Rastafari på svenska | Fria Tidningen
Fria.Nu

Rastafari på svenska

Reggaekulturen är enormt livskraftig. I Sverige en växande subkultur och varianten dancehall, som utvecklades i slutet av 70-talet, blir allt mer populär. Med hjälp av radio och tv, reggaefestivaler, världsartister och inte minst mobila reggaeklubbar, soundsystems, har musikstilen spridit sig över världen. I dag spelas Sollentunabon Million Stylez hit Miss Fatty sönder på dansgolven i såväl Västindien som på Stureplan.

I nyutkomna fotoreportaget Outernational får vi i text och bild följa Daddy Boastin, Fabulous, Isa och Flash i Trinity, Sveriges mest kända soundsystem. Gruppen, som startade 1993 och är döpt efter den heliga treenigheten, var tidigt en stor inspirationskälla för just Million Stylez.

Till en början var jag tveksam. Hur skriver man en hel bok om en mobil klubbverksamhet? Men efter att ha läst Outernational kommer så gott som alla farhågor på skam. Resultatet är ett stycke snyggt formgivet, vältänkt och genomarbetat reportage, med fokus på foto. Varje person i gruppen skildras på blott ett par sidor text.
Fotografiskt är det ett praktverk. Vi får följa människor mitt i glädjen till musiken, vilket förstås innebär många klubbilder. Därutöver får även de vardagliga situationerna rum. Vid sidan av det överreklamerade jointrullandet får vi se musikerna på arbetsplatserna, i sina hem eller förväntansfulla på väg till en spelning. En favorit är fotografiet av Daddy Boastins vardagsrumsvägg. Kulturmöte i ett slag: intill rastafariflaggan hänger ett inramat fotografi av sambon Louises helvita släktingar.
Textmässigt är det tyvärr något korthugget. Har man följt någon i fyra år, som Kalle Assbring har gjort, torde det finnas mycket mer att berätta. Varför flyttade Fabulous till Sverige? Vad är det egentligen i rastafarireligionen som attraherar svenskar? Hur har reggaen påverkat svenskt musikliv?
Men det som ändå berättas är läsvärt. Utöver musiken är det en berättelse om identitet, kärlek, främlingsfientlighet och utanförskap. Trinity, ett av landets äldsta soundsystem, tvingas spela på udda ställen och får ofta byta lokal på grund av fördomsfulla lokalägare. Man kan bara hoppas att boken lyckas förändra sådana stelbenta attityder.
Kvinnorna står som så ofta i musikaliska och andra sammanhang i bakgrunden, även om så inte är fallet i verkligheten. Anne Marit, Fabulous fru, har en högst aktiv del i Trinitys framgångssaga, men betraktas inte som en del av gruppen. Trots att hon fixar det ekonomiska, tar hand om avtal, riggar utrustningen, kör bil med mera. Nog kunde Anne Marit ha förärats en egen rubrik.
Mina invändningar till trots: Outernational är en kärleksfull skildring av fyra människor som älskar att underhålla och gör den musikaliska globaliseringen påtaglig. Reggaens freds- och kärleksbudskap ekar över sidorna, från Västindien via tyska Wuppertal till motorcykelfester i Enköping. Det är värt en eloge.

Fakta: 

Outernational. En berättelse om Trinity Sound System
Fotograf/författare: Kalle Assbring/Nils Åkesson
Förlag: Dokument

ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2021 Fria Tidningen