• Konstmässan Artbo i kulturcentret Espacio Odeón, Bogotá.
  • Tatiana Rais, medgrundare till Espacio Odeón säger att det tidigare skamfilade området La Candelaria nu är up-and-coming.
  • Kulturcentret Espacio Odeón, värd åt den största alternativa konstmässan i Bogotá.
  • Bogotás kulturella och historiska centrum La Candelaria är hårt ansatt av gentrifiering.
  • Ozwaldo Gonzales är en av de boende i området som vägrar överge sitt boende trots att staden redan börjat riva huset.
  • Performanceartisten Sonia Gómez föreställingar visar intersektionen mellan plats, historia och samtidskonst.
  • Gentrifieringen av Bogotá visar sig bland annat i vilka samhällsklasser som vistas i området.
  • Konstvetaren Nicólas Leyva Townsend menar att gentrifiering inte löser några sociala problem.
Fria Tidningen

Konsten att gentrifiera Bogotá

Fallfärdiga hus som börjat rivas trots att det fortfarande bor människor i dem samsas med hypermoderna konstinstallationer och en stadig ström av ekonomiskt välmående besökare. Colombias huvudstad Bogotá genomgår en accelererad
gentrifieringsprocess, Fanny Wendt Höjer har undersökt fenomenet närmare på plats.

Det är sista veckan i oktober och konstfest i Bogotá. Colombias mest berömda konstmässa Artbo flankeras i helgen av en rad olika festivaler som representerar landets samtida scen bortom de mest etablerade konstnärerna och gallerierna. Kulturcentret Espacio Odeón, beläget i en tjusigt skamfilad teater/biograf från 1930-talet, är värd åt stadens största alternativa konstmässa.

– Alternativ i meningen ett alternativ, säger Tatiana Rais som är en av Espacio Odeóns grundare.

– När vi lanserade vår mässa för sex år sedan fanns i stort sett bara Artbo och ett osynliggörande av de konstnärer som inte får eller vill ställa ut där.

Espacio Odeón ligger i La Candelaría, Bogotás historiska kvarter och centrum. Här, längs fötterna av bergstoppen Monseratte, slingrar sig låga, koloniala hus i inbjudande färgskala. Ett drygt femtiotal hostel ligger i omnejden och gatorna delas av turister, lokala låg- och medelinkomsttagare, fria teatergrupper, nystartade restauranger, hemlösa och studenter. Från Bogotás födelse på 1500-talet fram till förra sekelskiften var kvarteret stadens kulturella, politiska och ekonomiska hjärta. Därefter ledde en snabb populationsexpansion till urban överbelastning och Bogotás kapitalstarka elit började röra sig norrut.

När Colombias politiska oroligheter år 1948 exploderade i upproret el Bogotazo, då flera tusen människor dödades, hade överklassen redan övergett kvarteret. Det politiska avlägsnandet följde på 1950-talet när den lokala administrationen och en rad ministerier flyttades ur centrum. I decennier var kvarteret en no-go zone för oroliga turister och rika Bogotábor i norr.

– När vi letade efter sponsorer 2011 och berättade var vi höll till var det vanligaste svaret ungefär ”inte en chans att vi finansierar ett event där”. Nu vill alla ha tillställningar här. La Candelaria är annorlunda, intressant, up-and-coming, säger Tatiana Rais.

Up-and-coming betyder att La Candelaria gentrifieras. Ordet härstammar från engelskans ”gentry”, ungefär härskarklass, och åsyftar ett kvarters statushöjning. Processen har också kallats ny urban kolonialism, bland annat av urbanrestaurerare Ana María Jaimes Lópes. Hon skriver om Ministerieprojektet, ett statligt initiativ från 2013 som syftar att ”stärka betydelsen av Bogotás historiska centrum” genom att återetablera en rad olika ministerier i zonen Centro Administrativo i La Candelaria.

Problemet, menar Jaimes Lópes, är att projektet legitimeras genom ett slags nostalgiska föreställningar kring kvarterets historiska arv, medan lokalsamhällets verkligheten negligeras.

Centro Administrativo ligger tio kvarter sydöst om Espacio Odeón. I korsningen Calle 9/Carrera 7 står en annan byggnad i ras, utan den gamla kultur-lokalens chica touch. Det är familjen Gonzales hem, ett femvåningshus övergivet så när som på deras hörnvåning högst upp.

När Ministerieprojektet presenterades för de boende flyttade de flesta inom några månader. Sedan över två bor bor bara Gonzales kvar i huset som ska jämnas med marken för att lämna plats åt ett 38 våningar högt ministeriekomplex.

– Alla andra sålde på en gång. De kände sig pressade. De sa att om vi inte skriver under kommer polisen, berättar Ozwaldo Gonzales.

På vägen upp till Ozwaldos våning skymtar skeletten av husets övriga lägenheter. Upprivna golv, sönderslagna väggar och gapande dörrkarmar är allt som finns kvar av dem. Att det i Ozwaldos hem kan stå utslagna blommor på bordet och puttrande ris på spisen är en nästan surrealistisk kontrast.

Han vill inte sälja sin lägenhet för ett pris han finner oskäligt.

– Jag skattar för ett värde på ungefär 1,8 miljoner pesos per kvadratmeter. Då tänker jag inte sälja för en miljon per kvadratmeter, säger han.

När det bankas från våningen under berättar Ozwaldo att de för två månader sedan började riva huset inifrån.

– Men det här är ingenting. Förra månaden kom de med sina maskiner och demolerade hela huset här vägg-i-vägg. Jag var hemma då, det var som en jordbävning, säger han.

Om alla Ministerieprojektets planer införlivas kommer 70 procent av nuvarande byggnader i Zona Administrativo inom de närmaste åren att rivas. La Candelarias nya look, både vad gäller byggnader och människor, är nästan färdigställd. Synlig prostitution, hemlöshet och tunga droger har kraftigt minskat, medan kulturella institutioner sedan slutet av 1990-talet ökat.

– Stråket mellan Carrera 7 och plaza Bolivar har sedan länge varit Bogotás kulturella kärna. Nu investerar de en massa pengar på att renovera här, men den konstvärld som växer fram är kopplad till eliterna, säger Juan Pablo Pacheco från galleriet KB.

Sedan mitten av 1970-talet har 40 procent av La Candelarias ursprungsinvånare flyttat. Antalet låginkomsttagare har i samma takt minskat och medelinkomsttagare ökat. Ozwaldo Gonzales och hans familj verkar vara näst på tur.

– Jag kommer att förlora. Jag vet inte hur länge vi klarar av de här påtryckningarna, stressen… Det finns ingen rättvisa, förstår du det? säger han.

I sin forskning undersöker konstvetare Nicolás Leyva Townsend dynamikerna kring kulturinstitutioner och gentrifiering. Han utgår från den franske sociologen Pierre Bourdieus idé om att ”finkultur” och ”fulkultur” skapas i relation till varandra: i motsatserna mellan privilegierade och underpriviligerade gruppers smak. Smak är i det resonemanget en materiell och symbolisk appropriering av objekt och praktiker som grundar sig i en viss typ av livsstil. Vilken typ av konst som är på display, och var, blir därför ytterst en fråga om för vem.

– Det är det prydligaste sättet att gentrifiera, genom konsten. Folk självsegregerar genom smak, säger Nicolás Leyva Townsend.

– Men gentrifiering är ett helt paket av processer, kulturinstitutionerna är bara ett av dess ansikten, fortsätter han.

Nicolás Leyva Townsend menar inte att verksamheter som Espacio Odeón direkt orsakar gentrifiering. Snarare ser han kulturcentrets själva existens som ett bevis på hur långt processen redan har gått i La Candelaria.

Espacio Odeóns verksamhetsplan syftar inte till att utveckla lokalsamhället, utan strävar i första hand efter att ligga i framkant för nyskapande konst. De uppmuntrar de inbjudna gallerierna att ta risker, experimentera och leka med rummet som erbjuds. Ett av årets mässas nya inslag kommer från KB på våning två, där det har bildats en kort, flaskölsdrickade kö till stick-and-poke tatueraren Juan Echeverri. Men Nicholás Leyva Townsend är skeptisk till Espacio Odeóns avantgarde-image.

– Konsten som Espacio Odeón representerar är verkligen samtida, i sin bokstavliga betydelse. Det är inte nödvändigtvis dålig konst men ... Den är kommersiell, otroligt ordinär. Och denna mainstream-konst har ett specifikt syfte: en marknad, säger han.

För flera av galleristerna som ställer ut på Espacio Odeóns mässa innebär inte den kommersiella aspekten att konsten som presenteras där är mindre viktig.

– För att konsten ska kunna leva behövs det konstnärer som också kan det, säger Juan Pablo Pacheco från galleriet KB.

Igår kväll klättrade performanceartisten Sonia Gómez iförd helkroppsstrumpa runt Espacio Odeóns slitna väggar, en dansande dialog med byggnaden själv.

– Ett av våra huvudmål är att återuppliva det här utrymmet, utan att förstöra dess historia, säger Tatiana Rais.

Att bevara byggnadens ruinliknande atmosfär är ett beslut som fattades redan innan Espacio Odeóns föddes. Som Sonia Gómes performance visar ger det en unik möjlighet till ett möte mellan plats, historia och samtidskonst. Men Nicolas Leyva Townsend ser ändå risker i det romantiska narrativet.

– Problemet med monumentaliseringen av La Candelaria, som till stor del förkroppsligas i Odeón, är att det ingår ett estetiskt ideal när berättelser om kulturarv skrivs. Till det hör bland annat att man inte vill se en viss typ av människor, en stads ”oönskade”, säger han.

– Men det som inte frågas är vart de människorna i så fall tog vägen. Löser gentrifieringen några riktiga sociala problem? Nej.

Tatiana Rais håller med om att konsten kan spela en kluven roll i en stads utveckling.

– Gentrifiering är lika med ekonomisk tvångsförflyttning, det är sant. Vi har inte lyckats kommunicera med lokalsamhället i så stor grad som jag skulle önska, men jag hoppas att vi kan ändra på det. Att folk om fem år pratar om hur Espacio Odeón klarade av att engagera sig i kvarteret, inte att vi gick i spetsen för en gentrifieringsinvasion.

Nicólas Leyva Townsend ser däremot på La Candelarias framtid med ironisk optimism.

– Om fem år? Åh, La Candelaria kommer vara så fint. Rent. Och vitt.

Fakta: 

Bogotá

Bogotá är Colombias huvudstad, såväl som den folkrikaste staden i landet, med 7 139 232 invånare (2008).

Staden ligger i Anderna, cirka 2 600 meter över havet. Vid staden ligger även Bogotáfloden och vid den ligger Bogotáslätten, en platå och dal.

År 2005 uppmättes stadens andel fattiga till 32,6 procent av befolkningen som lever på mindre än två amerikanska dollar per dag.

Innan spanjorerna grundade Bogotá (1538) var området befolkat av muiscanfolket.

Källa: Wikipedia

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu