• Aase Berg. | Foto: Janerik Henriksson/TT

Haggans ilska

Haggan är farlig för att hon inte har något att förlora. Men kanske är samtiden äntligen redo att ta henne på allvar. Aase Berg har låtit henne tala till punkt i sin nya bok, den första delen i en bokserie om olika kvinnoroller. Jessica Johansson har träffat henne.

Ända sedan de uppmärksammade diktsamlingarna om modersrollen för snart 20 år sedan har poeten, författaren och litteraturkritikern Aase Berg utforskat kvinnorollen. Men det här är första gången hon gör det så explicit, inspirerad av genren lyric essays.

– Jag har länge velat pussla ihop det poetiska med det mer essäistiska uttrycket och här fick jag göra det. Stilen gav sig själv och jag kände mig som fisken i vattnet när jag skrev. Genren är tillåtande och som författare tillåts man pendla mellan det prosaiskt fiktiva och att hoppa ur fiktionen emellanåt och diskutera sakfrågorna, säger Aase.

I boken finns minst tre olika huvudpersoner – Thelma, haggan och haggförfattaren som är ett slags voiceover från författarens håll. Det kan bli komplext att jobba med metanivåer, menar Aase, och i värsta fall tappar läsaren tålamod med de olika perspektiven.

– Men i dag är kulturkonsumenter vana vid avancerade stories, inte minst i de populära teveserierna. Om folk klarar att följa det i den formen så kommer de finna sig i det här också. Litteraturen är på väg bort från att främst leverera den klassiska romanformen.

Komplexa kvinnorollers tid

Det ligger i tiden att vända och vrida på komplexa kvinnoroller – Malin Lindroth väckte i fjol stor uppmärksamhet med sin bok Nuckan. Nuckan skiljer sig från haggan på många sätt, men de har det gemensamt att de befinner sig utanför normen. Kanske är det metoo som har lyft på locket och fått en frustrationens uppdämda lava att sprida sig över boksidorna.

– Smak har på ett sätt alltid varit ett maktmedel. Den som har smak befinner sig i rätt samhällsklass, vet hur man ska uppföra sig och tar inte fel bestick vid middagen. Jag tycker inte att man ska behöva gå en livsutbildning för att skaffa sig smak och bli borgerlig. Man ska få vara precis så ful som man är, så länge man inte är elak mot andra människor, säger Aase.

Hon vill alltså med haggan lyfta fram vulgariteten, det som betraktas som fult och osmakligt, för att vidga det sociala rummet – både i litteraturen och livet. Haggan har tröttnat på att vara till lags.

– Vi måste prata om alla de beteenden och känslor som inte riktigt är accepterade. Jag är inte intresserad av att uppfostra borgarbrackor med den här boken, snarare vill jag vidga utrymmet för de människor som betraktas som onormala. Jag vill få dem att känna att de deltar.

Snävt utrymme för drömmar

Utrymmet för kvinnor är snävt i samhället – till och med utrymmet för vad de tillåts drömma om och tänka på. Män har friheten i att försöka erövra världen på olika sätt och ta sig vidare i livet. Skaffa mycket pengar eller snygga brudar. Men vad gör kvinnor när de ska erövra framtiden? Generellt handlar det om att skaffa en karl, gifta sig och ha bröllop för att därefter skaffa barn, säger Aase.

– Det är inget fel med det, jag har själv barn, men många kvinnor tycks fastna i moderskapet. De åldras och ska då vara helt avsexualiserade, pyssla med barnbarn, heminredning och åka på upplevelseresor i bästa fall. Haggan kan bli en person som åtminstone sätter strålkastarljuset på ofriheten och hennes ilska kanske kan vara frigörande för att spräcka kvinnorollens snäva bubbla.

Aase intresserar sig för att undersöka fler kvinnofällor som hon har identifierat – lägen där kvinnan tror att hon har makt men långsamt upptäcker att hon i själva verket är maktlös.

– Båda älskarinnan och hustrun är daddy’s girls, för att använda Valerie Solanas term. I nästa bok kommer jag att titta närmare på moderskapet – hur man tror att man kan äga världen i moderskapet för att sedan upptäcka att man är fjättrad vid uppmärksamheten på det lilla livet. Jag jobbar också på en bok om kvinnligt medberoende med alkoholister, där starka kvinnor uthärdar för att de är så starka. Sakta förvandlas styrkan till svaghet.

Även om jämställdheten har kommit långt på vissa plan, har den långt kvar psykologiskt. Aase säger att kvinnan ofta känner av ordlöst vad som behöver göras i ett parförhållande eller en familj, för att alla ska må så bra som möjligt.

– Hustrurollen är därmed i grunden ett upppassande på mannen. Det ligger förstås en makt i att kunna ta kontroll över till exempel en familjs känsloliv. Det finns privilegier i patriarkatet men det är också en illusion om makt, och det är därför människor stannar kvar i det. Jag lägger mig inte i hur människor lever, jag vill bara undersöka underströmmarna som far upp till ytan i våra olika roller.

Kvinnlig aggressivitet

Haggpositionen är ett sätt att ta sig ur det patriarkala systemet. Att vägra passa upp på någon, göra sig till och kuva sig. Kvinnlig aggressivitet och bitterhet avfärdas som galenskap.
Den kvinnliga ilskan är förbjuden och det finns ett tak för vad som anses vara okej. I arbetet med boken upptäckte Aase att det taket är lägre än hon tidigare trott. Populärkulturen är full av män som ägnar sig åt fysiskt våld inom fiktionens ramar och ingen höjer ett ögonbryn. I haggans fall är dock till och med tankarna farliga.

– Haggan i min bok tänker bara – hon skrider aldrig till handling. Ändå anses hon hotfull, som om till och med kvinnans tankar ska vara varma och härliga. Det är väl därför alla håller på med mindfulness, för att få bort mörka tankar. Men tankar är inte farliga, det är att förneka dem som kan bli farligt.

För att komma bort från den stereotypt populärkulturella haggan – Thelma och Louise i kultfilmen med samma namn, eller Patsy och Edina i Absolutely fabulous – har Aase velat skapa en mångfasetterad karaktär, som inte bara är arg eller bitter.

– Min hagga är en känslig person. De kvinnliga haggförebilderna är ofta ganska endimensionella och oerotiska. Därför har jag lagt in erotiska partier, för att skapa en laddning och visa en äldre kvinna som samtidigt är en sexuell varelse. Förutom hennes ilska och bitterhet är också sexualiteten något hotfullt. Den förväntas vi inte ha kvar när vi åldras.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Jag har totalt förändrat mitt förhållande till kroppen”

I vårt samhälle syns tjocka personer mest i media när det vankas viktnedgång eller larmrapporter. Fördomarna och föreställningarna kring den tjocka kroppen är många. Det vill den kroppspositiva rörelsen ändra på. Efter ett gäng år och många tongivande röster märks små men tydliga framsteg. Jessica Johansson har träffat Karin ”Kajjan” Andersson.

Konst för integration

2015 var året då bildpedagogen Sophia Andersson och formgivaren Karin Roberts möttes i sitt engagemang för ett flyktingboende i Farsta Strand utanför Stockholm. Där väcktes idén om Artmovement – ett sammanhang för att möjliggöra möten mellan nyanlända och etablerade svenskar via konsten.

Inkluderandets konst

Sophia Alexandersson är konstnärlig ledare och verksamhetschef på Sharemusic & Performing Arts, med sin bas i Gränna, en kreativt experimenterande verksamhet och nätverk, både nationellt och internationellt.  Ingeli Aalto har träffat henne.

Autism för nybörjare

Autism awareness month har utropats av amerikanska handikapporganisationer. Man hoppas kunna höja medvetenheten om att det finns människor bland oss som på vissa plan fungerar fundamentalt annorlunda än majoriteten i den neurotypiska världen. Jerker Jansson har i praktiken en fot i båda världarna och vill försöka ge en möjlighet till förståelse för hur det känns

© 2024 Fria.Nu