Rörelser som riktar blicken åt kroppsnormer
Kulturorganisationen C.off och dess projekt Kroppsfunktion bjuder in till dansföreställningar där traditionella normer kring koreografi och rörelse utmanas. – Det blir så intressant med tanken på funktionalitet kopplad till dans, säger verksamhetsledaren Izabella
Izabella Borzecka beskriver C.off som en plats för ”interdiciplinära koreografier”, det vill säga gränsöverskridande koreografier. C.off talar genomgående om koreografi för att bredda konceptet kring vad som traditionellt ses som dans. De använder koreografin som begrepp för att tala om andra slags språk som kan ta sig form som fysiska rörelser men också skrivna ord och gester.
– Alla våra rörelser är platsspecifika och bundna till de personer som finns och verkar i sammanhanget. Kring det konceptet jobbar vi på C.off. Från början var det tänkt att vi skulle vara som en ”cough”, som när man hostar till för att markera någonting lite obekvämt som ligger och gror under ytan, säger Izabella.
C.off driver bland annat residensverksamhet, vilket innebär att de hyr ut sina lokaler. Det var i och med detta som idén till projektet KROPPSFUNKTION föddes, genom en kritisk granskning kring vilka som hyrde lokalen. Det visade sig att det var en tämligen homogen grupp. För att bryta upp detta mönster formulerade C.off en normkritisk strategi som syftade till att göra lokalerna attraktiva för andra grupper.
– Vi ville bredda platsen för fler, men det fanns också ett stort konstnärligt intresse för gruppen personer med funktionsvariation. Via tidigare produktioner på ämnet lyckades vi bjuda in deltagare med olika funktionsvariationer. Det var i dessa möten vi insåg hur konstnärligt intressanta möten med personer med andra kroppsliga kunskaper och perspektiv än normen kan bli.
Kroppsfunktionär ett paraplyprojekt där olika koreografier utformas efter deltagare med funktionsvariation. Dansarnas uppgift är att fånga upp och följa deltagarnas rörelser. C.off vill undersöka vad som händer om man låter människor ta plats utan att inordna dem i sociala hierarkier. Izabella berättar att mötet med enskilda deltagare fördjupade intresset för ämnet.
– En annan sort kommunikation visade sig, ett medmänskligt möte genom koreografi. Vi beslutade då att jobba vidare särskilt med en specifik deltagare, David Pervaz, samt pedagogen Carin Elander. Vi ville utforska en specifik deltagares rörelser, att bygga scenproduktion av dessa.
Varför har ni valt att arbeta med just funktionsvariation som konstnärligt underlag?
– Om man tänker på jämlikhetsdiskussionen som frodats inom svensk kulturpolitik har det hänt mycket. Etnicitet, kön och sexualitet diskuteras i förhållande till tillgänglighet inom kulturen. Vi upplevde dock att samma sak inte hänt för funktionalitetsfrågan. Internationellt finns ett större intresse men i Sverige har frågan rent politiskt marginaliserats.
Izabella fortsätter:
– Det blir så intressant med tanken på funktionalitet kopplad till dans. Den minsta gemensamma nämnaren oss människor emellan är att vi alla har någon slags kropp, den ser ut och fungerar på olika sätt. Den ändras också, vi har inte samma kropp när vi föds som när vi dör. Så ändras även vår funktionalitet.
C.off och Kroppsfunktion utgår ifrån så kallad crip-teori som teoretiskt underlag. Det är en förlängning av den politiska queer-rörelsen, en gren av genusvetenskapen. Precis som man inom queer-aktivism tog tillbaka ordet ”queer” för att äga det istället för att låta det vara en förolämpning arbetar man inom crip-teori med ordet ”crip” (eller krympling). Man vill därmed diskutera och skapa debatt kring personer med funktionsvariations livsvillkor.
– Arbetet med våra föreställningar ”Mina egna kroppar” och ”(im)perfekta koreografier” förenas i avstampet i crip-teorin. Om man ser till exempelvis hur den pedagogiska verksamheten för personer med funktionsvariation ser ut så brukar man fokusera på stävja vissa kroppsliga uttryck. Det kan ju också vara bra! Till exempel kanske man inte ska vifta med armarna på bussen eftersom det kan skada någon annan. Hos oss bejakar vi dock dessa typer av uttryck, följer dem för att se vad de leder till.
Att jobba med projektet Kroppsfunktion har dock inte varit problemfritt. Enligt Izabella är hindren kring att arbeta med personer med funktionsvariation olika, att rent fysiskt göra platsen tillgänglig är bara ett av dem. Det gäller också för de som jobbar med produktionen att kunna lägga upp arbetet med tydliga strukturer och scheman som passar deltagarna.
– Sedan finns det ”dansvärldens” begränsningar och hinder som vi måste förhålla oss till. Dansföreställningar som visas på dagen har exempelvis generellt sett lägre status än de som visas på kvällen. Klockan 19.00 är ”prime time”, det är då de dansföreställningar med mest tyngd och status visas. Men klockan 19.00 är ofta alldeles för sent för våra deltagare, de har andra scheman att förhålla sina liv till också. Därmed kommer vi inte åt den åtråvärda tiden och det är också ett hinder i vårt arbete.
Skulle du säga att det ni gör är politisk aktivism?
– Inte i första hand. Det vi gör framförallt är att skapa koreografi och konst, det är där vårt intresse, vår expertis och vilja ligger. Vi förespråkar koreografi och konstnärliga uttryck samt en annan slags meningsproduktion. Konstens inneboende kraft har dock möjligheter att påverka andra politiska dimensioner, den är oftast politisk vare sig den vill det eller inte.
(im)perfekta koreografier:
En föreställning där olika, särskilda röster dansar ett flerstämmigt samtal.
Cristina Caprioli, Anja Arnquist, Philip Berlin, Carin Elander, Pavle Heidler, Madeleine Lindh och David
Februari 2017.