Fördjupning


Tigran Feiler
Fria.Nu

Revansch för ursprungsbefolkningen

Latinamerikas indianbefolkning har under det senaste decenniet utvecklats till en viktig politisk aktör i många av regionens länder. Vad är det egentligen som har hänt och innebär etnifieringen av de latinamerikanska samhällena ett hot mot demokratin? SFT reste till Anderna för att få svar.

Vägen till marknadsbyn Otavalo går norrut från Ecuadors huvudstad Quito och kantas av snöklädda vulkaner. Otavalo som är berömt för sitt hantverk lever idag på export till butiker i Europas och Nordamerikas storstäder och torget i den välmående byn är fyllt med ponchos och tröjor av lamaull. I en butik på en sidogata börjar en hantverkare prata politik.

- Här i Otavalo finns det inga tjuvar. Om befolkningen får tag på en häller de på bensin och tänder på. Den politiska situationen i landet är svår, men grannbyn Cotacachi leds av Ecuadors bästa borgmästare Auki Tituaña. Han blir nog presidentkandidat nästa gång.

I Cotacachi styr den ecuadorianska indianrörelsens politiska parti Pachakuti sedan 1996. Det lokala experimentet kan tyckas oansenligt, men är ett exempel på det som den peruanska författaren Mario Vargas Llosa kallat ett hot mot den latinamerikansk demokratin: en allt starkare indianrörelse.

I Quito har det blivit dags för den amerikanska kontinentens andra indiantoppmöte som samlat omkring 500 företrädare för ursprungsbefolkningens många organisationer från Argentina till Kanada. Gemensamma riktlinjer och ståndpunkter om allt från försvar av mark till intellektuellt ägande utformas under de fyra dagarna.

Det råder ingen tvekan om att det som för inte så länge sedan sågs som en historisk folkspillra utan utrymme i en modern värld utvecklats till en vital social rörelse över hela kontinenten.

Luis Macas är rektor för det nystartade indianuniversitetet och en av ursprungsbefolkningens främsta intellektuella. Med sin mörkblå poncho, svarta filthatt och långa fläta ner på ryggen hade han inte utmärkt sig om det inte varit för guldklockan som blänker kring handleden. För Macas hänger ursprungsbefolkningens växande styrka under det senaste decenniet samman med Berlinmurens fall.

- När den traditionella vänstern gick in i en kris trädde nya aktörer fram. Ursprungsbefolkningen var en av dem. Vid det första kontinentala mötet med representanter från olika indianorganisationer i Quito 1990 sökte man enhet i en rad frågor.

Resultaten har varit tydliga, och Macas betonar särskilt utvecklingen i Chiapas, Ecuador, Peru och Bolivia, men även i Colombia där konstitutionen från 1990 innebar flera viktiga erkännanden av ursprungsbefolkningens krav.

I Ecuador gjorde ursprungsbefolkningen sitt intåg på den partipolitiska arenan 1996 när landets största indianorganisation CONAIE grundade Pachakuti.

Redan i valet samma år blev partiet det tredje största i parlamentet och erövrade även tolv borgmästarposter. Ecuadors dåvarande president Jamil Mahuad tvingades bort från makten i januari 2000 under ett folkligt uppror, lett av indianrörelsen, och med stöd från en grupp överstar i den ecuadorianska armén. Lucio Gutirérrez, en av överstarna, gick sedan segrande ur presidentvalet 2002 tack vare stöd från indianorganisationerna.

Besvikelsen över Gutirérrez agerande när han väl blivit vald var dock stor och redan i augusti 2003 drog man tillbaka sitt stöd till regeringen. Den ecuadorianska indianrörelsen lider fortfarande av erfarenheterna med Gutirérrez och uppvisar idag tecken på intern splittring.

- Jag tror inte att överstarna ingick en allians med indianrörelsen under upproret 2000. Enligt Macas hypotes rörde det sig om en plan från den ecuadorianska underrättelsetjänsten med hjälp från USA för att undvika en social omvälvning.

När Gutierrez vunnit valet struntade han i det överenskomna programmet.

- Han har agerat helt i linje med avtalen med IMF, det är hans politiska program. Alla var inte glada över stödet till Gutirérrez som infördes vertikalt i byarna, fortsätter Macas. Nu får indianrörelsen betala priset för den misslyckade alliansen och någon ökad närvaro i parlamentet på kort sikt tror jag därför inte på.

- Innan vi blint går vidare med att lansera en presidentkandidat är det nödvändigt med en utvärdering av rörelsens framgångar och misslyckande så här långt. Och är det politiska deltagandet ett mål eller ett medel?

- Vi aymaras i Peru, Bolivia och Argentina utgör alla en nation, säger en representant för Perus aymaras under en diskussion på toppmötet. Det framgår tydligt att han ser de latin-amerikanska staterna som en rest av europeisk kolonisation, utan relevans för ursprungsbefolkningens verklighet. Kraven på autonomi är långtgående och kontinentens politiska karta måste ritas om, säger han.

Latinamerikas indianrörelser växte sig starka under 1990-talet samtidigt som etnicismens och nationalismens frammarsch orsakade krig och sönderfall från Balkan till Kaukasus.

Men trots sin etniska grund saknar indianrörelsen i allmänhet separatistiska drag.

- Indianrörelsen är inte exkluderande som motståndarna hävdar. Separatism är kontraproduktivt för ursprungsbefolkningen, det vore att begå självmord genom att stänga in sig i ghetton, menar Macas.

- Det är inte en rörelse av indianer för indianer. Visst finns det en kulturell dimension men även en rad sociala aspekter. Indianrörelsen är en viktig aktör i motståndet mot den rådande ekonomiska ordningen och dess initiativ gynnar även andra utsatta grupper i befolkningen. Indianrörelsen måste ingå strategiska allianser med de svartas organisationer, miljögrupper och kvinnorörelsen, fortsätter han.

- Endast då kan radikala förändringar av samhället uppnås.

I Eucador talar CONAIE och Pachakuti om byggandet av den multikulturella staten. Man vill skapa ett land med plats även för ursprungsbefolkningen som under 500 års tid varit utestängd från samhället. Men för Macas handlar det inte bara om erkännande och dialog.

- Hur kan vi sätta oss ner och samtala om en kultur är dominerande? Vi får inte fastna i en folklorism där de accepterar att det finns en rad olika folkslag som spelar musik och dansar och som turisterna kan åka och titta på. Det handlar om reellt inflytande.

'Vi vill ha bönor, vi vill ha majs, ut med de transnationella företagen' skanderar demonstranterna i ursprungsbefolkningens manifestation när de går genom centrala Quito.

Indianrörelsen uppvisar en högst anmärkningsvärd blandning av tusenåriga traditioner med en lokalt förankrad livsstil och globala krav kring framtidsfrågor. Plötsligt känns slagordet 'tänk globalt, agera lokalt' inte längre abstrakta. Den till synes omöjliga kombinationen tradition och modernitet blir möjlig.

- Ursprungsbefolkningen är inte automatiskt motståndare till nyliberalismen men vi har drabbats hårdast av alla. Det rör sig inte bara om socioekonomiska konsekvenser, som ökad fattigdom, utan även om de homogeniserande krafternas effekter på det kulturella planet. Ursprungsbefolkningen utgör ett hot mot den nuvarande ekonomiska modellen. Indiansamhällena bygger på ömsesidighet och solidaritet, vilket står i motsättning till den konsumism och likriktning som de transnationella företagen försöker driva igenom, hävdar Macas.

506 år efter att spanjorerna börjat sin erövring av Amerika styr den indianska majoriteten för första gången i Cotacachi. Som enda samhälle i världen låter man invånarna besluta över hela den lokala budgeten och kubanska experter bedriver en alfabetiseringskampanj bland befolkningen.

Är det detta som Vargas Llosa ser som ett hot mot demokratin i Latinamerika?

- Han är fördomsfull, för att inte säga rasist. Här i Ecuador är det haciendaägarna som uttrycker sig så om indianerna. Kanske såg Vargas Llosa också indianerna från sin hacienda.

- Han fyller en funktion för imperiet när han, liksom CIA, ser de nya sociala aktörerna som hot. Han ger dem vatten på sin kvarn, avslutar Macas.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Revansch för ursprungsbefolkningen

Latinamerikas indianbefolkning har under det senaste decenniet utvecklats till en viktig politisk aktör i många av regionens länder. Vad är det egentligen som har hänt och innebär etnifieringen av de latinamerikanska samhällena ett hot mot demokratin? SFT reste till Anderna för att få svar.

Fria.Nu

En öde stad

Mexiko är värdland för toppmötet för statschefer och utrikesministrar från EU, Latinamerika och Karibien och de mexikanska myndigheterna har sin vana trogen avstått från aktiviteter i huvudstaden Mexiko City.

Fria.Nu

© 2022 Fria Tidningen