Stureplansidealet - snart i en stad nära dig | Fria Tidningen
Fria.Nu

Stureplansidealet - snart i en stad nära dig

Storstäderna deltar i en global tävling som går ut på att locka till sig kulturellt och ekonomiskt kapital. I jakten på att överträffa varandra och förnya sig själva måste städerna ständigt bygga nya, häftiga attraktioner. Kristian Borg undrar på vems bekostnad moderniseringen sker.

Stockholm är Skandinaviens huvudstad, Malmö marknadsför sig med ledorden 'mångfald, möten och möjligheter' och Göteborg är en evenemangsstad av rang.
Livsstil, upplevelser, företagaranda och häftig arkitektur är några medel att sälja in en stad.
Under tävlingsliknande former marknadsförs staden som koncept allt oftare. Stora som små städer profilerar sig som ett varumärke på städernas marknad. På samma sätt som man säljer läskedrycker eller skor ska staden visas upp för hugade konsumenter.

När den här texten påbörjades i början av året hade Stockholms stad ännu inte marknadsfört idén Capital of Scandinavia på bred front. Varumärket, som myntades redan 2005, är i dag mer känt. 'Det viktiga är att vi över tiden trummar hem huvudbudskapet att Stockholm är Skandinaviens huvudstad', som det tidigare stod på kampanjens hemsida.
En huvudstad drar ju av hävd till sig besökare utan slogan. Men det här handlar om något större. En global konkurrens om världens kunskapskapital. Därför är det slut på ödmjukheten. Centrala platser ska moderniseras, vägprojekt som Förbifart Stockholm stressas fram och i rasande takt byggs nya gallerior och dyra men hypermoderna bostadsområden.
Mindre kommuner vill också vara med i leken. I marknadsföringen profilerar man sig med sina respektive specialiteter för att turister från både utland och inland ska bli sugna på ett besök. Köping har grissafari, Umeå sina polarhundar och fyrhjulingar och Sundsvall har Casino Cosmopol. Enköping är 'Sveriges närmaste stad' (uttrycket myntades faktiskt redan 1965) och här finns tre golfbanor och lika många flygplatser inom en timmes restid ('precis som London och New York').
Stockholm å sin sida framhäver 'flera internationella flygplatser', 'världsledande akademiska institutioner', 'den största börsen i Skandinavien' och 'högst representation av multinationella företag'. Om tio år kan man också stoltsera med den underjordiska gallerian vid Odenplan, byggd med Carrousel du Louvre i Paris som förebild.

I Fronesis temanummer Staden (nummer 18, 2005) skriver Dalia Mukhtar-Landgren, doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet, om visionerna av Malmö som 'framtidsstad', en så kallad entreprenörstad. Begreppet går lika bra att applicera på Göteborg och Stockholm.
Entreprenörstaden kan beskrivas som en utveckling av den traditionella staden, från att bara tillhandahålla välfärdstjänster ska den nu också understödja och uppmuntra lokal ekonomisk tillväxt. Med det synsättet konkurrerar städer om resurser och försöker skapa sig fördelar på olika sätt - till exempel genom att bygga attraktiva bostads- eller rekreationsområden (åt dem som har råd) eller stödja upplevelseindustrin.
Marknadsföringen av platser har ökat avsevärt de senaste åren, enligt Dalia Mukhtar-Landgren. Reklamkampanjer och andra marknadsföringsstrategier ska locka investeringar till staden. Rätt image betyder allt. Staden ska framstå som en levande och attraktiv boendemiljö, som en rationellt ordnad helhet.
För de städer som anser sig ha något att marknadsföra, är det i första hand de ekonomiska förtjänsterna som hägrar. Turister, studenter och storföretag ger skatteintäkter som kan användas till vård och skola, alternativt fler marknadsföringsåtgärder och spektakulära nybyggen. Med rätt innehåll tar staden hem potten. Frågan är vad potten används till.

Samtidigt som staden satsar på tillväxt och marknadsföring ökar den sociala polariseringen. Malmö, Göteborg och Stockholm är och förblir segregerade städer, hur vackert det än må låta i marknadsföringen.
Exempelvis beskrivs Malmö som en 'kunskapsstad', student- och företagsvänlig, framgångsrik på flera teknikområden och med ett praktfullt Turning torso. Men för dem som bor i staden, särskilt i dess utsatta områden, är verklighetsbeskrivningen mer motsägelsefull. Malmö beskrivs å ena sidan som fylld av framtidstro, å andra sidan framhålls problemen med hög arbetslöshet och kriminalitet. Och problemen, de tillskrivs oftast invandrare.
'Malmö stad exkluderar till stor del invandrare i framgångsdiskurser och inkluderar dem i problemdiskurser', skriver Dalia Mukhtar-Landgren. Rosengård och dess medborgare blir problemet, medan Västra hamnen blir navet i framgångsstaden. Hur hanteras problemet? Jo, genom ökad kontroll. Exempelvis alliansens Jobbtorg, en logisk konsekvens i en nyliberal ekonomisk politik. Resultatet: två parallella verkligheter.
Utåt dominerar bilden av den positiva, moderna IT-staden. Men vilka bor i den andra staden? Är de verkligen ett problem?

I den lysande antologin Bor vi i samma stad? Om stadsutveckling, mångfald och rättvisa (Pocky, 2005) skriver bland andra Moa Tunström om hur utvecklingen av upplevelse- och kunskapsbaserade städer ökar behovet av en lågavlönad tjänstesektor: 'Nya livsstilar växer fram som en följd av globaliseringen och detta ökar behovet av lågbetald arbetskraft som kan tillhandahålla varorna och tjänsterna som konstituerar de globala livsstilarna.'
Saskia Sassen, professor i sociologi vid University of Chicago, är inne på samma spår. I Fronesis beskriver hon hur kvinnors lågavlönade tjänstearbete är en förutsättning för tillväxten i de globala urbana ekonomierna.
Heron City i Kungens kurva och nyöppnade Skrapan på Södermalm är två exempel på tidens melodi. Här finns biografer, kaféer, restauranger, butiker och annat som hör gallerior till. Allt man behöver och lite till. Är det här de nya livsstilarna ska levas? Vem är där för att plocka disk och vem kommer dit för att konsumera varor och tjänster?

Modern stadsutveckling har sina baksidor. Inför OS i Barcelona 1992 restaurerades hamnkvarteren för att göra staden mer attraktiv för turisterna. De skulle inte behöva se problemen. Inför OS i Kina byggs det för fullt, över hundra nya hotell bland annat. I skönmålningens spår följer tvångsförflyttningar och kränkningar.
Det finns exempel på närmare håll. När Skärholmens centrum i Stockholm skulle upprustas passade man på att slänga ut den populära loppmarknaden. För att få bort stöldgodsen, påstods det. Faktum är att loppmarknaden inte passar in i bilden av en modern galleria. I dag huserar den istället i Vårberg, en tunnelbanestation längre ut. Där kan stöldgodsen fortsätta att spridas, till dess att staden expanderar ytterligare.
Dessa exempel problematiserar bilden av framtidsstaden. På vems bekostnad sker moderniseringen? Fasaden renoveras, men inuti ruttnar de bärande balkarna. Problemet kvarstår, men flyttas någon annanstans. Utanför vårt synfält.

Richard Florida, författare bland annat till boken The rise of the creative class (2002) talar om att industrialismen nu håller på att gå över i 'den kreativa åldern' som domineras av den 'kreativa klassen'. Denna utgörs av yrkesgrupper inom vetenskap, kultur, underhållning och teknologi. Dessa grupper växer stort och Florida hävdar att uppemot 40 procent av befolkningen i USA och Storbritannien arbetar i dessa kategorier.
I den kunskapsdrivna globala ekonomin är det för den kreativa klassen som den nya staden byggs, det är dem man vill locka hit. Men den 'nya' medelklassen är svårflörtad: 'When a place gets boring, even the rich people leave', är en slogan signerad Richard Florida.
Den kreativa klassen vill ha kul - nya upplevelser, nya nöjen att försjunka i efter långa, omåttligt kreativa arbetsdagar. Därför behövs ständigt nya upplevelsecentra. Därför behövs en oas i varje förort, en rikemansoas.
Så: Stureplansidealet. Snart i en stad nära dig.

I rapporten Cities of the future - global competition, local leadership, publicerad av konsultföretaget Öhrlings PricewaterhouseCoopers i januari 2007, kan man läsa att framtidens kärnverksamhet i de stora städerna primärt handlar om varumärkesbyggande 'som fokuserar på attraktion, uppmärksamhet och upplevelse'. Städerna måste hävda sig i den globala konkurrensen och 'att enbart vidareutveckla traditionell kärnverksamhet såsom skola, vård och omsorg är inte tillräckligt', skriver rapportförfattarna. Richard Floridas budskap ekar mellan sidorna.
Bland 45 storstäder som Berlin, Barcelona, Sidney och London deltog Malmö, Göteborg och Stockholm i studien. Enligt Jan Sturesson, globalt ansvarig för analysen, står sig de svenska städerna mycket bra i konkurrensen om 'profilerande utvecklingsprojekt'.
- Samhällsledare världen runt måste ta sig an de megatrender vi har identifierat, eftersom dessa påverkar alla områden inom det personliga, affärsmässiga och offentliga livet. Framtidens kommunala strategiska kärnverksamhet handlar om att utveckla ett starkt varumärke som sticker ut, skapar attraktion och positiva känslor, kommenterade Sturesson då rapporten presenterades.
De 'megatrender' som rapporten identifierar som avgörande och som Jan Sturesson syftar på i ovanstående citat är bland andra 'konkurrens om kreativa invånare, företag, arbetstillfällen och evenemang' och 'ständig jakt på innovation och förnyelse genom nya spännande byggnader och arkitektur'.

Medan innerstaden och dess framgångsrika bosättare i dag står som modell för det goda livet är den traditionella staden till salu. Samtidigt har 'de andra' exkluderats ur historieberättelsen. Det har blivit fult och oattraktivt att bo i en förort. Där många arbetare tidigare bodde, i innerstaden, bor numera medelklassen. Forskarna använder begreppet gentrifiering för att beskriva denna process. När medelklassen flyttar in i traditionella arbetarklassområden höjs priserna och marknadsvärdet, och arbetarklassen tvingas flytta.
Frågan är vems stad som kommer att beskrivas i framtidens historieböcker.

Vilken typ av stad är det som, med ett slitet men passande uttryck, sätter sitt namn på kartan? Är det en stad vars namn skrivs i guld av tävlingsinriktade politiker och affärsmän? Eller är medborgarna redo att utforma staden efter sina behov - som för många kretsar kring just skola, vård och omsorg?

Fakta: 

I dag arrangerar vänsterpartiet i Stockholm en heldag om stadsplanering och deltagande. Kl 10-17, ABF-huset, Sveavägen 41.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2021 Fria Tidningen