Fria.Nu

Hallå där Mia Engberg

...som kommer till Uppsala internationella kortfilmfestival i helgen för att prata om sina filmer som visas i en retrospektiv.

Vad har du för tankar om din medverkan på festivalen?
- Det är roligt och smickrande att de visar intresse för mina filmer. När man får en retrospektiv så känner man ju sig som man vore Ingmar Bergman eller nåt. Men det är skönt att ha fått komma ur facket som ung, kvinnlig filmare för där fick jag vara ganska länge.

Varför har du valt att jobba i det korta formatet?
- Jag ser mig i första hand som dokumentärfilmare och tycker ofta att den dokumentära berättelsen passar att göras kort. Det är ett spännande format. Kortfilmen är ju på sätt och vis urfilmen och jag önskar att det fanns fler möjligheter att visa den. Nu när SVT har ett standardformat på 58 minuter är det nästan så att alla filmer är för långa och tråkiga tycker jag.

När visste du att det var film du ville jobba med?
- Det var när jag bodde i Paris i början på 90-talet och gick en kurs i dokumentärfilm som jag kom på att det var min grej. Men det var inte självklart att jag skulle jobba inom konst och kultur och min mamma undrar nog fortfarande när jag ska skaffa mig ett riktigt jobb.

Hur går det till när du väljer ämnena för dina filmer?
- När jag gick filmskolan avråddes jag från att göra film om dem som står mig nära. Men jag har gjort precis tvärtom. Nästan alla filmer handlar om mina vänner och processer de går igenom. Jag går aldrig och funderar länge på en idé, de bara kommer till mig och så förvaltar jag dem.

Vilken film är du mest nöjd med?
- Det är nog The stars we are. Den handlar om en vän till mig som var hiv-positiv och gayskinhead. Han är död nu. Filmen skildrar en väldigt intensiv och speciell period i mitt och mina vänners liv. Tiden precis innan vi blev vuxna.

Vad har du för förebilder inom filmen?
- Just nu är det Quentin Tarantino. Han är feminist på sitt konstiga och kommersiella amerikanska vis. Han har fört in feminismen i mainstreamfilm genom tuffa och starka kvinnoporträtt. Jag tycker också om den politiska 60-talsdokumentären. Av den har jag lärt mig att man ska ha respekt för människor man filmar. Jag inspireras inte så mycket av film- och konstvärlden utan mer av aktivism, av modiga människor som vill förändra världen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Romernas historia i blickfånget

Den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Men dagens fokus ligger oftast på de judar som mördades av nazisterna. Att det var fler människor som skulle utplånas enligt visionen om tredje riket har hamnat i skymundan. På Fredsmuseum uppmärksammas förföljelsen av romerna och förintelsen av dem, Samudaripé. I en utställning ställs betraktaren ansikte mot ansikte med dem som lyckades överleva terrorn och massakern.

Uppsala Fria

Hallå där Jonas Göthner...

... rån organisationen Uppsala Pride som tilldelats ett stipendium på 70 000 kronor ur Olof Palmes minnesfond för att driva antirasistiskt arbete under festivalen.

Uppsala Fria

Queer antikapitalism på agendan

Hur påverkar de dominerande ekonomiska perspektiven personer vars liv avviker från rådande normer? Och vad kan vinstdrivande företag ha för intresse av att formulera myter kring olika målgrupper baserade på sexuell läggning? Uppsala Fria har pratat med Mika Nielsen som forskar på ämnet, och som slår fast att behovet av en queer antikapitalism är skriande stort.

Uppsala Fria

Miljon till mytiskt och arkeologiskt centrum

Riksantikvarieämbetet har beslutat om fördelning av 2010 års forsknings- och utvecklingsmedel. Totalt tilldelas 31 projekt och olika uppdrag 13 miljoner kronor. Två projekt i Gamla Uppsala får dela på nära en miljon kronor.

Uppsala Fria

Det ohörbara omkring oss

Kroppen minns. Trauman från psykiska och fysiska övergrepp lagras som ohörbara spår i oss. Ljudkonstnären Mari Kretz visualiserar det sårades signaler i utställningen Ta Kymatika som öppnas i dag, lördag på Teatergalleriet.

Uppsala Fria

© 2024 Fria.Nu