Statsbudgeten är lagd. Och marknadsförd på bildmässigt sätt. Klimatminister Isabella Lövin kom på elcykel för att marknadsföra att Miljöpartiet fått igenom bidrag till sådana. Jonas Sjöstedt bryggde kaffe på Stockholms central för att berätta att Vänsterpartiet fått igenom att fackföreningsavgiften åter ska bli avdragsgill.

Socialdemokraterna har säkert inget emot något av förslagen, det är i vart fall ingenting som gör direkt ont. Frågan är hur budgeten sett ut om Löfven hade haft egen majoritet och sluppit vara beroende av småttingarna. Man kan utgå från att den inte varit lika rödgrön i varje fall. Om man nu kan säga att den är speciellt rödgrön i annan bemärkelse än i relation till borgarnas förslag.

Många av de investeringar man gör är av godo. Sjukvården, inklusive förlossningsvård och psykvård, behöver penningresurser för att inte krackelera totalt. Järnväg och naturvård behöver medel för att tågen skall kunna gå och Sverige klättra från föga imponerande placering på listan över länder med skyddad natur.

Regeringen minskar också dräneringen från biståndet genom att de pengar som använts i vårt eget land för flyktingmottagning minskar. Pensionärer får skatteminskning och urholkningen av barnbidraget, som pågått i tio år, åtgärdas.

Den som lär vara nöjdast i regeringen är försvarsminister Hultqvist. Inte bara därför att han får sitta kvar – två borgerliga partier fattade att inte ens borgerligheten kan få fram en mer borgerlig försvarsminister än den som lyckas utmåla varje kritisk analys av värdlandsavtal och Aurora som resultat av troll från Kreml. Hultqvist har också med sin sävliga dialekt – kopplat till trygg uppsyn – lyckats få krigsretorik att framstå som något naturligt, nästan gulligt.

Miljö och klimat då? Under den borgerliga regeringen lyfte Sverige från trettonde till tionde plats på svarta listan över länder vars befolkning gör störst ekologiska fotavtryck. Nu kommer de klimatrelaterade utsläppen att öka.

Det ska bli intressant att höra hur språkrören förklarar detta. En mer hållbar livsstil uppnås inte av denna budget. Konsumtionsutrymmet ökar för grupper som såväl kan överkonsumera som ta sig en extra weekendresa till Barcelona. Den ekonomiska tillväxten är hög på grund av ökande konsumtion som innebär att planeten konsumeras sönder. Vare sig budgeten eller andra förslag från regeringen kommer till rätta med detta. Det är den bistra sanningen. Det stora dilemmat. Som vi någon gång måste diskutera. Som en del hoppats att Miljöpartiet skulle tillföra debatten utifrån sin regeringsmedverkan.

Vad händer efter valet om – vilket mycket tyder på – Löfven väljer att luta sig mot Centern och Folkpartiet istället för på Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Vi har erfarenhet från 1990-talet.

När den ekonomiska krisen kom – och var så säker, den kommer – valde Socialdemokraterna med hjälp av just Centern att skära i skola, omsorg och trygghetssystem på ett sätt som slog hårdast mot redan utsatta.

Genom ett samarbete med borgerliga partier skulle en större andel av budgeten förmodligen användas till än större militär upprustning – 2 procent av BNP innebär 8 procent av statens budget. Hultqvist har inget emot det. Förmodligen inte Löfven heller, han är ju trots allt gammal Metallordförande som personligen lobbat i riksdagen för vapenindustrins intressen.

De sociala och ekologiska ambitioner som finns i årets budget skulle till viss del monteras ner om Löfven väljer C och FP. Klimatklivet skulle förmodligen skrotas, liksom varje uns av ens taffligt försök att stoppa vinstutdrag ur skola, vård och omsorg.

Den budget som den rödgröna regeringen nu lagt är vare sig socialistisk eller grön i ideologisk betydelse. Budgeten är rödgrön bara i förhållande till hur en borgerlig budget skulle se ut. Den läggs ju i en tid som är anfrätt av nyliberalism. En tid när det uppfattas som radikalt att skydda förlossningsvården från förfall.