Krantz målar jazzigt | Fria Tidningen

Recension


Fria.Nu

Krantz målar jazzigt

Instrumentalmusik eller musiker-musik? Richard Krantz, steelgitarrist i bandet som bär hans efternamn, vet inte riktigt hur gruppens musik ska benämnas. Men klart är att veckans skivsläpp är en dröm som går i uppfyllelse.

Jag träffar Richard Krantz och hans bandkolleger när det är tre dagar kvar tills deras debutskiva ska släppas och när de om några minuter ska göra något de aldrig gjort förut.Vi är i Bingolottos studio och Krantz ska stå för bingomusiken. Sin egen musik, framförd till bingoutropen.– Jag tycker att det ska bli häftigt att spela under lottodragningen – det har jag aldrig gjort förut och det är alltid kul att göra något nytt, säger Richard Krantz, bandmotor, steelgitarrist och kompositör i bandet som bär hans efternamn.– Bingolotto är nog ett bra forum att komma ut med den här typen av musik, den här typen av jazz som är mer låtbaserad tror jag man kan ta till sig lite lättare.Han säger jazz. Men menar det inte riktigt. Krantzs musik är svår att genrebestämma.– Instrumentalmusik, brukar jag säga. Men den innehåller improvisationselement i likhet med jazzen.

Richard vet ännu inte vilken målgrupp hans musik har. Om det nu finns någon tydlig målgrupp. Han berättar att de spelar på rockklubbar och att det kan komma fram 18-åriga tjejer och säga att de verkligen gillar musiken. Och på jazzklubbar där hans morsa och hennes jämnåriga uppskattar den.– Det återstår väl att se. Kanske är det lite mycket musiker-musik, säger han.Richard är i trettioårsåldern och bär hatt, är orakad och lågmäld på ett sympatiskt vis – utan att vara blyg. Från början är han elgitarrist. Han spelade alternativ country i fem år innan han började fingra på steelgitarrer.– Jag har alltid velat utforska det soundet. Och jag märkte att det var ett väldigt bra instrument att skriva musik på. Man måste kanske hitta sitt eget instrument.

Krantz håller till i Stockholm men är sprungna ur Göteborg. Richard är, som han säger, "vrålgöteborgare" i hjärtat även om det nu är åtta år sedan han flyttade till huvudstaden. Även Nils Berg, som spelar basklarinett, kommer från Göteborg och trummisen Anders Olsson är uppvuxen på samma gata som Richard.Bland inspiratörerna återfinns Richard Ennio Morricone och Daniel Lanois. När Richard Krantz inte gör egen musik spelar han med Louise Hoffsten, Pimps Delite och Tom Malmquist samt medverkar på inspelningar med andra artister.– Det är inte så många som spelar steelgitarr och det finns en rätt bra marknad för det, säger han.Jag undrar om steelgitarren har en revival, men det tror han inte. Inte nu.– Däremot kanske den har haft det de senaste åren. För fem-sex år sedan skulle alla spela lap eller pedal, kändes det som. I alla fall i Stockholm. Eller också är det en revival nu och jag har ingen koll.Richard Krantz beskriver sin musik som filmisk och har själv ganska tydliga bilder till varje låt.– De kan komma från ett ställe jag varit på, en bok jag läst eller en rolig katt jag mött.Och han skulle gärna tonsätta andras bilder.– Det är en dröm att skriva musik till en spelfilm eller dokumentär, säger han.En dröm har redan gått i uppfyllelse, i och med skivan Siberia. Han är nöjd, oavsett hur mycket skivan kommer att sälja. Han vet inte vad han ska förvänta sig ifråga om försäljningssiffror.– Jag tror inte att den kommer att sälja så mycket. Men det är klart, folk köper jazzskivor och filmmusik, då borde de kunna köpa det här också.

Richard Krantz och hans medmusiker går upp på tv-studions scen. Richard slår sig ned framför steelgitarren och samtidigt som hans namne Olsson börjar rabbla nuffror skapar Krantz med låtarna Mistress, Röding och End street bilder till ettans, tvåans och treans bingo.På måndag spelar Krantz på Pustervik i Göteborg. Utan bingoutrop men med skivbolagskompisarna Dan Berglund och Tom Malmquist. Dagen därpå på Debaser Slussen i Stockholm.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Imponerande turnéstart från Thåström

Recension

Thåströms turnépremiär var en mäktig historia. Med mestadels nya låtar, en imponerande och stark ljudbild imponerade den 60-årige förgrundsfiguren tillsammans med sitt sanslöst skickliga band.

Ossler träder fram ur skuggorna

Recension

Pelle Osslers nya skiva Stas har en sorglig grundton men inger konstigt nog också mycket hopp. Lasse Franck är förtrollad.

© 2021 Fria Tidningen