Medlemsorganisationen Scensverige samlar alltifrån stora stadsteatrar och konstnärliga högskolor till fria teatergrupper och små aktörer under sitt tak. På senare tid har verksamhetschefen Ulricha Johnson märkt att intresset för hbtq-perspektiv växer inom scenkonstvärlden, och under förra årets Stockholm Pride föddes idén till nätverket Stolt Scenkonst.

– Vi testkörde idén under Stockholm Pride i fjol, för att se om det över huvud taget fanns något intresse för att under en het sommardag mitt i Pride sätta sig i en mörk teatersal och se en gestaltning av kön eller en uppläsning av Queer Nations manifest. Det blev en väldig succé! Publiktrycket var enormt, säger Ulricha Johnson.

Stolt scenkonst är ett nätverk som samlar aktörer med hbtq-perspektiv inom scenkonst med syfte att bland annat tipsa, stötta, inspirera och bredda utbudet av scenkonst om hbtq-berättelser. I år arrangerar nätverket föreställningar under Stockholm Pride, Malmö Pride och Växjö Pride. Ambitionen är att knyta ihop landets scenkonstaktörer som arbetar med hbtq-frågor och erbjuda alternativ för publiken.

– Om man som publik är intresserad av dessa teman är det inte så lätt att veta var man ska leta. Om man som teater vill satsa på frågan är det inte heller så lätt att veta vad det finns för aktörer. Var finns det transpersoner som är skådespelare? Finns det regissörer som arbetar med queer-perspektiv? Vi ville ta ett samlande grepp kring hbtq inom scenkonst, säger Ulricha Johnson.

Hon fortsätter.

– Nätverket finns också för att vi som jobbar med scenkonst ska kunna träffas och utbyta erfarenheter. Exempelvis kanske någon har sett en bra föreställning på en scen i Sápmi och vill tipsa någon i Göteborg om att ta in den. Det blir en kedjeeffekt som kan generera fler spelningar för små aktörer och få bollen i rullning.

Anledningarna till att lyfta just hbtq-perspektiv inom scenkonsten är många. Enligt Ulricha Johnson handlar det både om att visa på bredden inom hbtq-spektrat och att ta plats i samhället.

– Det finns två parallella rörelser i samhället. Den ena är konservativ, bakåtsträvande och homofob medan den andra är mer progressiv, demokratisk och normvidgande. Därför är det viktigt att alla vi på den ”öppna” sidan hörs och syns lika mycket som den andra sidan. Scenkonst handlar om att kunna leva sig in i någon annans erfarenhet. Kan vi genom det nå en enda människa och ändra dennes uppfattning är det enormt värdefullt.

Ulricha Johnson menar att det lätt kan se ut som att den ”öppna” sidan vunnit kampen om hbtq-rättigheter och därmed borde sluta kämpa för dem. Men det är en felaktig bild.

– Det finns de som är trötta på att allting ska vara så ”queert”, som tycker att feminismen har gått för långt. Men hbtq-personer blir misshandlade och förföljda även i stora, västerländska städer som ska vara så öppna. Folk som inte upplever det själva reflekterar inte över det. Vi som är ”i det” vet att det är väldigt lång väg kvar att gå, även om hbtq-frågan syns mer i offentligheten nu än tidigare.