att släppa material solo och han säger att det beror på att han under årens lopp har samlat på sig en hel del låtar som inte riktigt passar in i huvudbandets popmusikarsenal. Det sägs dessutom att David & the Citizens troligen inte hade överlevt om David inte hade fått ge sig ut på denna soloutflykt.

Davids huvudinstrument är piano men riktigt så avskalad är inte "Amaterasu" att det inte får plats några andra instrument även om det inte är någon tvekan om vilket som bygger upp grunderna. Vi bjuds på en hel drös av akustiska gitarrer, stråkarrangemang, sång av Davids flickvän Sara Culler och givetvis - blås. Vi känner igen allt från David & the Citizens, framförallt från deras lugnare spår. Texterna handlar om samma saker, David låter som han gör och melodierna är lyckligt sommarstudsiga i allt sitt vemod.

David & the Citizens-fans gör sig helt klart värt besväret att kolla upp "Amaterasu" och spår som "Circles" och "Insomnia". Det är ingen tvekan om att David Fridlund fortfarande är en av det här landets bästa låtskrivare även om jag saknar de spastiska energikickarna. I början av nästa år släpper David & the Citizens nytt material tillsammans och bara det gör "Amaterasu" värt lite beröm. (AR)

Samling som spänner över nästan hela popspektrat

Blandade Artister
The Sound of Young Sweden volume 4
Labrador/Border
Betyg: 3

På skivbolaget Labradors fjärde volym av The Sound of Young Sweden samsas sju popartister som med två låtar var får visa vad de går för. Samlingen kan mycket väl vara årets finaste varierade pussel. Motivet är pop, pusselbitarna stundtals ojämna, dock lika fina fristående som sammansatta.

Skivan spänner över nästan hela popspektrat, från Malmöbandet Caroline Souls bleckblåsiga demopop, via Lundensiska Ambassadeurs melankoliska mesighet, över [brus] synthflirtar, The Sorayas punkighet och Hanky and Pankys nästan parodiskt söta twee. Det som är så skönt med samlingen är att den känns väl sammansatt, som en helhet, där man ändå kan särskilja pusselbitarna. Visst finns det dock akter som sticker ut. Inledande och avslutande El Perro del Mar, Sarah Assbring, har en fantastisk melankoli i rösten som verkligen tas tillvara på i första spåret "Candy". Annars imponerar även electropopiga [brus] och Ambassadeurs, som påminner mycket om Aerospace. Jag ser otåligt fram emot en femte volym av serien och hoppas att den blir lika välkomponerad. (AM)

Tyskarna inte mycket att hänga i granen

Tyskarna från Lund
Die Quelle
Subspace communications/Playground
Betyg: 2

Tyskarna från Lund började på skoj som så mycket annat i Varanteaterns regi. Och trots att de sjöng om "getings und bajs" kunde en viss begåvning skina igenom med jämna mellanrum. Till slut blev det ett riktigt band av det hela och "Global Fußball OK" blev, otroligt nog, en stor hit i Sverige och är troligen en av de mest udda fotbollslåtarna någonsin. I år kom de tillbaka genom att göra en låt till det svenska kocklandslaget, "Kniven, gaffeln, skeden". Texten löd "Kniven, gaffeln, skeden/Schweden, Schweden, Schweden!" och med en sådan låt i ryggen tog landslaget givetvis hem segern.

Tyskarna från Lund ger sig in i Kraftwerk-land, flirtar med så väl traditionell synthpop som med eurotechno ("Liebe") och hela tiden med humoristiska texter. Det är humor och det är väl lika bra det. Om de hade sjungit om allvarliga ämnen till samma musik hade de varit ännu svårare att ta till sig. "Die Quelle" kommer säkert att liva upp en och annan förfest men annars är det inte mycket att hänga i granen. Förutom "Achtung X-mas!" som möjligtvis får komma fram igen lagom till julafton. Man får liksom ta det för vad det är. (AR)

Precis så tråkigt som man befarar

Uno Svenningsson
Ett andetag från dig
Bolero/Warner
Betyg: 1

Den här gången har Uno Svenningsson inte skrivit låtar bara för att få ur sig något utan verkligen inväntat inspirationen. Det är kul att han erkänner att han skrivit bara för att tjäna pengar men jag hör verkligen ingen skillnad på den inspirerade och den oinspirerade Uno. Synd för oss men framförallt är det väl synd om honom. Det vilar en dekadent frikristen känsla över "Ett andetag från dig" och det myllrar av medelålders fotomodeller drickandes lättöl på skärgårdsholmar och ja, det är precis så tråkigt som man befarar. Däremot betvivlar jag inte alls att albumet letar sig upp högt, riktigt högt, på försäljningslistorna. Hujedamej. (AR)