• Miljövetaren och forskaren Måns Andersson, som byggt och ritat cyklar på sin fritid i drygt 20 år bestämde sig 2009 att slå slag i saken och omvandla entusiasmen för cykeln till det egna företaget.
  • I två år i rad har lådcyklarna representerats i Stockholmshems miljösatsning Hållbara entreprenörer, ett affärsutvecklingsprogram för lokala småföretagare.
Fria Tidningen

Med entusiasm för cyklar: ”Vi måste bryta bilnormen”

Går det att vinna kriget mot bilismen? Måns Andersson drar sitt strå till stacken och bygger lådcyklar för att minska vårt bilberoende.

Glada trumpetljud läcker ut från det gamla tvätteriet i söderförorten Bagarmossen Stockholm. Den varma jazzen inifrån verkstaden bryter av mot den kalla novemberfukten utanför. Som tur är har en planerad leverans blivit försenad vilket möjliggör en intervju i den kombinerade kontor/fabrikslokalen.

– Hade den kommit hade vi inte haft plats att sitta här. Då hade det varit fullt kaos här inne. Nu är det bara… kaos, skrattar Måns Andersson, mannen bakom Gamla Enskede Lådcyklar.

Miljövetaren och forskaren Måns, som byggt och ritat cyklar på sin fritid i drygt 20 år, bestämde sig 2009, att slå slag i saken och omvandla entusiasmen för cykeln till det egna företaget.

– Lådcyklarna lämpar sig lika bra för att transportera cementsäckar i som att skjutsa ungar till förskolan, säger han.

När Måns valde att sluta pendla till jobbet som miljövetare i Linköping var det bland annat för att få mer tid över till barnen. Att de brukar följa med pappa till jobbet ibland märks så fort man kliver över tröskeln och möts av den drygt 120 cm höga riddarborgen i hörnet. Borgen med sina typiska torn är byggd av några av de många kartonger som ligger i högar runt om på det kalla stengolvet. Måns berättar stolt att det är lättare för barnen att förstå vad pappa gör nu när han arbetar med konstruktion och inte bara sitter bakom en dator. Fast sen erkänner han att just själva konstruktionen blir det allt mindre av. Av arbetsdagens aktiva timmar går större delen av tiden åt till att prata med leverantörer, kunder, bolla idéer med föreningar och andra intressenter samt att packa ner färdiga cyklar för leverans.

Sedan starten har det varit en viktig del av företaget att hela produktionskedjan går rätt till. I början samarbetade lådcykelföretaget med fabriker i Kina, som på pappret visade upp en ren och grön yta men som vid senare besök visade sig vara riktigt miljöfientliga. Måns, som tidigare arbetat med företagskritisk granskning på Swedwatch, valde därför bort de kinesiska underleverantörerna. Han berättar om ett tillfälle då fabrikanterna hällde ut plastfiber rakt på marken och att arbetarna saknade skyddsutrusning vid arbete med farliga material.

– Det blev helt enkelt för dyrt. Även om produktionskostnaderna var lägre i Kina blev priset ändå högre när vi var tvungna att granska de oärliga underleverantörerna hela tiden. Vi fick spola den leverantören och kommer nog inte göra affärer med Kina på ett bra tag.

I dag får företaget sina svetsade ramar, sadlar och andra tillbehör från Danmark, Holland och från Taiwan. Länder med tydliga miljölagar och som räknas som ”starka demokratier”. Det är också en av anledningarna till att de valt att ta ut ett högre pris för sina produkter än liknande cyklar tillverkade i Asien.

Företaget som trots sitt namn ligger i förorten Bagarmossen, har på några år blivit en etablerad del av stadsdelen och vänder sig till förskolor, bostadsrättsföreningar, fastighetsförvaltare och privatpersoner. I två år i rad har lådcyklarna representerats i Stockholmshems miljösatsning Hållbara entreprenörer, ett affärsutvecklingsprogram för lokala småföretagare. Genom samarbete med kommun och stadsdel har företaget börjat få en allt mer central roll i stadsplaneringen. I fjol lät fastighetsförvaltaren Riksbyggen testa intresset för lådcyklarna i en sponsrad cykelpool. 260 hushåll fick under 8 månader dela på tre lådcyklar i varierande modeller och storlekar. 51 unika användare, det vill säga 20 procent, bokade cykeln vid minst ett tillfälle och 14 hushåll gillade cyklarna så pass mycket att de använde de 10 gånger eller mer. Resultatet av undersökningen visade att det är må vara svårt att bryta bilberoendet men att det är långt ifrån omöjligt. Bostadsrättsföreningen som deltog i projektet valde till och med att gå ihop och köpa egna cyklar och starta en egen cykelpool efter att de sponsrade cyklarna tagits ur bruk.

Det är inte en slump att både företaget och dess cykelrelaterade projekt ligger i Bagarmossen. Området har gjort sig ett namn som en slags grön oas och kännetecknas av blandad bebyggelse och en stadsplanering som tagit stor hänsyn till cyklister och gångtrafikanter. Alla bilvägar går runt stadsdelen istället för igenom den och det kryllar av cykelvägar som passar lika bra för snabb transport till jobbet som för stilla utflykter med familjen. När Måns Andersson lämnade miljöforskningen bakom sig för att satsa på lådcyklarna var det samtidigt ett politiskt beslut. Företaget är inte bara ett företag utan även ett uttalat politiskt projekt där målet är att ”bidra till en stad där barn, vuxna och igelkottar rör sig i rummet på ett sätt som gör att vi kan se varandra.”

Hur bygger vi då en stad som möjliggör ett sådant synsätt?

– Vi måste jobba på att bryta bilnormen och vi måste sänka tempot i stadsrummet. När vi sitter i en bil ser vi varken varandra eller vår stadsdel. Vi märker inte heller vilken störning trafiken faktiskt utgör.

Forskning på området stadsplanering och genus visar att det främst är kvinnor, barn och människor utan ekonomisk möjlighet att välja bilen som främst rör sig i stadsrummet. Samtidigt blir det tydligt att staden inte alltid är anpassad efter dem som rör sig i det lägre tempot. Ett exempel är knappen vid övergångsstället, som ofta är placerad vid vägkanten, ett läge som bara är lämpligt för en vuxen person. Barn har svårt att nå cyklister och människor med barnvagn framför sig hamnar i ett läge när de måste köra ut i gatan för att komma åt knappen. Det är just de här detaljerna som Måns menar att medborgarna behöver se och diskutera för att göra stadsdelen och staden till en medveten och seende plats för människor och djur. Så fungerar det i den rödgrönrosa stadsdelen med de redan befintliga cykelvägarna men hur går man vidare och inkluderar resten av Stockholm? Bilismen är ju som bekant inte bara en lokal fråga. När Måns får fantiserar fritt kring ämnet drömstad så utgår han från stadsdelen Bagarmossen.

– Ja du… Jag skulle ju önska att hela Stockholm var planerat på samma sätt som ”Bagis”, men en konkret sak som vi måste göra är att låta bilismen betala sina egna kostnader. Det gör den inte nu. Man räknar att på varje bil så går det åt 2,5 parkeringsplatser. En permanent plats för de tillfällen när bilen står parkerad hemma och sen extra plats vid den lokala affären, Ikea, byggvaruhuset och så vidare.

Måns räknar ut att om en bostadsrättsförening skulle gå samman och köpa in 10 lastcyklar skulle det kunna resultera i att 20 hushåll inte behöver bil för att lösa de korta transporterna. Det i sin tur innebär 20 tomma parkeringsplatser där det annars skulle stå en bil. De tomma platserna med tillhörande in- och utfarter utgör en yta som motsvarar ett helt hus. En yta som skulle kunna bli bostäder i en förtätad stadsdel istället för gapande hål i en bilnormativ huvudstad. Allt beroende på synsätt. Själv använder Måns sin lådcykel främst till att skjutsa barnen och åka på utflykter. Familjen är året-runt-cyklare och pedalerna trampas även på vintern. Allt fler cyklister väljer att fortsätta även när snön kommer. Nästan var femte cyklist cyklar på vintern och en anledning kan vara att cyklarna blir en större investering. Några av de lådcyklar som Måns säljer kostar upp mot 30 000 kronor och har tillbehör för ytterligare tusentals kronor.

– För några år sen var köparna folk som valde cykeln som ett slags avantgarde eller som ett ekonomiskt alternativ till bilen, men idag är köparen snare en man från medelklassen med ett så kallat rikt kulturellt kapital som väljer bort bilen inte av ekonomiska skäl utan som en markering. Ett slags ”jag har råd att vara grön”.

Även om mycket händer på området och fler kommuner börjat visa intresse för cyklismens ekonomiska och hälsofrämjande egenskaper är det är en bit kvar att trampa innan städerna hunnit ikapp och verkligen ser sig själva och dess igelkottar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Lär dig mer om menscykeln

Visste du att det finns naturliga och gratis alternativ i preventivdjungeln som anses vara lika säkra som p-pillret? Fria Tidningen tipsar om några metoder.

Fria Tidningen

Ett drömsamhälle för en månad

En festival som bygger på allas deltagande där allt är frivilligt och donationsbaserat. Fria Tidningens skribent Elin Lindman berättar om World Rainbow i Ungern.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu