Hallå där Ivar Andersen och Kristian Borg | Fria Tidningen
Fria.Nu

Hallå där Ivar Andersen och Kristian Borg

...som i dagarna ger ut den första boken om svensk gatukonst.

Varför skriver man en bok om svensk gatukonst?
Kristian Borg: Dels av nyfikenhet, man vill se vilka som finns bakom verken som man ser varje dag när man går runt på stan.
Ivar Andersen: Konstformen är ung och inte särskilt dokumenterad, åtminstone inte i Sverige. Men så ställer gatukonsten också en del intressanta frågor om rätten att synas i det offentliga och på vilka villkor man får synas.

I boken lyfter ni fram gatukonsten som en demokratisk konstform. Hur kan den vara det om den samtidigt är olaglig?
IA: Vad som är demokratiskt måste alltid avgöras utifrån de förutsättningar som gäller i en enskild situation. En motfråga kan vara om det är demokratiskt att tvingas se reklam för diverse konsumtionsvaror när jag åker tunnelbana varje morgon som säger till mig att jag blir en bättre människa om jag till exempel köper rätt sorts skor.

Vad hoppas ni uppnå med boken?
KB: Ja, det är väl en större diskussion om vad som är tillåtet i det offentliga rummet, vem som äger det offentliga rummet.
IA: Vi driver ändå på nåt sätt en tes om att det är positivt att människor uttrycker sig i det offentliga rummet och att dagens rent legala ramar om vem som får uttrycka sig kanske nödvändigtvis inte är de mest demokratiska. Så vi vill väl helt enkelt väcka uppmärksamhet kring frågan. Och så kan jag också hoppas att vi på nåt sätt har synliggjort frågeställningar som någon annan kanske kan ta upp och fortsätta med.

Vilka kommer köpa boken då?
KB: Dels folk som är aktiva själva, men också allmänt konstintresserade och folk som är intresserade av frågor kring makt och rättigheter.
IA: Jag hoppas ju att människor som har sett olovlig konst på stan utan att ha någon egentlig kunskap om det ska köpa boken för att de är intresserade.
KB: Jo, för det är ju också en dokumentation av de senaste årens explosion av gatukonst. Det handlar mycket om igenkännande.

Hur har det varit att skriva en bok samtidigt som ni jobbat heltid och dessutom ska ha haft tid med familj och privatliv?
KB: Ja, om jag svarar för min del så har till exempel min son fått följa med ibland på diverse upptåg och intervjuer. Det har varit både bra och dåligt, ganska hektiskt. Men vi gillar ju att jobba hårt (skratt).
IA: Mm, det har stundtals varit lite svårt att välja om man ska försaka sitt vanliga jobb eller sitt sociala liv, och med tanke på var det här ska publiceras så tänker jag inte svara på vad jag valde (skratt).

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

© 2021 Fria Tidningen