Iranprotester fortsätter med oförminskad styrka

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Protesterna runt om i Iran fortsätter med ominskad intensitet och rapporterna om försvunna och dödade regimkritiker duggar allt tätare. På torsdagen var siffrorna från människorättsgrupper inne Iran uppe i över 200 gripna eller försvunna. Enligt sittande presidenten handlar det om max sju.

Utrikes

I presidentvalet i fredags, där valdeltagandet på 85 procent var rekordhögt, fick president Mahmoud Ahmadinejad 62,6 procent av rösterna mot 33,7 procent för utmanaren Mir Hossein Mousavi, enligt officiella siffror. Men Hossein Mousavi fick, enligt flera internationella medier och organisationer, beskedet av inrikesministeriet att han hade segrat i valet, men att hans högkvarter strax efter stormades av polisen som grep flera av Mousavis medarbetare. Kort därefter utropades Ahmadinejad som segrare.

Ett dygn innan valdagen stängdes all sms-trafik ner och säkerhetsstyrkor stängde webbsidor för anhängare till Mousavi. Ahmadinejad kontrollerar all media och den enda kanalen fortfarande öppen för alla som protesterar mot valutgången är Twitter samt i viss mån Facebook och YouTube. Utländska journalister tillåts inte rapportera om utvecklingen i landet och både internet och mobilnäten har svåra störningar enligt nyhetsbyråer och annan media på plats.

Mahmoud Ahmadinejad avskriver i egen media protesterna som ”inte allvarligare än passionen efter en fotbollsmatch” och har kallat valutgången ”en stor seger för Iran”. Irans högste ledare Ayatollah Ali Khameinis kallade valutgången ”en gudomlig bedömning”.

Men för miljontals iranier som hoppats på ett regimbyte var valutgången allt annat än gudomlig och valet har fått stenhård kritik från flera håll, såväl nationellt som internationellt. Läget i Iran är högst osäkert och trots de fortsatt intensiva protesterna med krav på omval så är det i dagsläget inte aktuellt.

Det mäktiga väktarrådet, som har till uppgift att värna mot lagstiftning och andra förslag som kan vara skadliga för statsskicket, har sträckt sig till att gå med på att räkna om rösterna i ett fåtal distrikt men längre än så vill man inte gå. Och det duger inte för den protesterande massan i den Gröna revolutionen, som protesterna har kommit att kallas efter Mousavis valfärg. Reaktionerna har blivit massiva demonstrationer och effekterna av det följaktligen massarresteringar, försvinnanden och döda aktivister, i många fall studenter.

– Bilder av säkerhetsstyrkornas våld är chockerande, detta måste utredas och de ansvariga ska ställas inför rätta, säger Hassiba Hadj Sahraoui, biträdande chef för Amnestys Mellanösternavdelning i ett pressmeddelande.

– Alla iranier ska ha rätt till yttrande- och mötesfrihet. Ingen ska gripas för att de ifrågasätter valresultatet. I stället bör de iranska myndigheterna öppet bemöta de farhågor som många iranier har uttryckt om att valet skulle vara uppgjort, fortsätter Sahraoui.

Men ögonvittneskildringar berättar också om en alternativ verklighet runt våldet. Robert Fisk, korrespondent i Mellanöstern för brittiska Independent, vittnar om demonstrationer mellan Ahmadinejad-anhängare och motståndare i norra Teheran där armén (som är direktallierad med paramilitära Basijimilisen som i sin tur får sina order från Revolutionära gardet) faktiskt skyddat båda sidorna i demonstrationen efter bästa förmåga. Och även om man, enligt Fisk, kanske inte ska dra allt för långtgående slutsatser av denna endast 400 man starka styrka så är det intressant. Enda gången tidigare som Iran erfarit en liknande strömning inom militären och polisen var när Shahens armé 1979 i en gemensam aktion vägrade öppna eld mot över en miljon demonstranter som krävde hans avgång.

Fria Tidningen