Morden i Gårdsten är politikernas ansvar | Fria Tidningen

Debatt


Masoud Kamali
  • Politiker bär ansvaret för att stoppa den nyliberalism som skenat i flera decennier nu och fortsätter att skörda liv genom nedskärningar i välfärden, skriver Masoud Kamali.
Fria Tidningen

Morden i Gårdsten är politikernas ansvar

En trebarnsmamma i Gårdsten tog livet av sig själv och sina barn till följd av hopplösheten i hennes kontakt med socialtjänsten. En hopplöshet som skapats av nyliberalismens hänsynslösa frammarsch de senaste decennierna, skriver Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet.

I regeringskrisens skugga pågår tragiska händelser som inte får lika stor uppmärksamhet trots att dessa till synes små händelser har stora och strukturella orsaker som våra politiker är ansvariga för. Vi har nåtts av den tragiska händelsen i Gårdsten, Göteborg, där en mamma har begått självmord. Hon tog både sitt och sina tre småbarns liv. Detta för att socialtjänsten inte förmått att förstå familjens svåra situation. Enligt pressen var familjen skuldsatt och hade inte fått någon hjälp från socialtjänsten som i sin tur är under politiska påtryckningar för att minska sina kostnader.

Många socialarbetare har under senare år uttryckt sin rädsla för att inte kunna hjälpa människor i behov av hjälp från samhällets sida. Tung arbetsbelastning, svåra och komplexa ärenden, sociala problem med globala rötter, brist på socionomer och nedskärningar i socialtjänstens kostnader har varit bland de orsaker som har fått socialarbetare runt om i landet att agera. Men tyvärr har dessa orosyttringar och problem inte nått politiker som ser som sin enda uppgift att ”göra regerandet billigare”.

I Sverige började olika regeringar från tidigt 1990-tal att kapitulera inför den globala nyliberalismens marknadskärlek och eliminera nästan all kontroll av marknadskrafterna. Skatter sänktes, statliga bolag såldes till riskkapitalbolag, välfärdsstaten bantades och människors grundtrygghet sågs som ”problem”. Människor framställdes som ”lata” och ”fuskare” som måste ”piskas till arbete” och självförsörjning.

Det var kärleken till stora liberala länder som USA och England och deras nyliberala ledare, Reagan och Thatcher, å enda sidan. Den globala kapitalismens ekonomiska och militära makt, å andra sidan, som transformerade svenska politiker till att bli marknadens administratörer.

Reagan och Thatcher har i olika tal hävdat att ”government is not the solution to our problems; government is the problem” och att den enda roll staten har är att underlätta för marknaden att agera fritt oavsett vad detta innebär för många människor. Politikerna, som en gång i tiden skulle tjäna människor som har röstat fram dem, har blivit representanter för marknadskrafterna och den lilla del av befolkningen som tjänar på avregleringar och privatiseringar.

Den globala nyliberalismen har skapat en värld där socioekonomiska klyftor växer överallt, både i Sverige och i övriga världen. Antalet krig och etniska konflikter ökar, terrorismen skapar ett alternativ för många förlorare av den nyliberala globaliseringen och den påtvingade migrationen tilltar. Ökade sociala problem och minskade resurser gör att välfärdsinstitutionerna och socialtjänsten måste trolla med knäna för att få den omöjliga ekvationen att gå ihop. Det vill säga, de måste ta hand om allt större och mer komplexa sociala problem med mindre resurser och färre anställda.

Vi får dagliga rapporter om ökade sociala problem, ökad kriminalitet, ökad psykisk ohälsa bland ungdomar, oroligheter i våra förorter, hälso- och sjukvårdens tillkortakommanden. Gravida kvinnor som måste resa till Finland för att föda, sjuksköterskor som inte hinner ta rast eller gå på toaletten, ökade kostnader för inhyrd personal både i sjukvården och i socialtjänsten och människor som blir allt mer skuldsatta och inte får sina liv att gå ihop.

Socialtjänsten i Gårdsten anmäler nu sig själv efter (själv)morden på en skuldsatt kvinna och hennes tre småbarn som hotades av vräkning, det vill säga gör en Lex Sarah-anmälan. Detta skulle i den bästa av alla världar vara ett bra sätt att granska bristerna i hanteringen av ett enskilt ärende. Men tyvärr ter sig det som ett meningslöst drag som inte leder till nödvändiga strukturella och institutionella förändringar. Det behövs för att förstärka välfärdsstaten och skapa förutsättningar för socialtjänsten att kunna möta de växande sociala problem som de senaste decenniernas nyliberala förändringar skapat. Anmälan borde snarare ses som ett rop på hjälp för grundläggande och nödvändiga förändringar för att förstärka det sociala skyddsnätet för människor som hamnar i kläm och drabbas av de ohämmade marknadskrafterna.

Vi måste inse att marknaden inte är lösningen på våra sociala problem utan snarare generar sociala problem och måste kontrolleras av medborgarna genom sina politiker. Morden i Gårdsten är en del av toppen på ett isberg av komplexa sociala problem som gång på gång gör sig påminda genom mediernas rapporteringar om tragiska händelser. Morden i Gårdsten är inte bara socialtjänstens ansvar utan också, och snarare, politikernas. Det är en skam för ett rikt land som Sverige.

Fakta: 

Masoud Kamali är professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2021 Fria Tidningen