Med nostalgi och vemod på österbottniska gjorde Vasas flora och fauna sig ett namn 2015. Debuten Släkt med Lotta Svärd var Mattias Björkas och Iiris Viljanens skapelse, men Viljanen lämnade projektet redan innan skivan hunnit släppas. Med sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus fortsätter bandet nu på den inslagna vägen.

– Vi har helt enkelt fortsatt, det är inget totalt brott mot det vi har gjort tidigare, säger Mattias Björkas. Både Daniel och Tina är från Vasa och var införstådda med vad Vasas flora och fauna var. Det var en extrem lättnad för mig, för det låg så nära till hands att bara kasta in handduken.

Det särpräglade uttryck som Björkas och Viljanen hade åstadkommit gav väldigt specifika premisser för fortsättningen.

– Om jag inte ville ha bara en anonym skock med musiker, då måste det vara folk som på något sätt är med på grejerna. Och då blir det folk från Österbotten. Det kändes ganska deprimerande, för jag är principiellt motståndare till hela den tendensen inom konst överlag, att så mycket av konstnärskapet är baserat på identitet, varifrån man kommer och vem man är. Det skulle kännas väldigt konstigt att säga att vi är en österbottnisk popgrupp, men det är mer en konsekvens av hur det har blivit.

Har texterna förändrats?

– Om förra skivan var fast i något slags nostalgisk villrådighet så är det här mer att man följer den tvehågsenheten ytterligare. Det är mer utsatta och tillspetsade situationer.

En av singlarna från nya skivan heter Tesla vill int kom hit. Vad handlar den om?

– I Vasa så försöker de locka dit bilföretaget Tesla och det finns någonting som är lite, inte tragiskt, men det finns en ledsamhet över det där. Att man försöker locka dit kapital för att hålla igång kommunen och regionen, få ekonomins hjul att snurra. Man är så utlämnad till kapitalets nycker och man är tvungen att sälja sig själv.

Kommer folk tycka att ni är ett politiskt band nu?

– Jag tror många uppfattar oss som väldigt apolitiska. Jag vet också att så många av våra lyssnare tycker på ett visst sätt och att bekräfta sådant som de redan tycker, det känns oerhört tråkigt. Det skulle kännas fullständigt främmande för mig att skriva en låt som handlar om att SD är dåliga till exempel, det bara stör mig när folk gör det för det är så himla ofarligt, säger Björkas.

Om det finns en samhällskritik hos Vasas flora och fauna är den mer inbakad i de personliga erfarenheterna. Den andra singeln, En invasiv art, är enligt Mattias Björkas en ”ganska missriktad aggression mot finare medelklass eller till och med överklass”.

– När jag studerade i Åbo så fanns en tendens åtminstone, jag säger inte att det gäller varje person, men de finlandssvenskar som man lärde känna där som kom från Nyland och Åboland, de var liksom lite mer salongsfäiga. Vi var många som inte riktigt visste hur man skulle bete sig på en middag, typ man tog med sig en flaska vin och tog hem den sen igen, utan att man menade något illa med det, säger Mattias Björkas.