Fördjupning


Mary Juusela
Fria.Nu

'Kontakten med det biologiska vill jag inte vara utan'

- Mamma och pappa valde mellan mig och en judisk kille på sjukhuset. Den judiska killen skulle antagligen komma att bli problem. Jag berättade aldrig för mina vänner att jag var adopterad. Det kändes som att det var något hemligt som jag skulle tiga om.

Hans Alm är 47 år och arbetar som fotograf. Svenskfödd och ljushyad med svenska drag smälter han in i samhället. Ingen kan gissa. Inte ens han själv visste.

- Det går bra. Men livet hade varit lättare om det funnits en större öppenhet om min adoption.

Efter att ha tillbringat sina sju första år i Hudiksvall flyttade Hans med familjen till Norrköping.

- Min mamma var hemmafru och min pappa egen företagare inom vvs-branschen. De kunde inte få barn tillsammans.

Då Hans var fjorton år skilde sig föräldrarna och pappan gifte om sig. Det nya paret fick nästan genast en son.

- Efter skilsmässan fick jag ett kuvert av mamma som jag skulle ge till pappa då han kom och hämtade mig från skolan.

Brevet förändrade hans liv. Han tjuvläste innehållet och fick reda på att han var adopterad.

- För mig var det första gången jag hörde talas om det.

Nyfikenheten kom naturligt. Men eftersom hans föräldrar aldrig tidigare talat om adoptionen var det svårt att fråga om den.

- För övrigt mådde jag ju bra. Jag levde fortfarande med mina föräldrar. I skolan hade jag mina klasskompisar. På ytan var allt som vanligt. Först senare har adoptionen blivit en omständighet som jag inte kommer runt.

Hans tycker att det handlar om lojalitet.

- Jag blev mer avståndstagande och reserverad mot mina föräldrar efteråt. Har svårt att acceptera att de höll mig ovetande.

Som vuxen har Hans besökt sina biologiska föräldrar. I samband med att han blev myndig lämnade landstinget ut de papper som handlade om hans ärende.

- Det började med att min adoptivpappa var positiv till att jag skulle träffa mina biologiska föräldrar. Min biologiska mamma hade tydligen velat kontakta mig men det fick inte ske innan jag fyllt arton år.

Fyllda 22 år åkte han till Västerås där hans biologiska mamma bodde tillsammans med sin nya man och son, Hans styvbror.

- Hon hade bott där tidigare men åkt till Hudiksvall för att dölja graviditeten då hon väntade mig.

Hans fick låna adoptivpappans bil och körde ensam ner till Västerås. Det var meningen att han skulle stanna över dagen.

Besöket var en chockartad upplevelse. Ingen tycktes veta hur mötet skulle hanteras.

- Familjen bodde i en villa och verkade ha det gott ställt. Min biologiska mamma visade bilder ur ett fotoalbum.

- Kanske gjorde hon det för att ha något att göra. Det var tacksamt för oss alla.

- Men efteråt tycker jag att vi borde ha talat om saker.

Efter det första mötet har han träffat sin biologiska mamma vid flera tillfällen. Kontakten med sin biologiska pappa är han glad över. Det har varit lättare att närma sig honom.

- Det är mer man mot man. Då jag frågar något så får jag svar. Jag hade ändå velat veta mer detaljer om olika saker. Som vid förlossningen, om min mamma hade mycket värkar och om hon låg ensam i salen.

Hans adoptivpappa dog 1997. I samband med hans död träffade han sin biologiska pappa som lider av Parkinsons sjukdom.

- Vi hade talat om att jag skulle komma på besök redan 1980, men det sköts alltid upp eftersom det var så många turer kring hans sjukdom.

- Så en dag, utan att ge besked, åkte jag och besökte honom. Jag kunde ha blivit bortvisad. Men det blev jag inte. Det var ett ömt möte.

Hans tycker att den genetiska sidan i samband med adoption är viktigare än vad som framkommer.

- Man hör inte så mycket om det genetiska. Arv och miljö talas det mycket om men min erfarenhet tippar över mot det genetiska.

- Om jag aldrig hade träffat mina biologiska föräldrar hade jag aldrig fått 'kvittot' på vem jag är. Själva beviset på att jag finns här.

Kontakten med de biologiska föräldrarna hjälper till, enligt Hans.

Att han har kommit till freds med sin adoption tror Hans beror på att han har accepterat den.

De vanligaste reaktionerna som Hans möter om sitt ursprung är nyfikenhet. För att hålla kontakt med andra i samma situation är han är med på ett forum för adopterade på Internet.

- Listan har varit viktig för mig. Här kan jag berätta fritt om mig själv och min adoption för andra som också är adopterade.

I dag kan Hans tala om sin adoption.

- Men det känns inte som om någon förstår. Förutom andra adopterade.

Fakta: 

Brokig väg till dagens adoptionsordning

* Att adoptera ett barn är alltid en stor förändring i en familj. Ordet adoption betyder 'att uppta som sitt eget'. Adoption får bara ske till barnets bästa. Adoptivföräldrarna måste ha som avsikt att uppfostra barnet som sitt eget.

* Redan 1917 fick barnlösa vuxna i Sverige möjlighet att adoptera någon annans barn. Internationella adoptioner började att förekomma i en mindre omfattning under 1950-talet eftersom tillgången på svenska barn minskade. Under 1960-talet ökade intresset för utlandsadoptioner. Från början kom de flesta adoptivbarn till Sverige med svenska medborgare som arbetade utomlands.

*1969 bildades två enskilda organisationer, Svensk- Indiska föreningen och Adoptionscentrum. Syftet med organisationerna var att förena dem som ville adoptera och hjälpa till vid internationella adoptioner. Först i början på 1970-talet fick adoptionsförfarandet den juridiska innebörd som gäller idag och 1971 inrättades, på uppdrag av regeringen, Nämnden för Internationella Adoptioner (NIA), för att verka rådgivande vid frågor om adoption av utländska barn. Året därpå slogs Svensk- Indiska föreningen och Adoptionscentrum samman under namnet Föreningen Adoptionscentrum (AC).

* Fram till 1980-talet ökade de internationella adoptionerna. För att man skulle få adoptera infördes i samband med 1980 års socialtjänstlag ett krav på obligatoriskt medgivande från socialnämnden för att få ta emot ett utländskt barn. Oavsett om förmedlingen sker via en auktoriserad organisation eller om det är fråga om en enskild adoption. Det finns cirka 43 000 utlandsadopterade barn i Sverige idag. Både antalet utlandsadoptioner och adoptioner av svenska barn har minskat under de senaste åren.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2022 Fria Tidningen