Enligt förbundet Sveriges småbrukare behövs fler småbrukare för att skapa en mer hållbar matproduktion och levande landsbygd i Sverige. Men för den som aldrig ägnat sig åt lantbruk kan steget kännas stort. Det säger Caroline Henkelius, som ansvarar för förbundets mentorskapsprogram.

– Jag tror att väldigt många vill sätta igång med småbruk. Trenden har vänt från storstaden, nu ska vi ut på landet. Men så står jag där med min grep och undrar ”hur gör jag nu?”. Det känns tufft om man inte har erfarenhet, och om man inte har en struktur kan det bli övermäktigt.

Mentorskapsprogrammet kommer att vara enkelt upplagt, ungefär som en anslagstavla på webben. Småbrukarna är en liten organisation och har inte möjlighet att själva förmedla kontakt mellan alla intresserade. Istället ska det finnas en sida med en lista på mentorer med lite information om var i landet de finns och vilka specialområden de har. Sedan är det upp till den som vill ha en mentor att ta kontakt.

Mentorn bestämmer själv om den vill erbjuda rådgivning eller stöttning exempelvis via telefon, chatt, mejl, studiebesök eller kanske ha boende hos sig under en längre tid. Allt sker ideellt och endast för medlemmar.

– Det är ett sätt att öka gemenskapen mellan medlemmarna och att dra in nya medlemmar, för det behöver vi.

Ett informellt mentorskap finns sedan tidigare inom förbundet där medlemmar lär av varandra.

– Men det behöver struktureras upp. Mycket kunskap håller på att försvinna. Yngre generationer går inte hemma och lär sig. Nu kommer det nya och många har ingen att vända sig till. Jag tror att intresset är jättestort och att det här går jättefort när någon aktivt håller igång det.

Responsen hittills tyder på att Caroline Henkelius har rätt. Den 15 augusti lade förbundet ut ett inlägg på Facebook om att mentorskapsprogrammet var på gång.

– Samma dag fick jag 20 anmälningar och en rad nya människor med massa frågor och idéer. Jag blev tagen på sängen av att så många människor som inte hört om Småbrukarna skrev hur viktigt det här var och att de jättegärna ville vara med.

Även om Caroline Henkelius har ont om tid betonar hon att de som är intresserade av mentorskapet gärna får höra av sig med frågor och idéer. Så snart tid finns ska de som anmält intresse läggas ut på förbundets hemsida och hon hoppas att programmet är i full gång före januari.

Ett viktigt syfte med mentorskapet är att påminna dem som har mycket erfarenhet om hur värdefull den är. En del av förbundets äldre medlemmar tror inte att deras kunskaper är så intressanta för yngre generationer, eller tycker inte att de är bra på att undervisa. Därför vill Caroline Henkelius stärka mentorerna så att de vågar lära ut det de kan.

– Vi står vid en kritisk punkt. Vi har några småbrukare som är riktigt duktiga på att slakta djur eller köra häst, men de kommer att dö och försvinna. Det är nu vi måste lyssna på den äldre generationen. Det som de kan står inte i några läroböcker, du måste ha någon bredvid som lär dig.

Småbrukarna främjar inte bara lantbruk utan även exempelvis slöjd och hantverk – ”allt vi får från jord och natur” som Caroline Henkelius förklarar det. Bland de drygt 20 mentorer som anmält sig hittills finns allt från skogsbrukare till personer som kan mycket om energieffektivisering och självhushållning.

– Vi har skrivit att man inte BLIR mentor – alla ÄR det. Många tror att mentorer måste vara 60 bast men att vara mentor har inget med ålder att göra utan livserfarenhet, och nyfikenhet. Alla som har livserfarenhet kan lära någon annan något, och ibland behöver man bara prata med någon. Jag tror att alla gagnas av att lära varandra. Som mentor lär du dig också väldigt mycket – när någon ställer en fråga startas en process.

Vilka råd skulle du ge en ny småbrukare?

– Ta en sak i taget. Börja exempelvis med att odla eller skaffa höns. Det finns forum att vända sig till för den som är intresserad av självhushåll, men man kanske vill ha något mer personligt. Mentorerna har redan gått igenom det här – vad börjar man med första året, vad är lagom?

Själv är Caroline Henkelius uppväxt på landet men inte med lantbruk och när hon blev småbrukare hade hon många frågor.

– Hur gör jag med gödsel? Vilket djur kommer det ifrån, hur samlar jag in det? Man kan känna sig dum, men det är viktigt att våga ställa riktigt korkade frågor. Vill du producera mat och inte är uppvuxen med det finns ingen självklarhet i det, distansen har blivit så stor. Mentorskapet ska ge mod.

Mentorskapsprogrammet kan också gynna samhället i stort, hoppas Caroline Henkelius.

– Vi kommer att få en framtid som kan vara mer hållbar, och fler som lär sig var maten kommer ifrån. Det här är jättespännande och det är jätteviktigt att få igång det så snart som möjligt.