Birger Schlaug

Inledare


Värdlandsavtalet

  • Nato – med siktet inställt på Sverige.
Fria Tidningen

Nato kryper allt närmare

Sverige är på väg att bli en allt större pusselbit i ett pussel där den militära logiken råder. Denna har sällan visat sig leda till annat än elände, skriver Birger Schlaug angående värdlandsavtalet med Nato.

Tre nya statsråd presenterades i samma stund som Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Jakob Dalunde gick upp i riksdagens talarstol för att förklara att hans parti numera stöder värdlandsavtalet med Nato.

Samtidigt började det regna.

Jakob Dalunde hävdade att avtalet ”inte i någon mening på något sätt rubbar” vad som redan gäller inom säkerhetspolitiken.

Hans företrädare som MP:s försvarspolitiske talesperson menade, före det att partiet inträdde i den socialdemokratiskt ledda regeringen, att avtalet skulle innebära ”såväl ökad spänning i vårt närområde som ett hot mot Sverige.”

Det är viss skillnad. För att uttrycka det försiktigt.

Hur kan ett parti plötsligt göra en säkerhetspolitisk analys som skiljer sig 180 grader från den analys man gjort för bara några år sedan?

Antingen har man inte gjort någon säkerhetspolitisk analys – vilket ter sig märkligt för ett parti som har sina rötter i fredsrörelsen – eller också ser man politik som ett sketet maktspel där man agerar skådespelare.

Frågan uppkommer: Varför säger man inte som det är? ”Vi är helt emot värdlandsavtalet, våra statsråd är nedröstade på regeringssammanträden, vi beklagar att vi inte kommit längre i sakfrågan, vi har ändå valt att sitta kvar i regeringen och administrerar det vi inte tror på, hav förbarmande med oss…”.

Istället meddelade partiets försvarspolitiska företrädare: ”Hade Miljöpartiet haft egen majoritet i riksdagen hade detta värdlandsavtal inte legat först i prioriteringen”. Men tydligen längre ner på listan. Vad säger miljöpartiets medlemmar om det? Är allt numera en fråga om det där sketna spelet på den där scenen där man uppträder på den politiska marknaden?

Vad handlar då avtalet om? Begreppet Nato skrivs in i svensk lagstiftning, myndigheter ska planera in att Nato ska kunna nyttja svenska hamnar, vägar och flygplatser. Avtalet innebär i praktiken att Sverige ska kunna ställa mark och lokaler till förfogande för Natotrupp och stridsledning. Nato ska kunna angripa tredje land från svenskt territorium. Det enda som krävs är ett enda regeringsbeslut, också av en minoritetsregering - riksdagen ställs utanför.

Avtalet innebär att en rad hemliga underavtal ska skrivas.

Vänsterpartiet försökte få tillräckligt minoritetsstöd för att beslutet skulle skjutas upp. SD meddelade att man skulle stötta detta, men ändrade sig i dagen före beslutet. Därmed kan avtalet utan mankemang träda i kraft före sommaren. Därmed är det sista av många steg taget för att Sverige snabbt ska kunna bli medlem i Nato.

”Smyganslutning finns inte med på kartan”, påstod socialdemokraternas företrädare. Såsom det hetat vid varje steg de senaste 15 åren. Påståendet kommer så småningom att följas av tesen ”när vi nu samarbetar så nära med Nato är det ju löjligt att vi inte får sitta med vid bordet…”.

Ett ständigt återkommande argument från värdlandsavtalets försvarare är att ”säkerhet byggs gemensamt”. Det är ett gammalt påpekande från bland annat fredsrörelse och fredsforskare. Det har då inneburit att man bygger säkerhet tillsammans med sina potentiella fiender. Nu har såväl borgare som sossar och en del gröna ändrat innebörden. Plötsligt betyder ”gemensam säkerhet” motsatsen till vad man menade tidigare. Nu betyder det att man ska bygga den med sådana länder som inte uppfattas som potentiella fiender.

Detta innebär mer kraft på upprustning än på nedrustning, mer tal om krig än om fred, byggande av fler konfliktgränser snarare än bygge på konfliktlösningar.

Att Ryssland, från sitt perspektiv, uppfattar värdlandsavtalet som konflikthöjande är inte så konstigt. Och Putin spelar gärna på det för att stärka sin egen roll. Man upplever situationen på liknande sätt som USA skulle uppfatta att Kuba skulle skriva avtal med Ryssland om något liknande.

Sverige är på väg att bli en allt större pusselbit i ett pussel där den militära logiken råder. Denna har sällan visat sig leda till annat än elände.

När Natodebatten var över i riksdagen visade det sig att Vänsterpartiet och fyra miljöpartister försökt sig på att få beslutet uppskjutet.

Det fortsatte regna.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu