Omstörtande vardagspodd kan vinna Stora feministpriset | Fria Tidningen
  • Amie Bramme Sey (till höger i bild) hoppas på en framtid inom olika medieformer för hennes och Fanna Ndow Norrbys podcast Raseriet.
Fria Tidningen

Omstörtande vardagspodd kan vinna Stora feministpriset

Den 25 januari delar tidskriften Feministiskt Perspektiv för andra året i rad ut Stora feministpriset, bland de nominerade finns podcasten Raseriet. – När man får ett sådant här erkännande blir man peppad att fortsätta, säger Amie Bramme Sey, ena halvan av duon.

Raseriet är en samtalspodcast mellan kusinerna Amie Bramme Sey och Fanna Ndow Norrby där just samtalet får ta en betydande plats i avsnitten.

– När vi startade podden 2015 tänkte vi att den skulle handla mycket om antirasism och feminism. Samtidigt kändes det så tungt att alltid prata om så jobbiga saker.

– Är man dessutom en person som är aktiv i de här frågorna är det lätt att det blir det enda man faktiskt pratar om. Därför bestämde vi oss för att istället prata om till exempel populärkultur och saker som har hänt i våra liv, övertygade om att antirasism och feminism ändå skulle komma på tal. Ett inslag i podden är själva ”raseriet”, där vi tar upp och ventilerar kring en aktuell svensk händelse som har med rasism att göra, Säger Amie Bramme Sey.

I nomineringen till Stora feministpriset står det att Raseriet är ”en modig podd med attityd och humor som mer än en gång lyft angelägna frågor som saknats i övriga Mediesverige”. Priset, som delas ut för andra året i rad har funnits ungefär lika länge som podcasten

– Det tar ju tid att finna sin form, så det känns väldigt lyxigt att bli nominerade efter bara drygt ett år. När vi fick veta att vi blivit nominerade kunde vi konstatera att även de andra nomineringarna är så grymma! Det känns jättekul att få vara med dem i detta också, säger Amie.

Att vardagssamtalen får en betydande plats i Raseriet kan liknas vid en subversiv form av aktivism; genom att inte uteslutande ta den roll som många förväntar sig av två unga svarta kvinnor menar Amie att samhällsstrukturer kring ras och kön synliggörs utan att explicit benämnas.

– Det är tydligt att det fortfarande är en grej att två svarta tjejer gör en podd ihop. Många klumpar ihop oss med andra poddar gjorda av svarta tjejer, trots att vi inte alls pratar om samma saker. Det finns också någonting värdefullt i att bara få sitta och babbla om vad som helst. Att få ta plats på det sätt som många exempelvis manliga, vita poddare får göra.

Enligt Amie är det på samma gång viktigt att aldrig sluta belysa rasistiska strukturer i samhället, både inom politiken såväl som på ”gatan”

– Samtalet kring rasism ligger på en extremt låg nivå i Sverige, till exempel ”får man säga n-boll?”. Det är en pinsamt låg nivå, därför känner vi att när vi gör podden måste vi lyfta frågorna till en nivå som är värdig. Vi får också mycket kommentarer från våra lyssnare, alltifrån folk som känner igen sig till andra som börjar kunna identifiera rasism ute i samhället och därmed säga ifrån när de ser det.

Ett avsnitt av Raseriet som Amie minns väl går under namnet ”Jag kan inte andas” och handlar om ett polisingripande Amie själv blev vittne till utanför sitt sovrumsfönster

– Jag spelade in ett polisingripande på min gata, det var en svart man och en kvinna från Marocko, skrek hon själv, som blev gripna under väldigt våldsamma former. Det var oklart vad de hade gjort, men det var väldigt tydligt att polisen använde övervåld vid gripandet.

– Vi pratade om det i podden, där man också kunde höra en ljudupptagning från händelsen. Det avsnittet blev en bra kombination av vad vi kan komma att prata om i podden; vardagen, övervåld och rasprofilering inom polisen.

Vad skulle ni göra med Raseriet om ni fick drömma fritt?

– Vi skulle vilja utforska saker i tv- och reportageform så som vi gör nu i podden, det är intressant att se hur ”våra” frågor ser ut ute i världen.

– Fanna Ndow Norrby är i New York nu och gör till viss del just det, träffar och samtalar med aktivister. Man vill påvisa att systemet ser ut så här, många lever i en historielös bubbla i Sverige och vill inte erkänna rasismen. Men vad är perspektivet i Europa eller i våra fäders hemländer Senegal och Gambia? Det är även så stärkande att hitta folk runtom i världen som sysslar med liknande saker som en själv. Men som det är just nu är det också väldigt roligt att bara podda, det är ens lilla ventil.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Kärlekens ekonomi

Kärleken är en godtycklig ekonomi och därför är jämställdhet alltid möjligt, skriver Rojin Pertow.

© 2021 Fria Tidningen