Skådespelarna – Katrin Mandl, Charlie Moberg och Veronica Wallin – i Sagan om liv och lust är själva personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I en scen berättar Kim att hon är kär i Moa. Men paret bryts upp efter bara en kram. Personalen på boendet ville inte att Kim skulle sova över. De berättade om relationen för Moas mamma, som sedan inte ville att Kim och Moa skulle träffas mer.

Pjäsen bygger på berättelser från workshops där personer med intellektuella funktionsnedsättningar delat med sig av egna erfarenheter om hur det är att leva med funktionsnedsättning och vilka hinder som finns, särskilt när det kommer till relationer.

– Tyvärr är det en ganska smärtsam bild vi har fått på våra workshops och konferenser, säger projektledaren Magnus Lindén.

– Att många i gruppen blir utsatta för övergrepp är ganska välkänt, men framför allt möter vi många som känner sig väldigt ensamma och längtar efter kärlek och sex, fortsätter han.

En stor del av bristerna bottnar i att den nuvarande lagen saknar riktlinjer för frågor som rör sex och samlevnad. När Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, utreddes och infördes 1993 berördes inte området.

– Alla vill ha kärlek och de flesta vill ha sex. Att de som arbetade med lagen då inte frågade sig hur det skulle kännas för dem om de inte fick sova över hos sin date på grund av praktiska problem och okunskap får konsekvensen att människor i dag berövas möjligheten att ha det som är viktigast för oss alla – relationer, säger Lindén.

Materialet från workshoparna beskriver också en ovilja både hos personal och föräldrar att handskas med frågor om sex och relationer.

– Det är inte på grund av onda intentioner utan okunskap och rädsla att göra fel, och tyvärr ibland tanken att inte väcka den björn som sover, säger Lindén.

Danmark har kommit längre än Sverige. Där finns bland annat utbildade sexualvägledare som konsulter, sexualupplysning för personal och boende samt möjligheten till sexualhjälp.

– Det är inte en sovande björn. Den här björnen går inte i idé. Handskas vi inte med den på rätt sätt finns risken att den blir aggressiv eller självdestruktiv. Utan möjligheten att utforska sin sexualitet och få vägledning i det kan det lätt bli fel, säger Lindén.

Att det inte är människor med LSS-stöd som är den sovande björnen utan snarare samhället omkring den blev uppenbart när pjäsen sattes upp i riksdagen tidigare i vår. Efter applåderna tog riksdagsledamöterna upp att de här frågorna hade de aldrig ens funderat på tidigare.

Sagan om liv och lust har turnerat runt Sverige. Efter stoppet i Göteborg avslutas turnén nu med två föreställningar i Umeå. Att väcka uppmärksamhet kring rätten till kärlek och sex över hela landet är angeläget, menar Lindén.

– Socialstyrelsen har inga riktlinjer för hur kommuner eller personal ska agera. Kommunerna har sällan några tydliga rutiner, och regionerna har sällan samlat sin kompetens kring de här frågorna. Ofta måste personalen själva fatta beslut helt utan vägledning. Och det blir så lätt fel, säger Magnus Lindén.

– Det känns som att det är en rörelse på gång att vakna. Det jobbas bra med de här frågorna på flera håll i landet. Teater i allmänhet och vår pjäs i synnerhet berör och talar till känslorna. Det behövs för att få beslutsfattare att förstå att det här är människor med samma behov av relationer som dem, säger Lindén.