Sarah Olsson

Fördjupning


Sarah Olsson
  • Kairo, 5 februari 2011. Hand-i-hand intar egyptier Tahrirtorget i massiva protester som efter några veckor tvingar landets auktoritära president sedan 30 år, Hosni Mubarak, att avgå.
  • Tripoli, 23 oktober 2011. Libyer firar efter att ett åtta månader långt väpnat uppror, med flygunderstöd från Väst, lyckats fälla Khadaffi-diktaturen.
  • Aleppo, 3 november 2012. En syrisk rebell deltar i slaget om Aleppo. Det syriska inbördeskriget har hittills krävt över 250 000 liv.
  • Tunis, 21 december 2014. Tunisier lägger sina röster i ett av flera val i landet sedan upproret. Tunisien brukas lyftas fram som det land som lyckats bäst till följd av den arabiska våren.
  • Sanaa, 26 oktober 2015. Arbetare inspekterar ett varulager som totalförstörts av bombningar från den Saudi-ledda koaltion som krigar mot rebeller i Jemen.
Fria Tidningen

Den arabiska vårens viktigaste slagfält

Fem år har gått sedan den arabiska våren inleddes. Vad var det som hände och hur ser det ut i dag? 

För fem år sedan spred sig det folkliga uppror som inleddes i Tunisien till flera andra arabländer med liknande situationer med hög arbetslöshet och korrupta, auktoritära ledare. Men olika historiska och samhälleliga förutsättningar gjorde att upproren fick skiftande resultat. Vad var det som hände och hur ser det ut i dag?


Tunisien

Vad var bakgrunden?

President Zine el-Abadine Ben Ali hade suttit vid makten sedan 1987. Opposition tilläts, men regimen var auktoritär och korrupt. 2011 var arbetslösheten stor, särskilt bland ungdomar, och stigande matpriser och bristen på respekt för mänskliga rättigheter skapade ilska och frustration.

Vad hände?

Den 17 december 2010 brände grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi sig själv till döds i protest mot sina levnadsvillkor och den styrande makten. Det blev startskottet för demonstrationer över hela landet, med krav på ökad demokratisering och på att den sittande regimen skulle avgå. President Ben Ali införde undantagstillstånd, men lämnade sedan landet.

Statsminister Mohammed Ghannouchi etablerade då en övergångsregering, men tvingades avgå efter demonstrationer. En ny övergångsregering styrde fram till valet i oktober 2011, då en folkvald församling tog vid och utarbetade en ny grundlag. 2013 höll demokratiprocessen på att kollapsa men räddades av nationella dialogkvartetten som genom samarbete mellan flera rörelser lyckades stabilisera utvecklingen.

Hur är det i dag?

I januari 2014 antogs den nya grundlagen och de första fria parlaments- och presidentvalen hölls under 2015. Det sekulära, socialliberala partiet Nida Tounes vann båda valen. Dialogkvartetten tilldelades Nobels fredspris samma år. Enligt Amnesty International sker dock fortfarande brott mot de mänskliga rättigheterna i landet och behövet av ytterligare demokratireformer är stort.


Egypten

Vad var bakgrunden?

Sedan 1981 hade landet styrts av diktatorn Hosni Mubarak. Många var arga och upprörda över bland annat polisbrutalitet, arbetslöshet, korruption, brist på yttrandefrihet och dålig levnadsstandard.

Vad hände?

Inspirerade av upproret i Tunisien organiserades demonstrationer mot Mubaraks regim i januari och februari 2011. I Kairo upprättades ett protestläger på Tahrirtorget i 18 dagar. Våldsamma sammanstötningar uppstod mellan säkerhetsstyrkor och demonstranter och hundratals människor dödades. Mubarak sparkade regeringen och lovade att inte ställa upp i nästa val, men tvingades avgå.

Militärledningen utnämnde en ny statsminister och under 2011-2012 genomfördes nationalförsamlings- och presidentval. Frihets- och rättvisepartiet, med starka band till tidigare förbjudna Muslimska brödarskapet, blev största parti. Ledaren Mohammed Mursi blev ny president, men hamnade i konflikt med militären och folkliga protester bröt återigen ut.

I juli 2013 genomförde armén, med Abdel Fatah al-Sisi i spetsen, en statskupp och avsatte Mursi och förbjöd Muslimska brödraskapet. 2014 hölls nya val där Sisi valdes till president.

Hur är det i dag?

Landet styrs i dag av al-Sisi och enligt Human Rights Watch är situationen för mänskliga fri- och rättigheter i ”krisläge”. Situationen är värre än under Mubarak, enligt flera egyptiska organisationer.


Libyen

Vad var bakgrunden?

Det relativt rika oljelandet styrdes med järnhand av översten Muammar Khadaffi, som innehaft makten sedan 1969. Landet var en brutal diktatur och ingen opposition tilläts. Khadaffis aggressiva utrikespolitik hade gjort honom mycket impopulär i omvärlden.

Vad hände?

Den 16 februari 2011 började uppror i öst som spred sig till andra delar. Demonstranterna krävde bättre levnadsvillkor och uttryckte missnöje med regimen. Khadaffi slog ner de fredliga protesterna hårt och satte in vapenmakt mot demonstranterna och civilbefolkningen och konflikten utvecklades snart till ett inbördeskrig. I mars 2011 tillät FN en militär intervention och USA och flera EU-länder sände stridsflyg för att stödja upproret. Efter ett halvårs strider kunde rebellerna ta kontroll över huvudstaden Tripoli. I oktober 2011 greps och dödades Khadaffi av rebeller.

I juni 2012 hölls val till nationalförsamlingen – det första valet på över 60 år. Ali Zeidan valdes till premiärminister, men avsattes i mars 2014 efter en förtroendeomröstning i parlamentet. Nya val hölls i juni 2014.

Hur är det i dag?

Sedan valet 2014 gör två olika regeringar anspråk på makten och kontrollerar olika delar av landet. Båda stöds av milisgrupper och inbördeskrig råder. FN arbetar för att ena regeringarna.


Syrien

Vad var bakgrunden?

Syrien har styrts av familjen Assads auktoritära regim i över 40 år, sedan år 2000 under Bashar al-Assad. Presidenten hade nästan obegränsad makt och mediecensur, korruption, politiskt förtryck och tortyr var vanligt förekommande.

Vad hände?

I mars 2011 hölls en protestmarsch i huvudstaden Damaskus med krav om frigörelse av politiska fångar. Protesterna straffades hårt och det brutala svaret fick motståndet att sprida sig. Protesterna gällde demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter och ett slut på Assadregimen. Våldet eskalerade snabbt och avhoppare från den syriska militären bildade ”Fria syriska armén”. Inbördeskriget var snart ett faktum.

Hur är det i dag?

Det blodiga inbördeskriget mellan regeringsstyrkor och oppostionsgrupper pågår fortfarande och många länder är i dag inblandade. Regeringsstyrkorna, i ledning av Bashar al-Assads regim, stöttas av Ryssland och Iran. USA med allierade stöttar olika oppositionsgrupper. Dessutom krigar terrorgruppen Islamiska staten både mot regeringsstyrkor och mot olika rebellgrupper. Cirka 7,6 miljoner människor befinner sig på flykt inom Syrien och över fyra miljoner har lämnat landet. Över 250 000 människor har mist livet i konflikten.


Jemen

Vad var bakgrunden?

Sedan inbördeskriget 1994 styrdes det fattiga Jemen av den konservative och islamistiske Abdullah Saleh. Regimen brast i respekten av mänskliga rättigheter och vid 2011 hade fallande oljeinkomster och andra interna problem underminerat Salehs styre.

Vad hände?

Den 27 januari 2011 samlades tusentals demonstranter på gatorna i huvudstaden Sanaa och krävde Salehs avgång. Saleh meddelade att han inte skulle ställa upp i nästa val eller överföra makten till sin son, men demonstrationerna fortsatte. Efter en månads protester öppnade säkerhetsstyrkorna eld mot demonstranterna och flera människor dog. Saleh gick tillslut med på ett avtal om att överlämna makten till sin efterträdare, men vägrade sedan ändå att avgå. Inbördeskrig bröt ut och i maj/juni 2011 stred en av de största stamfederationerna, Hashidene, tillsammans med andra motståndsgrupper mot militären. I november 2011 accepterade Saleh förslaget om att överlåta makten och en samlingsregering bildades.

Hur är det i dag?

Politiskt kaos råder. Islamistiska grupper har tagit till våld och ökade under 2011 sitt inflytande i landets södra delar. Sedan mars 2015 bombar en koalition av arabstater i ledning av Saudiarabien, med stöd av USA och Storbritannien, rebellerna. Enligt FN har minst 2 600 personer, vara 1 600 civila, dödats i bombningarna.


Bahrain

Vad var bakgrunden?

Sedan 2002 är landet formellt en konstitutionell monarki, men styrs i praktiken fortfarande av den sunnimuslimska kungafamiljen Khalifa. En majoritet av befolkningen är shiiter och känner sig diskriminerade av regimen.

Vad hände?

Den 14 februari 2011 hölls demonstrationer i huvudstaden Manama för att protestera mot korruption, arbetslöshet och Khalifa-styret. Ett av huvudmålen var att uppnå större politisk frihet och inflytande för den shiamuslimska majoriteten. Protesterna slogs ner och flera miste livet när regeringsstyrkorna öppnade eld. Den 15 mars 2011 deklarerade myndigheterna undantagstillstånd och tusentals demonstranter, människorättsaktivister och journalister arresterades. Demonstrationer som krävde att de fängslade skulle släppas fortsatte under hösten 2011 och protesterna fortsatte också under 2012 med våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och myndigheter.

Hur är det i dag?

Protesterna pågår fortfarande. Myndigheterna försöker stoppa dem genom förbud och arresteringar av regimkritiker, men det har hittills inte stoppat protesterna. Flera försök till dialog mellan regeringen och shiamuslismska grupper har misslyckats.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ingen upprättelse för Grenfells offer

Branden i hyreshuset Grenfell Tower i London tog 71 personers liv och lämnade hundratals bostadslösa. Fyra av fem familjer står fortfarande utan hem.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu