Fria Tidningen

Världen styrs av galningar

Krönika | USA:s Irakpolitik

Om George Bush misshandlade sin fru på kvällarna skulle många skylla på spriten. Han har börjat supa igen, men han är ju snäll när han är nykter. De flesta människor står inte ut med tanken på att deras partner, vänner eller president skulle kunna vara ett monster. Så när Bush invaderar Irak, ger över tjugo skäl till varför han gjort det, som alla visar sig vara felaktiga, strider mot varandra eller är uppenbara lögner, så heter det istället att presidenten är dum, felinformerad eller naiv. Bush har lagt ut nästan 500 miljarder dollar på att döda runt en miljon irakier och gjort ett par miljoner till flyktingar, men ingen får tro att han skulle ha onda avsikter. Nähä, hur skulle det ha sett ut då?

För att ljuga övertygande ska man dra till med jättelögner, för vanligt folk har bara mage att ljuga om småsaker, menade Adolf Hitler. Därför känner de inte heller igen stora lögner. Så om man säger att det finns en judisk konspiration för att ta över världen, eller att lilla Polen anfallit Tyskland, eller att väst är hotat av Saddam Husseins tredje världen-diktatur, eller att Iran, ett land som inte ens kan raffinera olja nog åt sin egen befolkning, snart har en atombomb som de dessutom omedelbart tänker smälla av – ja, då tror folk lätt på det.
Ändå finns det gott om belägg från de inblandade själva som visar att man visste exakt vad man gjorde när man attackerade Irak.

George Bushs första finansminister, Paul ONeill, har skrivit i sina memoarer att Bush från första regeringssammanträdet var besatt av att invadera Irak. Det var Bush som drev fram Irakkriget, inte några mörkermän runt omkring honom. Först kom beslutet, sedan hittade man på skälen.
Och de argument man har kommit med har alla visat sig vara grova och inte särskilt smarta lögner.

Ta de dokument som skulle visa att Saddam Hussein försökt köpa uran från Niger. Bush gjorde ett nummer av dem trots att CIA sagt att de var falska. Kvaliteten på förfalskningarna var usel. Och trots att Bush nu erkänt att dokumenten inte var äkta har Vita huset fortfarande inte gjort några försök att få reda på vem som egentligen låg bakom dem. En oskyldig mans reaktion borde ha varit att rasande kräva att de skyldiga hittas och ställs inför rätta.

Men Bush låtsas inte ens utreda vem som har försett honom med falska papper för att starta ett krig.
En utredning skulle förmodligen visa att dokumenten förfalskats i huset intill Vita huset, i vicepresident Dick Cheneys kontor. Det är inte min teori. En tidigare CIA-analytiker, Ray McGovern, hävdar att han kan bevisa det. Och Ray McGovern är inte vem som helst. Han arbetade för CIA i 27 år. Ett tag var han ansvarig för att sammanställa presidentens dagliga säkerhetsbriefing, så inget kan ha varit hemligt för honom.

Argumentet att man trodde att det skulle vara enklare att ockupera Irak är också lögn och det är enkelt att bevisa. Vem som helst kan gå in på Youtube och titta på någon av de videosnuttar där Dick Cheney 1994 argumenterade mot en invasion av Irak. Cheney varnar för det mesta av den katastrof som nu blivit verklighet.
Mot bakgrund av att man var medveten om riskerna i Irak blir det ännu mer obegripligt att man upplöste den irakiska armén, polisen, rättsväsendet och Bathpartiet, och att man länge struntade fullständigt i att skydda offentliga byggnader (med oljeministeriet som enda undantag) och den irakiska allmänheten.

Ja, det blir förstås bara obegripligt om man utgår ifrån att syftet med invasionen var att hjälpa irakierna.

Till sina konsekvenser är Bushs Irakpolitik inte så olik Bill Clintons. Under hans tid som president dödade sanktionerna en halv miljon irakiska barn. USA bombade vattenverk och elverk, införde hårda sanktioner mot införsel av klor och reservdelar. Och man fortsatte att bomba Irak under hela nittiotalet.

Var det ett misstag? Clintons utrikesminister, Madeleine Albright, förnekade det i en intervju med CBS 60 minutes den 5 december 1996:
Lesley Stahl: Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Det är alltså fler barn än som dog i Hiroshima. Tycker du att det är värt priset?
Albright: Jag tycker att det är ett svårt val, men priset ... vi tycker att det är värt priset.

En del anser att sanktionspolitiken hade ett gott syfte. Genom att ödelägga landet och göra livet till ett helvete för irakierna hoppades man att folket, eller i alla fall någon general, skulle störta Saddam Hussein så att man fick en irakisk ledare som det gick att göra affärer med.

Problemet med den teorin är att den typen av politik nästan aldrig fungerat. När de allierade bombade Tysklands städer till grus, slöt det tyska folket upp bakom Hitler. Saddam Husseins makt över det irakiska folket stärktes också av sanktionerna eftersom en stor del av befolkningen blev beroende av statens leveranser av mat och vatten.

Ett undantag är Nicaragua, där folket ställdes inför ett enkelt val från Washington: fortsätter ni att rösta på Sandinisterna så kommer vi att fortsätta betala för Contras terror.

Det var inte heller så att man inte förstod konsekvenserna av att man förstörde Iraks vattenverk och förhindrade att de reparerades. Även här finns det flera dokument från den amerikanska underrättelsetjänsten som visar att man var fullständigt medveten om vilka följderna skulle bli (till exempel en rapport från Defense Intelligence Agency, 22 januari 1991).

Trots att det finns överväldigande bevis för att USA medvetet försökt förstöra länder som Irak, Nicaragua och Kuba, för att bara ta några exempel, vägrar de flesta att acceptera tanken. För vanligt folk är mord lika med vansinne, och att världen skulle styras av galningar är ingen tilltalande tanke.

Logiken bakom det amerikanska övervåldet är enkel. De regimer som öppet motsätter sig den amerikanska världsordningen ska veta att de inte bara kommer att störtas. De länder som mopsar sig kommer att bombas och/eller utsättas för sådana sanktioner att de förs tillbaka till stenåldern. Det är en taktik som egentligen inte riktar sig mot det berörda landet.

Dagens imperialistiska världsordning fungerar lite som trafikpolisen. Man stoppar en och annan bilist och ger dem böter i syfte att avskräcka de övriga. Om inte trafikpolisen fanns skulle folk köra hur som helst. Om inte USA ödelägger ett land nu och då skulle fler länder frestas att lämna den världsordning som skräddarsytts för att gynna USA.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Det meningslösa kriget lärde oss inget

I dag är det tio år sedan USA gick in i Irak och de mänskliga och ekonomiska kostnaderna för ockupationen har varit oerhörda. Ändå har ingen svensk krigshetsare dragit lärdom. Istället riskerar de att göra om samma misstag igen, skriver Pierre Gilly.

Fria Tidningen

Krönika: Krig med ett leende

USA:s nye president är inte en fredskandidat. Han utesluter inte militära medel mot Iran och vill trappa upp kriget i Afghanistan. När nu världen jublar över Barack Obamas seger vill Pierre Gilly påminna om att amerikanska presidenter alltid tvingas anpassa sin politik efter det militärindustriella komplexets behov.

© 2024 Fria.Nu