Fördjupning


Fattigdomen i USA

Del 1

  • Den 15 maj demonstrerade tusentals arbetare i snabbmatsbranschen för bättre villkor och rätten att förhandla kollektivt. En vecka senare arresterades drygt 100 personer efter att ha demonstrerat vid McDonald’s aktieägar-möte i Illinois.
  • Darrell Roper är inte rädd för repressalier från sin arbetsgivare Burger King.
  • Fackombudsmannen Kendall Fells är organisatör för Fast food forward. Han menar att snabbmatskonflikten är en strid om USA:s själ.
  • ”14 år har jag jobbat för Papa John’s. Jag har varit chef i tio och vad har de gett mig sedan dess? 50 cent extra i timmen. Jag måste välja mellan att köpa mat eller busskort, skaffa familj är bara att glömma”, säger kökschefen Chantelle Walker.
Fria Tidningen

Femton dollar och ett fack

USA har långsamt hämtat sig från krisen och låglönejobben är de som ökat mest. Men arbetarna är inte längre skolungdomar som jobbar för fickpengar; en majoritet är vuxna familjeförsörjare. En ny sorts arbetarrörelse har nu fått fart. Med stor budget och snygga kampanjer hoppas man kunna återuppliva den amerikanska fackföreningsrörelsen.

– Du kan inte precis försörja en familj på åtta dollar i timmen, säger Darrell Roper över den högljudda folkmassan.

Det är tidig morgon på Manhattan och utanför en restaurang har ett hundratal människor samlats för att demonstrera. Parollen är ”15 and a union” – femton dollar i timlön [110 kronor] och rätten att organisera sig.

Darrell Roper, 50, är gift och har en snart vuxen son. Han jobbar på Burger King vid 86:e gatan och där har han jobbat i snart tio år. Lönen är vad den alltid varit – åtta dollar i timmen. På ett år blir det mellan 100 och 150 000 svenska kronor att leva på.

– Det är svårt att få det att gå ihop. Vi bor i ett gemensamt hushåll med andra vuxna, så vi hjälper varandra. Man får ta vad man har och försöka få det att funka, säger Darrell Roper.

Sämst villkor i världen

Bakom demonstrationerna står gruppen Fast food forward. Det senaste året har de genomfört liknande aktioner runtom i USA, men den här gången sker det parallellt i över 30 länder, inklusive Sverige. Ingenstans är däremot villkoren så dåliga som i USA. Branschens medianlön här är drygt åtta dollar vilket, enligt den skala universitetet MIT tagit fram, är mindre än hälften av vad som krävs i ett hushåll på en vuxen och ett barn. Mer än hälften av alla arbetare tvingas därför utnyttja någon form av välfärdsprogram som matkuponger eller låginkomsttagarnas sjukvårdsförsäkring Medicaid. Den amerikanska staten subventionerar alltså snabbmatslöner som inte går att leva på, till ett värde av tiotals miljarder.

”Jag och alla andra står här enade – vi går ingenstans”

Låglönejobb inom exempelvis snabbmat och handel är de snabbast växande i USA. Två miljoner av dem försvann under krisen, men sedan dess har det tillkommit fyra miljoner. Det kan jämföras med medel- och höglöneyrken, som backade med drygt 3,5 miljoner arbetstillfällen under krisen men har bara tagit igen 2,5 miljoner. Enligt Bureau of labor statistics, BLS, förväntas fortsatt stor tillväxt de närmsta tio åren. Vård- och hemtjänstrelaterade jobb förväntas växa med 50 procent, snabbmat med runt 14, städerskor 12 och så vidare.

Bredvid Darrell går Chantelle Walker, 32. Hon är också från Brooklyn och jobbar som kökschef på pizzeriakedjan Papa John’s – ett jobb hon haft sedan tonåren.

– 14 år har jag jobbat för Papa John’s. Jag har varit chef i tio och vad har de gett mig sedan dess? 50 cent extra i timmen. Jag måste välja mellan att köpa mat eller busskort, skaffa familj är bara att glömma, säger Chantelle Walker, som är tydlig med vad hon vill ha:

– 15 dollar och ett fack. Jag och alla andra står här enade, vi går ingenstans förrän vi har fått det vi vill ha. Jag är från Brooklyn – jag ger mig aldrig.

Facket mobiliserar

Ett minst lika viktigt krav från snabbmatsarbetarna är rätten att förhandla kollektivt. Inte en enda av USA:s snabbmatskedjor har någon fackförening vilket försätter de anställda i en prekär situation när de väljer att strejka eller protestera mot fusk med lönen.

Företag som McDonald's jobbar sedan länge efter en "söndra och härska"-princip, där man frånsäger sig centralt ansvar och skyller fusk och lönenivåer enskilda restaurangägare. Det kan det däremot bli slut med framöver; så sent som i förra veckan utfärdade National labor relations board (NLRB) ett direktiv om att McDonald's också bör betraktas som arbetsgivare, vilket sågs som en stor förlust för hamburgerjätten.

Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Fast food forward sponsras med miljoner av servicefacket SEIU. Det är ett högt spel från fackets sida, med stora utgifter och inga garantier, men förhoppningen är såklart att vinna nya medlemmar.

– Vi strider för landets själ, kan man säga. De flesta jobb som skapas i dag är låglönejobb, där klyftan mellan arbetare och chef är enorm. Frågan är om vi vill stå på företagens eller arbetarnas sida, säger Kendall Fells, organisatör för Fast food forward och anställd av SEIU.

– Företagen tror att det här är en mardröm. Men när de vaknar kommer de inse att vi är på riktigt och vi går ingenstans, säger Kendall Fells.

”Rädda för vad som ska hända”

Gemensamt för Fast food forward och andra grupper som ”Low pay is not ok” är att de är väldigt välorganiserade och har en genomtänkt pr-apparat, både på gatan och på webben. Mycket handlar om att etablera olika begrepp som lönestöld och vd-löner, och skapa en större medvetenhet om arbetarnas villkor. Både inom branschen och i samhället i stort. Under demonstrationerna i New York märks det att det fått effekt. Deltagarna betonar sammanhållning och organisering och Burger King-anställde Darrell Roper ser positivt på framtiden:

– Ägarna vill inte att vi ska känna till våra rättigheter. De är rädda för vad som ska hända. Jag visste ingenting själv förrän jag gick med här. Men går du inte ihop med andra så kommer du att bli utnyttjad.

Fakta: 

Artikelserie: Fattigdomen i USA

Detta är första delen i vår artikelserie om den nya fattigdomen i USA. 

Del 2: Akademins b-lag säger ifrån
Adjunkten Mary-Faith Cerasoli hungerstrejkar för bättre villkor.

Del 3: Allt tuffare för ensamstående kvinnor i USA
Efter ett coachprogram har Norma Fajardo-Huard jobb och framtiden ser ljus ut – men långt ifrån alla kvinnor får samma chans.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Akademins b-lag säger ifrån

I andra delen i serien om fattigdom i USA träffar vi adjunkten Mary-Faith Cerasoli som trots flera jobb inte får det att gå ihop.

Fria Tidningen

Obamas arv

ANALYS: Det här har Barack Obama åstadkommit under sina åtta år vid makten.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu