Ta naturvetarna på mindre allvar | Fria Tidningen
Fria.Nu

Ta naturvetarna på mindre allvar

Det är intensivkurs i pedagogik för anställda vid Uppsala universitet och hjärnorna går på högvarv. Kunskap är något kontextuellt och historiskt bestämt, säger en idéhistoriker. Kunskap är proteiner i hjärnan, säger en psykiater.

Dessa ytterligheter. På ena sidan står de så vetenskapliga naturvetarna och talar om evidensbaserad kunskap, framtagen medelst noggrant kontrollerade experiment. Samhällsvetenskapen och de humanistiska disciplinerna sysslar med “humflum“, menar man här. Det är roligt på sin höjd, men inte värt att tas på allvar.
På andra sidan står vi, humanisterna. Vi tror inte på enbart en form av objektiv kunskap. Man kan se allt ur olika perspektiv, säger vi med pedagoglena röster. Och det ena perspektivet behöver ju inte vara sannare än det andra.
Den postmoderna humanisten är en trängd människa. Inför den naturvetenskapliga auktoriteten reagerar vi defensivt. Istället för att ta strid försöker vi lugna biologisten med överslätande klyschor. “Egentligen menar vi samma sak“, säger vi som om vi bad om att få bli omfamnade och tröstade. Kom! Låt oss bli vänner nu. Om vi är snälla mot er så kan väl ni vara snälla tillbaka?

Varför denna rädsla för att göra skillnad mellan sanning och lögn? Rasbiologin var i sin helhet falsk – ändå infiltrerade denna vetenskap de sociala strukturerna i grunden. Hur positivistisk är dagens naturvetenskap? Kan en diagnos som damp falsifieras? Vem vet? Forskningen bakom diagnosen maldes hastigt ner när den skulle utsättas för kritisk granskning. Ändå drabbas barn fortfarande av damp-stämpeln.
Detta är inte ett uttryck för att “allt kan betraktas ur olika synvinklar“. Medicinens idéhistoria vittnar om maktintressen och ett samhälleligt behov av att kontrollera individen. Produkten har aldrig varit kunskap som maktförhärligande Foucaultianer gärna vill få det till. Det som producerats har i huvudsak varit lögn.
Lögnproduktionen pågår givetvis även i dag. Hur kan exempelvis paleontologin betraktas som vetenskap? När paleontologen marknadsför sina nya dinosauriemodeller framstår pingstvännen som ytterst balanserad och samvetsgrann i sin förklaring av universums uppkomst.
Och hur kan kvantfysikerna tas på sådant allvar? Utan att rodna vill de förklara världsalltets existens med prat om strängar och kvarkar (kvark, kvark!) som de helt saknar mätinstrument för att observera.
Att biologer alls kan kalla sig för vetenskapsmän är ytterst märkligt. Ta ett så oseriöst projekt som neuropsykologin. Hur mycket skattepengar äts inte upp av dessa forskare som roar sig med att skanna av varandras hjärnor? De borde skämmas.

Kunskap finns – även om det allmänt vedertagna ibland kan vara lögn. Skeptikern räds inte detta antagande. Att nå absolut kunskap, det vill säga kunskap om att man funnit den objektiva sanningen, kan likväl vara en omöjlighet – vem vet att han eller hon vet? Ett första steg i att närma sig den objektiva sanningen torde dock vara att ta naturvetenskapen på mindre allvar. Tror jag.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Michel Houllebecq lockar trots unken biologism

Medan feminismen alltmer reduceras till roliga parader och pseudokritik i klass med 'lika lön för lika arbete', glider det mer generella förtrycket undan analysen. Det tomrum som den feministiska samhällskritiken lämnat efter sig fylls nu av en brutalrealism som förenar oöverträffad träffsäkerhet med unken islamofobi och biologism. Michel Houellebecqs senaste bok, Refug, släpps den 13 oktober i svensk översättning.

Fria.Nu

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

© 2021 Fria Tidningen