Elin Schwartz

Fördjupning


Elin Schwartz
  • Rätten att få definiera sig själv, och därmed att få existera är något som många länge tvingats kämpa för. Joel, som egentligen heter något annat, definierar sig som ”den”, något som vårdpersonal inte accepterar.
Fria Tidningen

När hen blev du med svenska folket

Det kan framstå som att ordet hen dök upp från ingenstans men egentligen är det 60 års lågintensiv debatt som la grund för explosionen 2012. Fria Tidningen berättar om ordet som är här för att stanna – men som ännu inte gjort det helt lätt att själv få välja sitt pronomen.

Hen-året 2012 saknar motsvarighet, det blev en unikt stor diskussion, säger Karin Milles, lektor i svenska vid Södertörns högskola, som bland annat har forskat om könsneutrala pronomen.

Det var barnboken Kivi & Monsterhund (Olika, 2012) som blev sprängstoffet i den offentliga debatten i Sverige. Orsaken: huvudpersonen Kivi beskrivs med pronomenet hen. Plötsligt började ordet synas på allt fler ställen. Till exempel i en artikel om Star Wars-vapnet Death star på dn.se, i en nyhet i Skånskan.se om en bilkrock och i en ICA-reklam. Nöjesguiden använde hen genomgående i ett helt nummer.

”Är 2012 på väg att bli hens år?” frågade Språktidningens Anders Svensson retoriskt. Språktidningen skulle få rätt – till viss del.

Det kan framstå som att ordet hen dök upp från ingenstans 2012. Men istället är det 60 års lågintensiv debatt om könsneutrala pronomen, med hen som ett av dessa, som lade grunden för 2012 års explosion.

Vem som var den allra första att hitta på ordet hen vet ingen exakt, enligt Karin Milles, men en pionjär var språkprofessorn Karl-Hampus Dahlstedt. Milles eftersökningar tyder på att han var den första som använda ordet muntligt, i studentförhör på 1950-talet. Eftersom Dahlstedt var mycket intresserad av finska kan han ha lånat ordet från finskans könsenutrala pronomen hän.

Första gången hen finns dokumenterat i skrift är 1966, i Rolf Dunås språkspalt i Upsala Nya Tidning, där han drömde om att ”uppfinna det tvåkönade ordet ’hen’”.

I tidskriften Språkvård har diskussionen om könsneutrala pronomen gått i vågor. I nr 1/1976 diskuterade en artikel om ordet den kunde användas eller om ett nytt pronomen borde skapas, eftersom det fanns ett behov av pronomen som inte ”är belastade genom att vara anknutna till något av könen”.

1993 drog en debatt igång efter att riksdagsledamoten Karin Pilsäter (FP) kritiserat att pronomen han användes om både män och kvinnor i offentliga texter. Pilsäter ville därför att det skulle införas ett könsneutralt språk i offentliga dokument, som till exempel i lagstiftning. Diskussionen fortsatte i tidskriften Språkvård där flera skribenter föreslog och diskuterade olika möjliga pronomen, exempelvis haon, hoan, den, tandem och att i skriftspråk använda förkortningen hn.

Men bortom riksdagshuset, universitetsvärlden och mediesfären har samtal om feministiska språkförändringar länge förts på gräsrotsnivå. Ett reellt behov av könsneutrala pronomen har också länge funnits bland alla som inte identifierar sig som man eller kvinna, utan exempelvis som både och eller varken eller.

– Många tror att de här språkförändringarna kommer ovanifrån, från någon feministisk elit eller från staten, men det är faktiskt så att de kommer underifrån från grupper som är utsatta för strukturell diskriminering, säger Daniel Wojahn.

Han är aktuell med Sveriges första doktorsavhandling, vid Uppsala universitet, om feministiska språkförändringar.

– De här grupperna förändrar inte språket för skojs skull. För personer som varken identifierar sig som kvinnliga eller manliga har det funnits en brist på ord. Det kan vara svårt för cispersoner att förstå känslan av att inte vara benämnbar i språket, att inte kunna benämna jaget. Enda möjligheten då är att skapa nya ord, säger Daniel Wojahn.

I takt med att hbtqi-frågor fick mer utrymme på den officiella agendan i början av 2000-talet, fick också diskussionen om hen större spridning, enligt Karin Milles.  

Några som skulle spela en stor roll i frågan är gänget bakom den queerfeministiska tidskriften Ful, som skapades ur den tidigare tidskriften Femkul. Från starten 2008 använde Ful hen konsekvent, istället för han eller hon, vilket väckte uppmärksamhet.

Nasim Aghili, regissör, dramatiker och chefredaktör för Ful beskriver tidskriften som något av en språklig experimentverkstad.

– Eftersom vi var en smal konsttidskrift var det aldrig en drivkraft för oss att nå en större allmänhet. Däremot fick vi vässa våra argument, få samtala i det trygga rum som Ful var för att sedan kunna möta och delta i en heteronormativ debatt. Det var viktigt för att få större genomslagskraft, säger Nasim Aghili.

Ett viktigt steg för hen togs när Nationalencyklopedin plockade in ordet i 2009 års upplaga, med betydelsen ”könsneutralt personligt pronomen istället för hon och han”. De sista åren av 00-talet användes också ordet i enstaka nyhetsartiklar.

Men så kom Kivi & Monsterhund och hen-året 2012.

– Jag tror att den viktigaste faktorn för att det exploderade 2012 var att vi var många som hade jobbat på olika håll med att hålla ordet levande. Så när Kivi och monsterhund kom kunde vi debattera för vår sak. Vi var mer förberedda och välargumenterade än motståndare hade trott. Självklart hänger det arbetet ihop med att den queera rörelsen blir större och att dom queera rättigheterna stärks, säger Nasim Aghili.

År 2012 fick också medierna upp ögonen ordentligt, konstaterar Karin Milles.

– Det blev så hätskt i kommentarsfälten att medierna förstod att här är en konflikt, och det nappar de på, säger Karin Milles. Det blev en kritisk massa, tillräckligt många använde ordet och tillräckligt många blev förbannade.

Och förbannade, det var det många som blev. Debattartiklar, kommentarsfält och sociala medier svämmade över av kritik. Till exempel har Daniel Wojahn analyserat 2000 negativa inlägg i kommentarsfält.

I september 2012 hamnade Dagens Nyheter i debattens centrum. I ett internt mejl, som Dagens Media tagit del av, skrev redaktionschefen Åsa Tillberg:

”Det är mycket möjligt att hen blir ett vedertaget begrepp så småningom. Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande.”

Det tolkades som att DN infört ett ”hen-förbud” och blev snabbt en snackis.

Som ett svar skapade programmeraren Oivvio Polite sajten dhen.se, en spegling av dn.se där alla ”han” och ”hon” var utbytta mot hen.

– DN gjorde en polisanmälan mot mig och det blev snack hela veckan. Men sedan förstod de att det var en dum grej att göra, så då påstod de i sin egen tidning att de inte hade gjort någon anmälan, säger Oivvio Polite.

Fallet gick aldrig vidare, och DN dementerade att de infört ett ”hen-förbud” och tillade att de använder ordet när det ”är befogat”. Men att redaktionschefen menade att DN inte skulle gå i bräschen för ett ”queerpolitiskt ställningstagande” säger något om synen på språk, menar Oivvio Polite.

– Jag är misstänksam mot dem som säger att språk kan vara opolitiskt. Under en period upplevdes det som helt neutralt att nia, men sedan du-reformen ses istället duandet som neutralt. Men det är det inte, det är i högsta grad politiskt. Språk hänger ihop med vårt sätt att se på världen. Det skulle vara bättre att säga att ”vi använder inte hen, för vi står för hon-och-han-politiken och en binär uppfattning av kön” istället för att säga att ”min världsbild är opolitisk”, säger Oivvio Polite.

En ytterligare grupp som länge ansett sig kunna vara opolitiska är språkvårdarna, det vill säga exempelvis Svenska Akademien och Språkrådet. Enligt Daniel Wojahns forskning har språkvårdarna länge betraktat samhälle och språk som två fenomen som går att skilja ifrån varandra.

Under 2014 började dock även språkvårdarna att förhålla sig mer till politiska frågor, enligt Wojahn, och i Svenska Akademiens ordlista, SAOL 14, som kom ut i april i år fanns flera intressanta förändringar. Hen fanns med, kränkande ord fick varningstexter och förklaringstexter gjordes om för att vara mer jämställda.

– Jag som språkforskare menar att språk har betydelse för hur samhället konstrueras – det är trots allt vårt viktigaste kommunikationsmedel, säger Daniel Wojahn.

Hur kom då hen att användas? Blev det någon språklig revolution?

Karin Milles har jämfört hur Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen använt hen före och efter debattens utbrott. Under 2011 användes ordet endast en gång, i en av de fyra tidningarna.

Efter genombrottet kom ordet att användas mer, men inte i någon gigantisk omfattning. Från december 2012 till april 2013 använde de fyra tidningarna ordet hen totalt 203 gånger. Nu, 2015, förekommer hen i tidningar ungefär en till två gånger per dag, enligt Milles.

Ordet används också i en del riksdagsmotioner, bland annat av MP, V, C och FP – och i nästan var tionde uppsats vid högskolor och universitet, som Milles undersökt.

Enligt Karin Milles och Daniel Wojahns forskning är det sällan som exempelvis medier använder hen om namngivna personer, istället används det där många tidigare hade skrivit uttrycket ”hon/han” (eller tvärtom).

– Men det används sällan för att ifrågasätta könsnormer, säger Daniel Wojahn.

Oivvio Polite håller med.

– Samhället var redo för en bekväm liten språklig konstruktion som kan användas för att slippa skriva hon/han, men det finns inte så mycket space för icke-binära könsidentiteter eller könsideniteter utanför en binär matris, tvärtom verkar samhället inte alls vara redo för det, säger Oivvio Polite.

Att hen blivit mer känt kan ändå underlätta i vardagliga situationer, så att ordet kan användas utan att behöva förklaras, menar Nasim Aghili, tidskriften Ful. Att SAOL tog in ordet var också viktigt.

– Nu kan motståndarna inte längre säga att det är ett ord som egentligen inte finns – för övrigt ett vanligt argument som kan kopplas till hur samhället ser på vissa kroppars existens, säger Nasim Aghili.

Rätten att få existera, och definiera sig själv är något som många tvingas kämpa för eftersom det i många fall inte är någon självklarhet i kontakt med exempelvis vården, myndigheter och arbetsplatser.

Joel som egentligen heter något annat, skriver i ett meddelande till Fria Tidningen om sin långa kamp för att få bli kallad rätt pronomen av personal inom psykiatrin och att hen-debatten börjar ge positiva effekter.

”Under senaste inläggningen skrev dom hen i journalen konsekvent och kallade mig hen så jag tror ändå att något har hänt.”

Men även om pronomenet hen blir allt mer känt, saknas ofta kunskap om att det finns fler pronomen än hen, han och hon. Joel definierar sig med pronomen den. Men det vägrar vårdpersonalen fortfarande att säga.

En anledning att definiera sig som den är att det upplevs som mer könsneutralt och frikopplat från kön, än hen som kan upplevas ”som en tredje kategori som står i relation till hon och han”. Pronomenet den används därför ofta av personer som inte vill kategorisera sig utifrån kön alls, eller inte vill antas vara ett tredje kön, enligt kandidatuppsatsen Trygga platser eller igenbommade rum (Anna Nordén, Södertörns högskola, 2011).

Daniel Wojahn menar att hen redan börjar förlora sin normkritiska potential.

– När hen nu blir accepterat i allt fler kontexter kommer det långsamt att urvattnas och förlora sin normkritiska potential, men det kommer att komma nya mer radikala ord, och så kommer det att fortsätta tills de här diskrimineringsstrukturerna helt har avlägsnats, säger Daniel Wojahn.

Hur språket långsamt förändras, och nya uttryck accepteras kan man se bland annat i hur ”han” förut användes allmängiltigt när det talades eller skrevs om människor i allmänhet, medan de flesta nu skriver ”hon eller han” eller ”han/hon”.

– Det är intressant att se i de negativa kommentarerna om hen, där vissa menar att hen inte behövs eftersom det går att skriva ”hon eller han”. Det är en feministisk språkförändring som har skett men som nu uppfattas som så neutral att antifeminister rekommenderar det, säger Daniel Wojahn.

Fakta: 

Så säger SAOL om Hen:

”Det kommer dels att stå den betydelse där man lämnar oklart vilket kön det är, men även betydelsen där det är något slags tredje kön. Det finns de som varken ser sig som män eller kvinnor och där kan det vara ett bra ord” förklarade Sven-Göran Malmgren, huvudredaktör för SAOL, för TT, i juli 2014.

Visste du att…

… majoriteten av världens språk saknar könande pronomen som Hon och Han. Så mycket som 77 procent av världens språk är ”hen-språk” enligt en uträkning som språkprofessorn Östen Dahl gjort på sin blogg.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu